22 september 2007

Den obekväma sanningen


Detta är en historisk vändpunkt. Just NU! Inte nästa år eller nästa utan just nu.

Våra samhällen är under attack inifrån, från islamister som predikar hat gentemot den kultur som ger dem beskydd; från media som tycks beslutna att nedvärdera och kastrera de speciella egenskaper som gjort den västerländska kulturen storslagen.

Lärare indoktrinerar eleverna med marxistisk smörja och föräldrar blir systematiskt omyndigförklarade.. Effekten är att barn växer upp okunniga om historia, okunniga om de traditioner som kulturen förlitar sig på för sin styrka och sin överlevnad.

Institutioner så som äktenskap och den kristna kyrkan möts av en ständig eld av förlöjligande och nedvärdering, vilket lämnar människor vind för våg och mottagliga för det senaste vänsterjippot, vad det nu månde vara - - och det senaste vänsterjippot är aldrig något som gör vårt samhälle starkare.

Kina har blivit inflytelserikt nog att underminera västerländska intressen i Afrika och Mellanöstern, förse dem med vapen och skapa oroligheter.

En pucko i Theran deklarerar öppet att han har för avsikt att förinta Israel och Väst är fullständigt förlamad.

Nordkorea ägnar sig åt spel om terrorism och utpressning och vi går dem till mötes. FN är enbart en klubb för översittare och vi finansierar dem trots att miljoner människor dör på grund av deras korrupta passivitet.

Vi tolererar förrädare i Media och universiteten fast de gör sitt bästa för att tvinga på västvärlden den stinkande marxistläran.

Se sammanhanget, folk!

Kommunism, islamism, progressivism, liberalism---det är ingen tvekan om att Vänstern kommer att argumentera om beteckningarna, för det har de lärt sig.
Men etiketterna är bara en distraktion.
De är kompanjoner och de utgör Fienden eftersom deras viktiga gemensamma mål är IDENTISKT--förintelsen av den västerländska civilisationen.

Förutsägelse: Det första atombombsmolnet kommer att visa sig inom de närmaste fem åren.

Tack Crusader Rabbit.

- - -
KNUTES kommentar:

Ett exempel på att media tolererar förrädare är krypto-kommunisten Pierre Schoris artikel i "borgerliga" Svenska Dagbladet. I samma tidning: Vapenskrammel från Iran

7 Kommentarer:

Jean Moulin sa...

Instämmer i Berits "se sammanhanget". Och hennes uppräkning av vilka våra fiender är synes mig korrekt, bara att en fiende saknas: de neokonservativa. (Jag utgår från att hon med liberaler inte bara avser Hillary Clinton-varianten utan även anti-nationella libertarianer, dock inte national-libertarianer som hon själv, Knute och mig.)

Håller på att läsa och sammanfatta en artikel av f.d. FrontPageMagazine.com-redaktören Robert Lockes
artikel
om skillnaden mellan globalisering och globalism i The American Conservative 2003.

Globaliseringen började redan 1492, medan globalismen är ideologin som går ut på att avskaffa nationalstaterna.

Locke redogör för en ohelig globalistisk allians mellan neokonservativa, nyliberaler och vänstern medels frihandelsextremism och massinvandring samt - för de neokonservativas del - tron på ett amerikanskt världsherravälde (hoppas det inte låter antiamerikanskt eftersom det bara handlar om att USA bör anpassa sina åtaganden till vad man har råd med, i stället för att, som Locke påstår, tvingas låna pengar av Japan till sina militära åtaganden). Locke kallar neokonservativismen för en konservatism som urholkats (korrumperats) av globalismen.

Det är ingen lätt uppgift att göra ett sammandrag av en så pass lång artikel, och jag vet inte om jag kommer att lyckas, bara att jag kommer att försöka. Får förmodligen publicera den i två separata postningarna.

Här en artikel till på samma tema av Locke i FrontpageMagazine.

Inget är viktigare än att vi, som sagt, ser sammanhanget. Och det absolut största sammanhanget är de västerländska eliternas försök att skapa gigantiska ekonomiska och politiska unioner. T ex EU och The North American Union (googla SPP Waco 2005).

Samma ambition ligger bakom den
Euro-Arabiska Dialogen
: ekonomisk och politisk samt kulturell integrering mellan EU och Arabförbundet, vilket Bat Ye'or skildrat så väl och så skrämmande.

Wikipedia

Vi vet också att ledarna för the Trilateral Commission besökte Gorbatjov och försökte skapa en sammansmältning av Sovjet och EU, innan Sovjet föll ihop.

Brussels Journal

De är så de håller på, de som styr världen. (Robert Locke har också skrivit en bra artikel i FrontPage Magazine om Leo Strauss och dennes lära om ledarnas behov av esoteriska sanningar för sig själva och exoteriska "sanningar" för de omdömeslösa massorna.)

Våra ledare har visserligen inte skapat jihadismen, men de förser dess eld med syre (inte minst genom den dödliga kombinationen multikulturalism [läs:västfientlighet]
och muslimsk massinvandring).

De har däremot skapat islamiseringen av Europa. Den är en oundviklig och tydligen eftersträvad följd av den muslimska massinvandringen.

Om ni tvivlar läs denna artikel i GalliaWatch

Knute sa...

NATIONAL-LIBERTARIAN !?

Jag är rätt så negativ mot ALLA ideologier och ismer, det märks nog eftersom jag ständigt sågar islamism och kommunism och nazism.

Men alla ideologier är förstås inte totalitära. Så jag ska göra ett försök att analysera var jag själv står ideologiskt.

Passar jag in i ett national-liberalt åsiktspaket?

Utgångspunkten är värden som FRIHET och GODHET och SANNING.

Frihet kan översättas till det luddiga liberalism, eller mer specifikt libertarianism.

Godhet motsvarar någon slags kristen moral, att ta hand om människor man träffar på livets väg, sin familj i första hand. Där kan man ana något nationellt.

Sanning, det är att vara vetenskaplig och logisk.

Slutsats: det är möjligt att jag är national-libertarian, mina skriverier tyder säkert på det.

Paradoxalt nog är det libertarianen i mig som vägrar att bli kallad libertarian. Och nationell låter som att gå i flock. Jag vill inte få någon etikett påklistrad på mig, jag vill vara fri.

Knute sa...

Den nya brittiska premiärministern Gordon Brown kampanjar för en ny brittiskhet.

Brown ser »medvetenheten om att vara brittisk« som en källa till att förstärka demokratin och den sociala sammanhangskraften.

Han menar, att fler och fler människor har börjat förstå, att nationell identitet inte blott är någpt, som är viktigt för dem, men också för det sätt ett samhälle inrättas.

http://www.berlingske.dk/article/20070923/debatter/70922037/

Den 13 september 2007 antog FN regler for infödda befolkningars rättigheter. Något som kan visa sig var användbart för de europeiska folken när islam blir för aggressiv.

http://www.ohchr.org/english/issues/indigenous/docs/draftdeclaration.pdf

Jean Moulin sa...

Jag är också obekväm med etiketter som konservativ och libertarian, och nationalist, eftersom det lätt intolkas åsikter i dem som jag inte hyser. Ändå tvingas vi använda dem som ett slags stenografi när vi inte har tid med längre utläggningar.

Av de tre etiketterna ovan, så tror jag att libertarian är det minst missvisande när det gäller mina åsikter. Fast jag skulle nog föredra national-libertarian för att markera att jag inte är en öppna-gränser-libertarian.

Är jag då alls libertarian? Ja, om den förre presidentkandidaten för USA:s libertarianska parti, Ron Paul, är det. Det finns en stor åsiktsöverensstämmelse mellan mig och Paul.

On the issues

Han är precis som jag är emot NAFTA, SPP, WTO och för nationalstaten, och därmed även emot illegal invandring. (Jag är dock mer negativ till laglig invandring än Paul.)

Han delar, har jag för mig, även min negativa syn på aborter. Inget konstigt för en amerikansk libertarian. Det finns till och med en organisation i USA som kallar sig
Libertarians for Life (ja, där finns även Anarchists for Life).

Givetvis intar Ron Paul samma ståndpunkt som de flesta amerikanska libertarianer och även många konservativa i fråga om det meningslösa kriget mot droger: nämligen att avkriminalisering är bättre än repression. För samhället, demokratin, tredje man och knarkarna!

Förbud leder bara till gigantiska inkomster för gangstersyndikat som infiltrerar det lagliga näringslivet med sina vinster och mutar poliser och politiker.

Även missbrukare och vanliga partydroganvändare utsätts genom en svart marknad för större risker mot sin hälsa än om drogerna kunde
tillhandahållas via apotek mot recept, när det gäller heroinister, och via coffee shops när det gäller partydroger.

Intressant nog har Dansk Folkeparti, som har sina rötter i Mogens Glistrups ultra-libertarianska Framstegsparti, ställt sig bakom ett förslag att ge danska narkomaner gratis heroin.

SvD

Men att skriva som jag gör nu är att svära i den politiska korrekthetens kyrka i detta land. Här går jag emot både nationalistpartier och riksdagspartier.

Det gör jag även när jag anser att sexköpslagen bör slopas.

Betydligt populärare bland etno-nationalister lär jag blir om jag hävdar - i sann libertariansk anda - att etnisk, sexuell och religiös diskriminering måste vara tillåten inom den privata sektorn, men inte inom den offentliga.

Jag är även emot förbud mot t ex förintelseförnekelse och blev upprörd när David Irving sattes i fängelse i Österrike.

Detta handlade förstås om tro på yttrandefriheten som navet i en demokrati, inte om sympati för Irvings åsikter eller person.

Ja, detta var en liten provkarta på den libertarianska tendensen i de flesta av mina ståndpunkter.

Denna tendens är i sin tur ett uttryck för den influens som amerikansk höger utövat på mig sedan jag var femton, 1964, och blev en stor Goldwater-beundrare.

Jag stöder förstås det andra författningstillägget i den amerikanska konstitutionen, som ger amerikanen rätt att bära vapen.
Jag anser att detta utgör den främsta garanten mot att USA förvandlas till en diktatur.

Knute sa...

Jean Moulin, 1964 då du blev höger hade ännu inte det så kallade ungdomsupproret blivit kidnappat av marxisterna. Libertarianska beatniks och hippies med långt hår syntes på stan och i källarklubbar. Men sen blev det personliga politiskt, som det hette. De övervintrade kommunisterna lyckades att mass-indoktrinera Västvärldens unga genom att att använda deras motstånd mot Vietnamkriget. Beundransvärt att du inte drogs med i vänstervågen.

Jean Moulin sa...

Orsaken var att jag 1964 drabbades av framtidsfobi.
Jag såg ett foto på kultursidan i DN vid frukostbordet en vårmorgon, föreställande framtidens amerikanska skyskrapor i form av dåvarande Pan Am Building - en s.k. "Glas Box", som på ett estetiskt ofördelaktigt sätt stack av från den klassiska amerikanska skyskrapan i dess kända inkarnationer, t ex Chrysler Building, Woolworth Building och Empire State Building.

Parallellt fick min unge fars butikskedja (Bialittbutikerna) problem med kunder som misskötte avbetalningarna utan att han som fri företagare kunde få kronofogdens hjälp, vilket han hade fått i USA.

Denna orättvisa plus ångesten som den moderna arkitekturen skapade inför min egen framtid som vuxen, fick mig att söka en räddning. Eller åtminstone en politisk gruppering som jag kunde ansluta mig till i kampen mot den framtidsbild som de vuxna experterna i tv förutspådde: t ex
global planekonomi på grund av "befolkningsexplosionen", en konvergens mellan amerikansk kapitalism och sovjetisk socialism samt städer, bilar, fartyg och flygplan som såg ut som i sf-serier som Buck Rogers och Blixt Gordon.

Jag vill frysa utveckling där och då. Ja till jetflyg och tv och pop, men nej till modern arkitektur och att USA, som svenska experter förutspådde, blev mer likt Sverige och andra europeiska välfärdsstater.

Jag älskade USA via mitt historiska Vildavästernintresse, amerikanska bilar med distinkta utseenden och mitt intresse för film och jazz och rockmusik. Skulle allt detta svepas bort av förändringens vind (be "Gone with the Wind")?

I tidningarna skrev man om de amerikanska primärvalen den våren och jag lusläste i hopp om att finna en förkämpe för status quo.
Och en sådan fanns det i form av
den förskräcklige senatorn från Arizona, Barry Goldwater.

Till och med min pro-amerikanske och högerröstande pappa fann honom
"galen", en ny Hitler etc. För det var ju den bild den "opartiska" journalistkåren målade upp. Jag däremot var så full av frustration och rädsla inför framtiden att alla negativa omdömen om Goldwater i mina ögon blev till beröm.

T ex att han var en 1800-talsmänniska värderingsmässigt präglad av den landsända där han växt upp. Vad var det för fel på det? Vad var det för fel att bli jämförd med Ben Cartwright och John Wayne (när han inte blev jämförd med Hitler och Doktor Strangelove), undrade jag?

För att göra en extremt lång historia kort, så bär jag med mig Goldwaters filosofi från 1964 än i denna dag. Han sammanfattade den en gång (förmodligen senare) med:
staten skall vara sheriffen inte prästen!

Här sätter jag punkt in detta svar blir bisarrt långt. Tilläggas kan dock att jag hamnade i kraftig konflikt med lokala FNL i Örebro 1968!

Payday Loan sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

Skicka en kommentar

Vi uppskattar dina kommentarer men kan bara publicera dem om du skriver namn eller signatur! Det går annars inte att veta vilken Anonym man diskuterar med.