29 februari 2008

William Buckley in memoriam


Salon.com och en rad andra tidningar uppmärksammar William F Buckley Jr:s bortgång vid 82 års ålder den 27 februari.

Denne var den amerikanska efterkrigskonservatismens nestor, och personligen står jag i stor tacksamhetsskuld till honom, eftersom han och hans tidning,
National Review, bekantade mig med tankegångar som svensk konservatism sedan länge övergivit.

När jag var femton, så väcktes ett brinnande intresse för politik hos mig, och jag blev våldsamt antisocialistisk. Min far gav nämligen sossarna skulden för den företagarfientliga politik, som försatt hans butikskedja i ekonomiska problem. När jag studerade de icke-socialistiska partierna blev jag besviken, eftersom de föreföll alldeles för tama och. . . ja, rentav socialistiska.

Det pågick då precis som nu primärval och av vad tidningarna skrev förstod jag att åtminstone en av republikanerna var allt annat än socialistisk. Ja, han var fruktansvärt osvensk, förskräckligt amerikansk, levde kvar i 1800-talet. I mina öron lät det som ljuv musik. Jag blev Goldwater-sympatisör.


Och det var även William F Buckley Jr, som skrev en artikel i Saturday Evening Post, om att samhället eller samhällsandan tvingade politiker som Goldwater att bli hycklare - i den senares fall att ta avstånd från sitt tidigare motstånd till en obligatorisk federal pensionsförsäkring.

Han skrev även en artikel till de rikas försvar i Look (han var själv son till en oljemiljonär) och mitt intresse väcktes. Skickade efter en rad av hans böcker (Up from Liberalism, The Committee and Its Critics, God and Man at Yale, McCarthy and His Enemies, The Jeweler's Eye, Odyssey of a Friend - Letters to William F Buckley Jr 1954-1961 (Hardcover)) och National Review, som var en tidskrift med en helt annan ton och intellektuell kaliber än den som jag prenumerade på 1999-2000.

Sommaren 1967 besökte jag även National Reviews redaktion och utbad mig ett sammanträffande med Buckley, vilket beviljades dagen för min hemsresa. Jag missade mötet på grund av att jag satt och drack vodka med ena värdsfamiljens dotter på en restaurang på Park Avenue.

Buckley var en New Yorker, och hans tidning var på 60-talet lika new yorsk som tidskriften New Yorker. Han och hans tidning är för evigt förbundna med en lyckligare tid än den vi nu lever i.

Han fick mig även att börja läsa antagonisten Gore Vidal och vännen Norman Mailer.

Salon, Salon, Takis Top Drawer, Vdare , SvD, Det Progressiva USA,
Erixon.com


Uppdatering:

National Review , Wall Street Journal , John Dirbyshire

0 Kommentarer:

Skicka en kommentar

Vi uppskattar dina kommentarer men kan bara publicera dem om du skriver namn eller signatur! Det går annars inte att veta vilken Anonym man diskuterar med.