01 december 2006

Då kan man vara lite kaxig



H C Andersens berättelse om Kejsarens Nya Kläder beskriver något som egentligen inte finns men som det är politiskt korrekt att låtsas att det finns.

Det man kallar mångfald och mångkultur betyder inte bara tolerans för att det finns olika människor, att gula, svarta eller vita är vi alla likadana inuti. Tyvärr har det alltmer fått betydelsen tolerans för islams intolerans, ett bedrägeri som påminner om kejsarens nya kläder, om än inte lika oförargligt.

Politiskt korrekta politiker och journalister bortförklarar kritik av islam som rasism och/eller blasfemi. Herregud, då går det inte längre att bedriva religionsforskning. Jag är väl inte främlingsfientlig, nä nu har det gått för långt när man inte får tänka fritt.

Om man ska förstå terrorns väsen och därmed förebygga islamistisk terror måste man studera Koranen. Mycket avslöjande är också Haditherna, texterna som skrevs om Muhammed efter hans död.

Problemet för moderata muslimer, i den mån de finns, är att de måste förändra sin religion så den passar i ett demokratiskt samhälle. Transformation alltså, inte reformation. Reformer grundade på bokstavlig tolkning av texterna är däremot vad islamisterna håller på med, med känt resultat.

Martin Luthers reformation på 1500-talet var bokstavstrogen och fundamentalistisk, men läsningen av Bibeln ledde till andra resultat än vad en läsning av Koranen gör. Jesus sade ju "Så ge till kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör." Det vill säga han bäddade för ett sekulariserat samhälle.

Efter muslimernas våldsamma reaktion på de danska Muhammedkarikatyrerna är skräcken stor, i varje fall i Sverige. Ett lock har lagts på, inte bara i tidningar och på TV. Enligt Skolverkets projektledare Charlotte Samuelsson ger skolans läroböcker en skev bild av islam. ”Risken är stor att elever får en väldigt negativ bild av islam och det kan naturligtvis leda till främlingsfientlighet”.

Praktiskt att skylla på främlingsfientlighet när det egentligen är islamisternas vrede man är rädd för. När påven sa att en karaktäristisk egenskap för islam är våld mördades genast en nunna.

Mördades syster Leonella Sgorbita för att bevisa att islam inte är en mordisk religion? I så fall är det fasansfullt ologiskt. Men islamisterna struntar i såväl logik som moral. Deras moral är den starkes rätt. De mördade henne för att injaga skräck. Att det är livsfarligt att kritisera islam är budskapet.

Skolverket vill alltså att läroböckerna ska offra sakligheten. Går det att skriva om islam utan att nämna jihad, det heliga kriget? Eller kvinnoförtrycket, ska det verkligen sopas under mattan? Ska framställningen inskränkas till en turistbroschyr om vallfärden till Mecka, fastemånaden Ramadan, minareter och moskéer?

Vetenskapen får ge efter för politiska överväganden. Påminner det om Sovjetunionen? Begreppet "politiskt korrekt" föddes där under utrensningarna på 1920-talet.

Det är inte första gången Skolverket trampar i klaveret. I våras tvingades Minervaskolan i Umeå att tillåta en 7-åring bära slöja i skolan. Slöjor har funnits länge i skolorna, men tidigare har det varit upp till den enskilda skolan att tillåta dem. Beslutet fattades av Anna Westerholm, enhetschef på Skolverket.

Jämställdhet mellan könen verkar vara tomma ord när det gäller muslimska flickor i Sverige. Slöjan är en könssymbol. Slöjor på barn är att ge profeten rätt, han som gifte sig med en 9-åring.

"Låt ropen skalla - slöja åt alla." Paradoxalt nog har feminismen banat väg för islamismen. Feminismen anser att inte bara kvinnorna men även invandrare och andra minoriteter är offer för den västerländske mannen.

Men det tilltagande muslimska våldet mot västerländska kvinnor innebär den feministiska utopins sammanbrott. Fler kvinnor kommer att överge sin politiska korrekthet och inse att hotet inte kommer från de patriarkala strukturerna i Västerlandet utan från islams extrema kvinnoförtryck.

Eller har jag missat något? De västeuropeiska kvinnorna har förlöjligat och förtryckt sina söners maskulina instinkter och gjort dem till tråkmånsar. Så kommer shejkerna från öknen och lockar med underkastelse. Islam betyder underkastelse.

Vi får hoppas att inte allt för många kvinnor känner sig lockade att underkasta sig. En måttlig dos feminism kan visa sig dödlig för islamismen därför att den kan inte överleva utan kvinnoförtrycket.



Den politiska korrektheten är rasistisk, tvärt emot vad den framställer sig som. Muslimer är ingen ras, alltså är man inte rasist om man kritiserar deras religion. Deras kultur är inte i någon rimlig mening nedärvd. Deras kultur är inte överordnad de universella fri- och rättigheterna.

Eller? Ska jag ta de politiskt korrekta på orden och undersöka om det inte är fråga om ras i alla fall. Ta polygami till exempel. Forskningen har visat att det är genetiskt betingat om man tål att dricka mjölk. Eller vin, vissa folkslag tål det bättre än andra. På samma sätt förhåller det sig med männens genetiska benägenhet att vilja ha en eller flera hustrur.

Det har att göra med skillnader i den gen som styr mannens potential att bli en bra pappa, receptor-genen för hormonet vasopressin. Män med längre repetitioner i denna gen visar mer faderlig omsorg och är mer benägna att gå in i ett troget parförhållande.

Araber och afrikaner har sedan urminnes tider varit polygama, medan europeerna varit monogama. Monogami utvecklas när faderlig omvårdnad är nödvändig för att barnen ska klara sig. Monogami utvecklas också när kvinnorna är svartsjuka och hindrar männen från att skaffa sig fler fruar, kanske även det genetiskt betingat? Båda faktorerna har spelat in i Europas utveckling.

Polygami medför att många män inte har någon chans att få barn eftersom kvinnorna är upptagna. Å andra sidan blir de lovade 72 jungfrur i det himmelska paradiset. Ogifta krigiska män har alltid befolkat islams historia.

Män är av naturen kvinnors älskare och vänner. Men i polygama samhällen blir de tyranner. Vilken titel är att föredra? Kärlek och och vänskap saknas i sådana samhällen, hur skulle man annars kunna förklara hedersmord?

Vad är kärlek? Att behandla dem vi älskar på samma sätt som vi skulle vilja bli behandlade själva. Hedersmördare vill nog inte bli mördade själva, alltså är de helt enkelt inte kapabla att älska.

Antingen det beror på religionen eller på genen för vasopressin är problemet männens besatthet av att vakta på sina fruars, döttrars och systrars sexualitet.

Bara 10% av alla äktenskap i islamska länder är polygama. Kanske inte så mycket, men om dessa män har fyra fruar betyder det att 30% av männen blir utan fru. Rekryteringen till jihad är säkrad.

Den psykologiska effekten av polygami som ideal är förödande. Slöjor och könsapartheid vill väl ingen kvinna egentligen ha? Eller har jag missat något, som jag tidigare skrev. I Västerlandet har man blivit relativister och tycker att alla kulturer är lika bra, så det dröjer väl inte länge förrän månggifte blir legaliserat.

1 Kommentarer:

Knute sa...

King Canute on the Seashore

by James Baldwin, The Book of Virtues

Long ago, England was ruled by a king named Canute. Like many leaders and men of power, Canute was surrounded by people who were always praising him. Every time he walked into a room, the flattery began.

"You are the greatest man that ever lived," one would say.

"O king, there can never be another as mighty as you," another would insist.

"Your highness, there is nothing you cannot do," someone would smile.

"Great Canute, you are the monarch of all," another would sing. "Nothing in this world dares to disobey you."

The king was a man of sense, and he grew tired of hearing such foolish speeches.

One day he was walking by the seashore, and his officers and courtiers were with him, praising him as usual. Canute decided to teach them a lesson.

"So you say I am the greatest man in the world?" he asked them.

"O king," they cried, "there never has been anyone as mighty as you, and there never be anyone so great, ever again!"

"And you say all things obey me?" Canute asked.

"Absolutely!" they said. "The world bows before you, and gives you honor."

"I see," the king answered. "In that case, bring me my chair, and we will go down to the water."

"At once, your majesty!" They scrambled to carry his royal chair over the sands.

"Bring it closer to the sea," Canute called. "Put it right here, right at the water's edge." He sat down and surveyed the ocean before him. "I notice the tide is coming in. Do you think it will stop if I give the command?"

His officers were puzzled, but they did not dare say no. "Give the order, O great king, and it will obey," one of then assured him.

"Very well. Sea," cried Canute, "I command you to come no further! Waves, stop your rolling!. Surf, stop your pounding! Do not dare touch my feet!"

He waited a moment, quietly, and a tiny wave rushed up the sand and lapped at his feet.

"How dare you!" Canute shouted. "Ocean, turn back now! I have ordered you to retreat before me, and now you must obey! Go back!"

And in answer another wave swept forward and curled around the king's feet. The tide came in, just as it always did. The water rose higher and higher. It came up around the king's chair, and wet not only his feet, but also his robe. His officers stood before him, alarmed, and wondering whether he was not mad.

"Well, my friends," Canute said, "it seems I do not have quite so much power as you would have me believe. Perhaps you have learned something today. Perhaps now you will remember there is only one King who is all-powerful, and it is he who rules the sea, and holds the ocean in the hollow of his hand. I suggest you reserve your praises for him."

The royal officers and courtiers hung their heads and looked foolish. And some say Canute took off his crown soon afterward, and never wore it again.

Skicka en kommentar

Vi uppskattar dina kommentarer men kan bara publicera dem om du skriver namn eller signatur! Det går annars inte att veta vilken Anonym man diskuterar med.