14 april 2008

Alternativ till dödsstraff



Som de flesta blir jag upprörd när barn eller djur drabbas av vuxnas ondska.

Fallet med mordet på Engla är ett sådant exempel. Min sympatiske interlokutör Daniel Eriksson på Falkblick till och med skriver att mördaren förtjänar dödsstraff. Jag för min del beklagar att vi inte kan ha dödsstraff på grund av risken att en oskyldig kan bli dömd och avrättad. Det vore naturligtvis oförlåtligt.

Låt oss emellertid ta i betraktande hela frågan om brott och straff. Är straff verkligen meningsfullt? Är inte det viktiga att allmänfarliga personer fängslas och aldrig får chansen att skada någon eller döda någon igen?

När en allmänfarlig hund springer lös och attackerar ett barn, vems är felet? Hundens eller ägarens?

Här kommer vi till pudelns kärna: lagstiftarnas roll i det hela.

Ytterst är frågan om brott och straff, dvs. kriminalpolitik, lag och ordning, rättssäkerhet etc., riksdagens uppgift. Och precis som när det gäller asylmissbruket, den havererade sjukvården, skolan, etc., så är det politikerna som har ansvaret. Och allra ytterst svenska väljarkåren, som är glömsk nog och okunnig nog att rösta på riksdagspartierna. Som man bäddar får man ligga.

En person som jag nyligen diskuterade saken med, invände att långa fängelsestraff kan leda till att våldsbrottslingar hellre dödar ett offer än låter det leva. Men det tycks inte ha hjälpt i fallen Engla eller
Helén Nilsson. Således - bör vi inte överväga livstids internering för barnamördare? Inte som straff (eftersom straff inte biter på helgalningar som Englas mördare eller Ulf Olsson, Helens mördare) utan som omsorg om framtida offer och som aktning för de som redan blivit deras offer. För vems är skulden om dessa personer åter i frihet begår nya våldsdåd?

Redan i samband med återfall i fråga om våldtäkt, bör livstids fängelse alternativt kirurgisk kastrering övervägas. Det senare då som alternativ till livstid. Om någon oskyldig döms, vilket lär förekomma, så kan denne i hopp om framtida upprättelse välja fortsatt fängelsevistelse.

Så vad kan invändningen vara mot mitt resonemang? Jag vet ärligt inte. Jag vet bara att politikerna och experterna etc. sedan sena sextiotalet ömmat för brottslingar som offer för samhället och velat verka för deras rehabilitering. Detta, antar jag att man menat, skulle leda till ett laglydigare och humanare samhälle. Man har resonerat så här: brutala straff leder till ökad och brutalare brottslighet.

Effekten har föga förvånande blivit en annan. En brottsvåg som bara växer, om man skall gå efter massmediernas rapporter. Skall man gå efter Leif G W Persson, Jerzy Sarnecki och Brottsförebyggande rådet så har all brottslighet däremot minskat: antal mord per år, antal gängsvåldtäkter per år, etc.

Går man till utlandet så är det lätt att konstatera att antalet mord i Storbritannien ökat sedan man på tidiga sextiotalet avskaffade dödsstraffet. Och innan moralupplösningen på sextiotalet, så var mordsstatistiken i USA också lägre - trots dödsstraff och samma vapenlagar som nu. En orsak till att dödsstraff inte är avskräckande är, som Joe Sobran påpekat, att risken att bli avrättad minskat genom möjligheten att överklaga år efter år. När maffian hotar vittnen eller medlemmar eller personer i andra kriminella organisationer till livet, så är det bevisligen avskräckande. De hotade kan inte överklaga och få verkställandet av dödsdomen uppskjuten i flera år.

avrättad 1950, oskyldig
Jag är visserligen dödsstraffmotståndare, men bara av omtanke om de som döms oskyldiga. Jag talar inte om dödsstraffet som en kränkning av livets helgd, för att i nästa stund försvara sena aborter.

Var det fel moraliskt att döma Quisling till döden? Var dödsdomarna i Nürnberg fel? Jan Guillou menade att sådana exempel var absurda, att man kunde i exceptionella fall vara för dödsstraff, men emot det i allmänhet, utan att med dåligt samvete behöva framhäva den distinktionen, antar jag att han menade.

DN, Sobran.com, Charlie's Space. Ferdinand Mount i Daily Telegraph, Timothy Evans-John Christie-fallet

2 Kommentarer:

Berit sa...

Om vi inte kan använda dödsstraff därför att vi riskerar att avrätta oskyldiga kan vi överhuvudtaget straffa någon? Alla som bestraffas kan ju vara oskyldiga, vad det än gäller.
Kom också i håg att det heter STRAFF. Om det dessutom innebär att det avskräcker andra eller leder till att brottslingen inte repeterar sitt uppförande är det ju gott och väl.
En person som med berått mod mördat andra kommer inte att upprepa detta om han avrättas. Med de bevismöjligheter som finns nu är risken ytterst liten att någon oskyldig avrättas.
Vad som bör ändras på är den långa tid det tar från domslut till att domen verkställs.

Jean Moulin sa...

Det enklaste svaret är väl att man kan ersätta en människa som döms oskyldig till fängelse, men inte ge livet tillbaka till den vars liv man tagit.

Och även en "mycket liten risk" innebär en risk.

Hänvisningar till bättre och säkrare bevismetoder förutsätter en väldigt stark tro på polisers, åklagares, domares och politikers goda vilja, förutom en tilltro till olika samhällssystem ofelbarhet. Historien lär oss att tron på ofelbara samhällssystem är livsfarlig.

Även när ingen avsikt föreligger att få en oskyldig fast, kan den mänskliga faktorn leda till att oskyldiga döms.

Amerikansk höger och modern europeisk höger har haft som grundattityd att misstro staten, myndigheter, byråkrater. Varför skall den misstron göra halt vid polisstationen?

Det finns alltför många exempel på slarviga förundersökningar. Och från Sverige ett fall där delar av förundersökningen, som skulle kunnat friat en åtalad, aldrig lämnades över till dennes advokat.

Minns ett program på 60 Minutes, eller något liknande, om en extremt korrupt poliskår i Wisconsin. Ev. nämns det fallet på den här länken på Wikipedia

Truth in Justice

Skicka en kommentar

Vi uppskattar dina kommentarer men kan bara publicera dem om du skriver namn eller signatur! Det går annars inte att veta vilken Anonym man diskuterar med.