I många år var Förintelsen en utgångspunkt för mina funderingar kring Teodicéproblemet=hur kan en god Gud tillåta all ondska?
Inte för att ondskans historia begränsas till detta mörka kapitel i Europas historia, den är ofattbar i sin omfattning och pågår för fullt just nu, utan för att det var så konkret och på något sätt hade en förmåga att spontant dyka upp i ens medvetande när man funderade på livet. Det hade väldigt mycket med tidsandan på 80-talet att göra, detta grävande i den delen av historien och diskussion kring den mänskliga naturen.
Efter ett par decenniers läsande om Förintelsen (t ex Goldhagens "Hitler's Willing Executioners", Rudolf Höss "Kommendant i Auschwitz " med mera), ansåg jag mig veta tillräckligt och anser det än idag, och har därför slutat läsa om just den delen av andra världskrigets historia eller se filmer om den. Jag har faktiskt inte ens sett Spielbergs "Schindlers List", för att jag inte anser att det är meningsfullt att än en gång få historien upprepad. Det vore masochism.
Men eftersom vi invandringskritiker ofta kallas "nazianstuckna", så kan det vara bra att visa konkret att vi inte alls är det: de allra flesta av oss. Ett dylikt bevis hoppas jag länken till United States Holocaust Museum är.
Googlade fram det efter att ha läst en kort artikel i dagens DN om "den glada firmafesten i Auschwitz".
22 september 2007
Karl Höckers fotoalbum från Auschwitz
Upplagd av
Jean Moulin
kl.
lördag, september 22, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 Kommentarer:
"Jag har faktiskt inte ens sett Spielbergs "Schindlers List", för att jag inte anser att det är meningsfullt att än en gång få historien upprepad. Det vore masochism."
Jag känner samma sak varje gång jag ser bilder från attackerna den 11 september.
Hittade faktiskt nyss en uppgift om att Hitler nominerades för Nobels fredspris i januari 1939 av en sosse vid namn Erik Brandt.
Artikeln påstår att det var gjort som ironi och att Brandt var ytterligt förvånad över alla de telegram och all uppmuntran han fick från svenskar som tog det på allvar.
De kristallgalna TV-journalisterna har instiftat ett pris som utdelas på något som heter Kristallgalan. Varför ett namn som påminner om Kristallnatten? De om några borde känna till historien, som matar oss kväll efter kväll med Hitler-program på TV.
Skicka en kommentar
Vi uppskattar dina kommentarer men kan bara publicera dem om du skriver namn eller signatur! Det går annars inte att veta vilken Anonym man diskuterar med.