10 februari 2008

Antijihadistisk tystnad i invandringsfrågan


Även delar av den anti-jihadistiska rörelsen räds invandringsfrågan.

Inför manifestationen mot islamismen i Bryssel förra året upptäckte jag på arrangörens SIOE:s hemsida följande paroller:

ENOUGH IS ENOUGH! NOG ÄR NOG!

NO SHARIA HERE! INGEN SHARIA HÄR!

DEMOCRACY NOT THEOCRACY! DEMOKRATI INTE TEOKRATI!

Men inte ett ord om invandringsstopp, eller minskad invandring, vilket är ett nödvändigt nödbromsförfarande om man vill alls ha en chans att stoppa islamiseringen.

På DN-kultur läste jag i morse en artikel av syndikalisten Andreas Malm (ja, DN samarbetar med vänsterextremister)om Bat Ye'or, Bruce Bawer och Mark Steyn, som samtliga varnar för islamiseringen och som i Bat Ye'ors fall till och med hävdar att vi lever i Eurabien (Eurabia).

Men inte några av dessa whistle-blowers har mig veterligen krävt invandringsstopp som ett nödvändigt vapen i kampen mot islamismen.

Bat Ye'or beskriver massinvandringen som ett hemligt EU-beslut från 1977 och beskriver den som en förutsättning för Eurabien, men hon kräver aldrig uttryckligt ett invandringsstopp i nuet.

I Mark Steyns fall tar sig motviljan mot att kräva invandringsstopp sig ett groteskt uttryck i följande Steyn-citat ur DN:

"Varför föll Bosnien ned i den värsta slakten i Europa sedan andra världskriget? Under trettio år före sammanbrottet hade serbernas andel av den bosniska befolkningen minskat från 43 till 31 procent, medan muslimerna hade ökat från 26 till 44 procent. I en demokratisk tidsålder kan man inte övervinna demografi - utom genom inbördeskrig. Serberna förstod det, liksom andra européer kommer att förstå det i en nära framtid: om man inte kan föröka sig snabbare än dem så återstår att skjuta dem."

Tyvärr finns inte artikeln online, men samma citat kan läsas på Andrew Sullivans blogg. Alltså hellre fantisera om folkmord än att kräva invandringsstopp!

Om oviljan att kräva invandringsstopp eller drastiskt minskad invandring beror på ideologi eller imagetänkande är svårt att veta. Men likafullt måste vi svenska invandringsrestriktionister våga framföra samma kritik som t ex Lawrence Auster gör i USA. Vi måste i Sverige kritisera Dick Erixon, Ulf Nilson och Kurt Lundgren på samma grund; inte låtsas som att de är på samma sida, utan demarkationslinjen är invandringsfrågan. Antingen är ni för oss eller emot oss!

Och klargöra att det är så sent i västerlandets historia, att man inte kan agera som det var 1998, utan vi har inget att förlora på att vara ytterst realistiska. Vi har inte många år på oss att rädda Europa. Frågan är om inte klockan är fem över tolv redan istället för fem i tolv!

1 Kommentarer:

Anonym sa...

Det är aldrig för sent, men det finns ingen anledning att vänta.

Skicka en kommentar

Vi uppskattar dina kommentarer men kan bara publicera dem om du skriver namn eller signatur! Det går annars inte att veta vilken Anonym man diskuterar med.