Något måste göras

Det förekommer en del missnöje med den politik som används i kampen mot det militära Islam. Det är ett tve-eggat svärd om något, eftersom attityden bland de styrande krafterna är att Islam i sig inte kan anklagas, det måste hamna på samma lista som andra accepterade religioner och värderas på samma sätt som kristendomen.

Militanta Islam är ett lika stort problem som nazismen någonsin var. Dess "religiösa" täckmantel gör det till och ned till ett större problem än nazismen eftersom det kan tränga in och skyddas under vår policy av religionsfrihet.

Vi--- i betydelsen de sekulära staterna i världen i allmänhet och Amerika i synnerhet ---behöver en ny inställning till Islam. Vi behöver en attityd som tar Islam's påståenden på allvar. Vi behöver en politik som placerar frihet och säkerhet framför blind tolerans av en ideologi som kallar sig för religion. Vi behöver institutioner som genomdriver detta synsätt, oupphörligt och effektivt, och medborgare som förstår att dessa synsätt och institutioner är vitala för republikens bestånd.
Vi behöver lära oss en nivå av våld och beslutsamhet nödvändig för att undvika situationer som denna.

Kolkata: Taslima Nasreen, en kontroversiell författare från Bangladesh, sitter i ett rum någonstans i New Delhi i ingenmansland med ett försvinnande hopp, förtvivlan och ensamhet.
Nasreen har levt under statligt skydd sedan november då hon förflyttades från Kolkata efter våldsamma gatuprotester över hennes "anti-islamiska" skriverier. Hon har blivit upplyst av indiska myndigheter att hon antingen stannar i sitt rum eller lämnar landet.

En läsare av Jihad Watch gjorde följande luddiga kommentar:
"Det är något som är fel här, De är något som borde fixas."

"Någonting. "Fixas." Är vi inte ens kapabla att uttala detta "någonting"? Är vi fullkomligt okunniga om vad som behövs för att "fixa"? Ovanstående kommentar är typisk. Vi är ovilliga att namnge hotet och vi är långt ifrån villiga att göra något effektivt åt det.

Det finns ungefär 1.3 miljarder muslimer i världen. De "aktiva" som försöker tvinga på oss sin lära är några få procent, mellan 50 och 150 miljoner. Inte alla dessa är våldsamma, kanske bara några få miljoner. Men de är tillräckligt många för att i antal överträffa alla auktoriteter i alla icke-islamiska länder inklusive vårt.

Vi tala om en stor armé, några fmiljoner som tror att Gud har kommenderat dem att tysta "islams fiender"; som är villiga att använda våld och terror för att nå sitt mål och som stöttas med pengar och beskydd av miljoner andra. Beskyddet är förmodligen den största faktorn i ekvationen, för det finns liten synbar skillnad mellan en fredsälskande muslim och "en-aspirerande-terrorist" förrän den sistnämnde slår till.

Så länge som muslimer tillåts att röra sig fritt i sekulära nationer och behandlas som fria och jämlika medborgare fins det ingen möjlighet att Taslima Nasreen kan röra sig fritt och utan fara. En av dem kommer att nå henne var hon än går. Ingen regering någonstans har råd med det antal människor och pengar som krävs för att försvara henne och åtgärder för ett defensivt beskydd, som det hon har nu, innebär ett fängelse.

Fråga Saiman Rushdi. Fråga Ayaan Hirsi Ali. Fråga Theo van Gogh.

Men det vore ett kritiskt misstag att begränsa våra aktioner till att enbart beskydda de som militanta islam har hotat med döden. Den sortens misstag leder till attityden att det islam-influerade våldet enbart är en sak för rättsväsendet.

Koranen uppmanar muslimer att omvända hela världen så snart som möjligt. Muhammads historia och uttalanden bekräftar detta kommando. Militanta islamer tror att Gud och hans profet har befallt dem att skapa ett totalitärt, världsomspännande islamiskt rike. De senaste få åren borde ha lärt oss att det finns tillräckligt många adekvata motiverade muslimer i de flesta europeiska stater som kan åstadkomma kaos eller sharia så länge som militant islam betraktas som ett problem för polisen att ta hand om... vilket betyder, så länge som militanta islamer är välkomna till Väst.

Det kan inte förbli en polissak. Det måste bli betraktat som krig.

Muslimer som individer kan mycket väl vara fridsamma och vänliga mot icke-muslimer, men genom möjligheten av "tagiyya och kitman" kan man aldrig vara riktigt säker. Ideologin Islam är emellertid av hävd öppet fientlig till alla nationer som motsätter sig.

Bortsett från den otroliga tur som Amerika hade när det gällde Fort Dix Six, kan militanta islamiska agenter inte med säkerhet avslöjas förrän de slår till. Att tillåta att de rör sig fritt omkring samtidigt som vi försöker försäkra oss om att inte bli skadade skulle innebära en totalitär stat som skulle få Oceania i 1984 att framstå som en utflykt på förskolan.

Vi måste acceptera att vi är i krig och göra vad människor i krig gör för att överleva: förvisa de som antas vara våra fiender och placera dem där de inte längre kan skada oss. Europas policy har varit den motsatta, Indiens meningslös, Amerikas kan inte ens förstås.
Detta kan inte fortsätta om vi vill överleva som fria människor.

Tack Francis W. Porretto.

svd, svd, sds