13 december 2006

Välfärdsbubblan

Många har en nostalgisk dröm om att allt ska bli som förr i tiden innan muhammedanerna kom. Sverigedemokraterna till exempel, pinsamt blågult nationalistiska, en smula främlingsfientliga kanske men inte rasister, bara missnöjda socialdemokrater som saknar folkhemmet. De har all rätt att känna sig missförstådda och orättvist förföljda, de vill ju bara rädda den svenska modellen.

Men det är lite sent att hejda välfärdsstatens förfall, alldeles för mycket har hänt i världen sen Erlanders och Palmes dagar. Kapitalet har globaliserats och jobben försvunnit till de nya industrinationerna Kina och Indien. Välfärdens ryggrad var fackföreningarna, men de konstruerades för en nationell ekonomi som inte längre finns och de stjälper numera mer än de hjälper. Genom att hålla stenhårt på turordningsreglerna för anställda har de makt över företagen. De ger inte vika, hellre ser de ett företag gå omkull.

Det främsta hotet mot välfärden är emellertid massinvandringens sociala och ekonomiska kostnader. I år kan man för övrigt tala om rekordinvandring, 100 000 personer, den största någonsin. Antalet muslimer i Sverige, för närvarande ca 700 000, närmar sig snabbt en miljon.

Många som kommer hit har kvalifikationer att platsa på arbetsmarknaden. Men de allra flesta har det inte. Även om all diskriminering försvann skulle det inte finnas jobb åt dem.

Ett totalt stopp för ny invandring från mindre utvecklade länder skulle betyda att 75 procent av behovet att spara på välfärden i framtiden försvinner. Det visade beräkningar från den danska Välfärdskommissionen förra året. Sannolikt skulle Sverige spara ännu mer eftersom Danmark har en stramare utlänningspolitik.

Välfärdskommissionen menar också, tvärtemot vad mainstream-media tutar i oss, att ett stopp för invandringen löser problemet med att färre unga ska försörja fler gamla. Medan en nyfödd dansk kostar samhället 750 000 kr från vaggan till graven, kostar en invandrare 2,5 miljoner kr på grund av ett lägre deltagande i arbetslivet.

Den nya svenska regeringen kallas i Danmark för de nya socialdemokraterna, antagligen efter att Reinfeldt lanserade moderaterna som det nya arbetarpartiet. Alla partier inklusive sverigedemokraterna är socialdemokratiska. Förklaringen är att det statliga partistödet förvandlat partierna till statliga institutioner. Och väljarna har förvandlats till klienter som till varje pris ska göras beroende av statens sociala ingenjörskonst. Välfärd betyder numera att de fattiga ska förhålla sig i passivitet. Driften att själva skaffa sig bättre jobb och bättre utbildning har tagits ifrån dem.

Min slutsats är att om du är socialdemokrat eller socialist eller något liknande kan du lika gärna rösta på sverigedemokraterna. Om du inte är sosse är det svårare, något liberalt parti värt namnet finns inte. Trots det är jag medlem i folkpartiet liberalerna.



Jag är även med i svenska kyrkan men ämnar konvertera till den modige påve Benedictus konkurrerande firma. De två senaste svenska ärkebiskoparnas fientlighet mot Israel har gjort mig besviken. Stackars kyrkan, att den också skulle drabbas av politiskt korrekt socialdemokratism.



Den politiska korrektheten är förlamande. Glöm inte att begreppet uppstod i Sovjetunionen under utrensningarna på 1920-talet. Det går ut på att försköna verkligheten. Till exempel sossarnas slogan att det är häftigt att betala skatt. Ingen vågar ifrågasätta att staten tar hälften av våra inkomster i skatt och nådigt ger en del tillbaka i bidrag med resultat att vi blir klienter allihopa. Den sköna mjuka socialdemokratismen stänger in oss i en bubbla, och nu går hela samhället i vinteride, folk blir håglösa och deprimerade, friheten försvinner.

Det finns bot både på håglösheten och invandringen. Om vi tar bort alla bidrag rakt över, både till svenskar och invandrare, skulle flyktingströmmen minska. Och folk skulle vakna upp och börja jobba och göra rätt för sig. Simsalabim, jobben skulle komma när företagandet skulle öka för att skatterna skulle minska när bidragen försvann. Bubblan skulle brista, folkhemmets saga skulle vara avslutad.

Fast det troliga är att vi får vänta länge på det där. Vänta tills allt blir tillräckligt dåligt. Något annat kommer inte de politiskt korrekta politikerna och journalisterna tillåta. Och invandringsindustrin sysselsätter massor av byråkrater som inte vill bli arbetslösa. Deras intresse är att öka invandringen, inte minska den.

Först när invandringen har nått en sådan nivå att den blir för dyr kommer politikerna tvingas att skrota bidragen till de sociala skyddsnäten.

Blott 37 procent av samhällets utgifter går till grundläggande funktioner som vård, omsorg, skola, rättsväsende och offentlig förvaltning. Resten går till bidrag. I varje valrörelse pratas det skola och vård men det är bara prat för bidragen kommer i praktiken alltid först.

Om vi enbart hade utgifter för samhällets viktigaste funktioner skulle skatten bli 12 procent.

Vad händer om till exempel föräldrapenningen försvinner? Skatten skulle minska åtskilliga tusenlappar varje månad, pengar vi kunde lägga undan till barnafödande. Om vi kunde släppa vårt omyndigförklarande av oss själva. I själva verket skulle det bli mer pengar över än nu. Du skulle till och med uppnå verkligt välstånd i stället för att att leva med illusionen att samhället alltid tar hand om dig, en lättsinnig attityd som gör att du till slut hamnar hos kronofogden. Välfärd är inte samma sak som välstånd. Välfärd är socialdemokratiskt nyspråk för höga skatter och bidrag.













Attila tecknare


Folk är så ängsliga och skriker högt om minsta sänkning av A-kassan. Det är lätt att få bidrag för att inte arbeta, men det är hiskligt svårt att starta ett företag. Är det inte mer upprörande? Nej, inte ur socialdemokratisk synvinkel.

Sverige har världens högsta skattetryck med 51.1 procent av BNP medan Kanada har 33.5 procent av BNP. Gärna lite mer av Kanada, med hjärtligt välkomna invandrare som arbetar och gör rätt för sig. Gärna arbetskraftsinvandring i stället för flyktinginvandring. Och riktiga jobb till byråkraterna som handlägger alla bidrag.

De stackars flyktingarna då? De kanske kommer hit ändå även om de inte får bidrag. Ja, det var inte lätt det här. Det är klart att det skulle vara sorgligt med tiggare på gatan. Jag får tänka ett varv till.





2 Kommentarer:

Humle och Dumle sa...

Du skriver tänkvärt!
Tar oss friheten att länka till dig

Knute sa...

Jag röstade faktiskt på Sverigedemokraterna i valet 2006. De är det enda vettiga alternativet och jag vill ta tillfället i akt att ta tillbaka de nedlåtande ord om dem jag lät undslippa mig i detta inlägg.

Skicka en kommentar

Vi uppskattar dina kommentarer men kan bara publicera dem om du skriver namn eller signatur! Det går annars inte att veta vilken Anonym man diskuterar med.