07 december 2007

USA:s maktelits globalistiska agenda


Amerikanska elitsällskapet Council on Foreign Relations (CFR) beskrivs på Wikipedia som inflytelserikt, oberoende och partipolitiskt obundet. Det grundades officiellt 1921, men har rötter i en arbetsgrupp som kallades The Inquiry, bestående av ca 150 framträdande akademiker, vilka hade till uppdrag att råda president Wilson (1916-20) om amerikansk utrikespolitik efter första världskrigets slut. Deras råd låg till grund för de fjorton punkter i vilka presidenten sammanfattade sin strategi för bestående världsfred.

De deltog i fredskonferensen i Versaille 1919. Det var på ett möte där som amerikanska och brittiska diplomater och akademiker kläckte idén till CFR och dess brittiska motsvarighet, The Chatham House.

Sällskapet har idag ca 4 300 medlemmar, bland vilka under årens lopp ingått dussintals med utrikesminstrar, bankirer, jurister, professorer, tidigare CIA-chefer och tidningsägare.

Som exempel på inflytande kan nämnas att CFR-medlemmen George F Kennan i en essä myntade uttrycket "containment" för hur USA skulle möta det sovjetiska hotet, som kom att få stor betydelse för amerikansk strategi. Det var även genom CFR som Marshallhjälpen och NATO kom till.

Vietnamkriget skapade en schism inom organisationen, vilket visar att dess medlemmar inte är eniga om allt. Och hur skulle de kunna vara det, när de utgör gräddan av alla demokratiska och republikanska politiker och storföretagare och akademiker i USA? Ibland har till och med medlemmar såsom den världsberömde nationalekonomen John Kenneth Galbraith lämnat organisationen på grund av kritik emot den.

Denna pluralism innebär dock inte oenighet om mer övergripande mål, bland vilka CFR:s kritiker nämner utsuddandet av nationella gränser och en världsstat under FN.




David Rockefeller, vars familj har gamla band till CFR, har klagat på att kritiker till höger och vänster anklagar organisationen för att eftersträva just detta, men samtidigt erkänt att det är precis vad han eftersträvar; större politisk och ekonomisk integration mellan världens länder.

Uppenbarligen står EU som modell för en sådan ny världsordning. CFR använder sitt inflytande för att få till stånd en nordamerikansk motsvarighet till EU, The North American Union (NAU). Tanken är att skapa en yttre gemensam gräns för Kanada, USA och Mexiko gentemot omvärlden. Inom den skall råda fri rörlighet av människor och kapital.

Adios med andra ord till debatten om illegal invandring från Mexiko. CFR vill att mexikanerna skall kunna strömma in i USA i en aldrig sinande flod.

Adios också till USA som en självständig nation. Även om USA kommer att vara den dominerande nationen inom NAU, så kommer amerikanerna att förlora sin självständighet. Precis som svenskarna när vi gick med i EU.

Inför nästa års presidentval kan det därför vara intressant att veta vilka presidentkandidater som är medlemmar i CFR.

Bland demokrater:

Barack Obama

Hillary Clinton

John Edwards

Chris Dodd

Bill Richardson

Bland republikaner:

Mitt Romney

Rudy Giuliani

John McCain

Fred Thompson

Newt Gingrich

Källa: Ron Pauls kampanjsajt
Daily Paul.Com

Observera att den libertarianske uppstickaren och "extremisten" Ron Paul inte är medlem utan stark kritiker av CFR och FN, NAFTA, WTO, NAU, etc. Med tanke på den amerikanska maktstrukturen, så kommer han aldrig att bli presidentkandidat för något av de större partierna. Han var det dock för det lilla libertarianska partiet 1988.

Paul tror på samarbete mellan länder medels handel, men inte på politisk styrning och överstatlighet. Det är sannerligen en paradox, att de flesta nyliberaler räds starka regeringar i nationalstater, men inte än starkare överstatliga regeringar!

CFR-dokumentetet: Building a North American Union
Wikipedia

5 Kommentarer:

Knute sa...

Visst finns CFR och Bilderbergruppen och andra och säkert har de makt men jag tror att utvecklingen beror på teknologi och ekonomi och globalisering och allt möjligt som bara rullar på och som vi får spjärna emot så gott vi kan.

Men fortsätt med ditt upplysningsarbete Jean så kanske jag ändrar uppfattning. Jag kanske bara är okunnig. Du balanserar bra tycker jag och hamnar inte i konspirationsteorier som överdriver personernas roll i historien. Som de flesta vacklar jag mellan deterministisk och idealistisk historieuppfattning.

Ett exempel på det senare är första världskrigets utbrott. Om inte den österikiske tronföljaren som blev skjuten i Sarajevo hade varit så fåfäng hade han överlevt. Han hade nämligen sytt ihop uniformen för att den skulle sitta snyggt i stället för att använda knappar. Sjukvårdarna kom inte åt att stoppa blodflödet. Om han överlevt kanske det inte hade blivit världskrig.

Jean Moulin sa...

(Ej svar till Knute utan ett ps jag skrev innan jag läste hans kommentar):

Om någon till äventyrs är "obekväm med" rubriken om USA:s maktelit, fundera på om jag skulle skrivit om EU:s maktelit!

Hade det upplevts som anti-europeiskt? Givetvis inte.

Kritik mot ett lands maktelit är inte detsamma som kritik mot ett lands folk. Ofta är det tvärtom och tyvärr är USA inget undantag.

Fast det tar emot att påpeka att även USA numera styrs lika odemokratiskt som Sverige och EU, eftersom vi har den makteliten och amerikanska soldater att tacka för att vi befriades från Hitler och slapp hamna under sovjetisk dominans.

Till saken hör att EU:s maktelit och USA:s har mer gemensamt med varandra än med sina respektive nationer.

Allt detta har framgått av hur den amerikanska makteliten uppmuntrat illegal invandring och velat ge miljontals illegala amnesti. Motiven har varit dels ren girighet (billig arbetskraft), dels (och huvudsakligen) att bereda väg för ett nordamerikanskt EU.

Naturligtvis är detta landsförräderi. Inte bara moraliskt utan kanske även juridiskt. Presidenten och kongressens folkvalda ledamöter svär ju att försvara den amerikanska konstitutionen, vilken knappast tillåter att man avsiktligt försummar skyddet av landets gränser eller konspirerar med utländska regeringar om att slå samman USA med andra länder.

I EU ser vi samma fenomen. Inte bara vill den europeiska makteliten öka EU:s makt och indirekt skapa en paneuropeisk "nationalstat" (superstat), man vill även utvidga den till att omfatta Turkiet, arabländer och Afrika. Med andra ord slå samman EU och Arabförbundet samt Den afrikanska unionen. Vad sen? Ett samgående med ett nordamerikanskt EU och ett sydostasiatiskt etcetera?

Det är intressant att läsa om hur Cecil Rhodes, han som ville skapa ett brittiskt Afrika från Kap till Kairo, även ville skapa en federation mellan Storbritannien och USA samt alla engelsktalande nationer.

Ävenledes om hur den storindustriella makteliten i Amerika eftersträvade en centralbank (Federal Reserv, som kontrolleras av privatägda storbanker) och en federal inkomstskatt, vilket infördes 1913.

Det är också märkligt att tänka att först nu, tack vare Lou Dobbs insatser att via sitt program på CNN och via Ron Pauls kandidatur, så har denna dolda historia börjat nå utanför konspirationsteoretikernas förhånade och trånga krets. Man skulle skämtsamt kunna säga, att konspirationsteorier har börjat bli mainstream.

Så det är kanske dags att döpa om dem från konspirationsteorier till något mer respektabelt.

Tills helt nyligen var jag skeptisk till konspirationsteorier, men har blivit alltmer fascinerad av dem plus av att läsa om hemliga sällskap.

Här ett fascinerande exempel:

Knights of the Golden Circle

Lägg märke till medlemslistan i artikeln.

Förmodligen var både Jesse James och Lincolns baneman John Wilkes Booth medlemmar

Se förresten den suveräna filmen med Brad Pitt som Jesse James, som nyss haft premiär.

Warner Bros.com

Jean Moulin sa...

Brad Pitts fru Angelina Jolie är förresten medlem i Council on Foreign Relations.
People.com

Jean Moulin sa...

Frågan är:

Är CFR ett diskussionsforum eller en påtryckningsgrupp?

CFR hävdar det förra, men om man betänker att Daniel Pipes, känd ultra-sionist och anti-islamist, samt CFR-medlem, anklagar CFR för att ha "a terrible record" om Mellanöstern, så låter inte det som att han anser att organisationen bara är ett diskussionsforum utan snarare som om det representerade en politisk intressegrupp.

Daniel Pipes.org

Dock är det här ämnet så nytt för mig och kräver så mycket ytterligare läsning och eftertanke, att jag inte vill hävda en bestämd uppfattning ännu.

Faran för ett nordamerikanskt EU är dock uppenbar, men om hela CFR står bakom ett sådant projekt, det vågar jag ännu inte ha en åsikt om.

Kanske det finns yttre och inre cirklar i CFR, de yttre för att ge trovärdighet åt påståendet om diskussionsforum, de inre utgörande en manipulerande inflytelserik klick.

Tommy Funebo sa...

Listan över presidentkandidater:

Stryk Newt Gingrich som inte kandiderar. Lägg till Joe Biden som är medlem i CFR.

Skicka en kommentar

Vi uppskattar dina kommentarer men kan bara publicera dem om du skriver namn eller signatur! Det går annars inte att veta vilken Anonym man diskuterar med.