Hear no evil, see no evil, talk no evil!

Jag har aldrig trott att Gud delar mina politiska åsikter. Fast som ung bad jag honom att ingripa i politiska skeenden. Till exempel att republikanerna skulle nominera antingen Ronald Reagan eller Richard Nixon 1968.;-) (Faktiskt. Jag hade ett krucifix ovan sängen jämte texten "Better Dead Than Red".)

Jag vet inte om jag kan kalla mig kristen, trots att jag dagligen ber i Jesu namn, trots att jag bär en liten amulett med en bild på Padre Pio.

Detta bara som förklaring till varför moral-filosofiska överväganden ibland inger mig vånda. Tänk om man resonerar rimligt, men ändå ondskefullt?
Eller är det bara rädsla för Guds ogillande (dvs. gudsfruktan) som leder till sådana tankar?

Denna ödmjukhet (detta högmod?) till trots, måste jag som liten människa med ett begränsat perspektiv, agera politiskt. Efter bästa förmåga.
Mea culpa, mea maxima culpa!

Nåväl, vissa ämnen måste ventileras. Till exempel den invandringsrelaterade brottsligheten.

Ingen torde kunna förneka att vissa brott inte hade begåtts och drabbat infödda svenskar (samt invandrare), om vi haft en mer restriktiv asyl- och anhöriginvandringspolitik. Inte heller att den grova brottsligheten är större inom vissa etniska grupper än inom andra (t ex asylsökande från forna Sovjet). Ja, frågan är om inte den så kallade invandringsrelaterade kriminaliteten blivit så stor, att den ensamt kunde motivera en minskad invandring?

DN

Har vi inte ett ansvar mot dem som ännu inte drabbats av diverse våldsbrott, att minska risken för att de drabbas i framtiden? Det här ämnet är inte lätt att diskutera, eftersom det väcker min farhåga om att utpeka hela folkgrupper istället för enstaka fähundar i dem. Fast det kanske är en överdriven känslighet. En känslighet som folkpartisten Mauricio Rojas satte sig över när han kritiserade vissa invandrare för att skydda brottsliga landsmän.

DN

Som sagt: det här ämnet är inte lätt att diskutera. Vilket krumbuktandet ovan väl visar.

Ett krumbuktande bara för att våga skriva något som logiskt stämmer och bygger på fakta: våldtäkterna skulle minska om invandringen gjorde det. Men ändå talar inte feministerna om det. Varför?

DN

Ja, hur skall man diskutera det här utan att folk börjar vrida sig av obehag? Hur kan det kännas fel att vilja tänka på alla offer för den förda massinvandrings-politiken?

För de finns eller hur? Men vem talar om dem i samband med alla högtidstal till det mångkulturella, mångetniska samhällets lov? Är det rätt att tiga om dem?