18 februari 2008

Palestina

Det har aldrig funnits ett stat som kallats Palestina.
Palestina har aldrig existerat som en självstyrande enhet.
Det finns inget språk som kallas palestinska.
Det har aldrig funnits ett land, känt som Palestina, som styrts av palestinier.

De sk. "palestinierna" är araber som inte går att skilja från jordanier, syrier, libaneser, egyptier... Namnet kommer från den romerska kejsaren Hadrianus och har aldrig använts som namn på en stat utan för att markera att geografiskt område.

Britterna började använda namnet när de tog över delar av Mellanöstern och de stammar som levde i området adopterade namnet trots att araberna inte ens kunde uttala det utan sa "Filestine"
Michael Bussio skriver
The History and Meaning of 'Palestine' and 'Palestinian', en intressant läsning om områdets historia.

"Det är allmänt bekant att Palestina inte är något annat än södra Syrien" - Delegate of Saudi Arabia to the United Nations Security Council, 1956

"Det finns absolut ingenting som kallas Palestinsk historia" -- Professor Philip Hatti, Arab historian to the Anglo-American Committee of Inquiry, 1946

Det sorgliga är att historiska kunskaper har åsidosatts.
Många länder, inkluderande USA, har sett till att media och den allmänna uppfattningen urskillningslöst accepterat myten om att det funnits en arabisk stat vid namn Falestina och att detta område nu ockuperas av judar.

Av den anledningen underblåser västerländerna stridigheter och hat i området och lägger ständigt nya kol på brasan genom att skicka pengar i massor till "palestinska" grupper.
År 2000 gav EU-kommisionen 100 miljoner euro i direkt budgetstöd "för att rädda palestinska myndigheten från ekonomisk kollaps.
År 2004 fick PA 273 444 000 kr av den svenska regeringen. Fram till Hamas valseger uppgick det svenska bidraget till 275 miljoner kr.

Pengar som med största sannorlikhet används för att köpa vapen!

11 Kommentarer:

Anonym sa...

The only real Palestine is Palestine, Texas!!

Rune sa...

Innan sexdagarskriget som var 1965 eller 1966 så hörde man aldrig talas om några palestinier.
Denna term började vänsterfolk i medierna använda efter detta krig.
Västbanken hörde ju till Jordanien innan sexdagarskriget och Gazaremsan hörde till Egypten.
Detta minns jag mycket väl då jag var tjugoett år 1966 och följde världshändelserna i medierna med intresse.

Anonym sa...

Det viktigaste bloginlägget fick fram är att - återigen - har vi låtit vänstern styra debatten om fejklandet genom att på sedvanligt sätt kidnappa ord och förskjuta dess betydelse till en för dem själva lämplig betydelse.
När ska de demokratiska krafterna lära att ska man nå sitt mål mkan man inte lämna debattfältet öppet för vänstern!

Ulla Marianne sa...

Det grundläggande är inte om Palestina funnits som nation eller ej, det viktiga är att det finns människor som berövats sina hem och sin mark - odlingar och olivlundar - där de levt sen generationer.
Det är det första - startpunkten. Israels bildande innebar folkfördrivning, men nu finns Israel och landet har rätt att försvara sig.
Sen har vi nuläget, och här finns det många som bär skuld till att konflikten inte når nån lösning.
Israel bär skuld för sin brutalitet och för att de t.ex. skyddar bosättningar som utgör rena provokationer.
De omgivande arabländerna bär en tung skuld för att de av maktpolitiska skäl och av hat till Israel hållit liv i flyktingfrågan och gjort palestinierna statslösa. Det är som om karelarna fortfarande skulle ha varit flyktingar i Finland och levt i flyktingläger. Karelarna assimilerades i Finland, för de var ju finnar. På samma vis borde de vi nu kallar palestinier ha assimilerats av Jordanien och Syrien.
Palestinierna är statslösa eftersom det har funnits ett politiskt intresse av att hålla dem kvar i detta limbo.

Berit sa...

Bra sammanfattning, men "palestinierna" har inte gjorts statslösa eftersom de aldrig haft någon stat.
De skulle däremot ha kunnat fortsätta att leva i sina olivlundar om de accepterat judarna och ändrat sin attityd.
I stället har de skamlöst använts som verktyg av andra arabstater med målet att utrota judarna.
Det finns många araber som lever bra i Israel och i fred med judarna.

Anonym sa...

Det finns fler som lever i flyktingläger.

Anonym sa...

tja, om karelierna hade hållits i läger, förnekats utbildning och tillåtits yngla av sig med 6-8 barn per kvinna skulle de med tiden ha blivit fler än t.o.m. ryssen ;)

ditt argument bevisar inget, med en årlig befolkningstillväxt på runt 3,25% och en startbefolkning på ca 4 mille (2008) kommer de att vara runt 6 mille 2020 (som hela israel), 15 mille 2050 (lite mindre än hela norden och förmodligen fortfarande bidragsförsörjda) och ca 76 mille 2100 (fortfarande flyktingar???)

ta siffrorna med en nypa salt och en klackspark, men betänk att de som flydde 48 var mellan 300k och 1 mille (mer sannolikt i det nedre intervallet) medan ca 160 k stannade.

Knute sa...

Var bor de kristna palestinierna numera? Jo, Santiago de Chile är numera deras huvudstad, där bor 70.000.

Arabvärlden har förlorat mycket på utvandringen. De kristna är ofta högt utbildade och ekonomiskt aktiva.

http://www.memri.org/bin/latestnews.cgi?ID=SD185008

Tony sa...

Allt handlar om fundamental islam. Det är det som gör fred omöjlig eftersom judarna skall utrotas enligt islam.

"Det grundläggande är inte om Palestina funnits som nation eller ej,..."

"Palestinierna" är araber och araber är inte statslösa. Det finns många arabländer. Araber bor inne i Israel, är medborgare, så dom är inte statslösa heller.

Det pratas hela tiden om etniskrensning och annat strunt i vänstermedia. Sanningen är att den arabiska befolkningen ökar i gaza och västbanken.

Anonym sa...

"Palestinierna" är araber och araber är inte statslösa. Det finns många arabländer. Araber bor inne i Israel, är medborgare, så dom är inte statslösa heller.

Håller med här. Det är märkligt att palestinierna inte vill, eller kan, känna sig besläktade med sin arabiska "bröder" i första hand.

Det fanns förmodligen heller ingen "nation" med ett parlament, en regering, en politisk administration, som skulle kunna ses som representanter för "nationen Palestina".

Förmodligen kan man kanske se "reaktionerna" som inträffade 1948 till viss del som "primitiva självförsvarsreaktioner", som infunnit sig från känslor av "kränkthet" som också bitit sig fast? Stoltheten har "kränkts" och måste "återupprättas" till "varje pris"?

Man kan "se" "sanningen" att Palestina inte var en "utvecklad nation" men man kan också se "den sårade stoltheten"?
Uppenbarligen är sådana känslor, dvs. "sårad stolthet" inte att leka med? Det är känslor som tydligen kan bita sig fast i generationer? I århundraden?
Frågan är hur man kan komma tillrätta med "den sårade stoltheten"? Hur kunna locka fram "generositeten", "ödmjukheten", viljan till "eftergifter", till "förlåtelser", ja, viljan till "kärlek", till "godkännande av Israel?

Berit sa...

VILJAN måste finnas där men när redan de små barnen indoktrineras till att hata och därför inte inser att de utnyttjas av de andra arabstaterna verkar problemet oövervinnerligt. Bränslet till allt detta hat är islam!

Skicka en kommentar

Vi uppskattar dina kommentarer men kan bara publicera dem om du skriver namn eller signatur! Det går annars inte att veta vilken Anonym man diskuterar med.