16 april 2008

Fascism med mänskligt ansikte


En klyscha som man ofta hört lyder något i stil med "framtidens fascism kommer inte att bära uniform".

Istället kommer den att vara demokratianpassad, "en fascism med ett mänskligt ansikte".

Man skulle kunna knyta an till ordet "soft sell", dvs. att sälja ett oattraktivt budskap i en tilltalande förpackning.

Eller metoden att koka grodor. Man lägger dem i ljummet vatten vars temperatur gradvis höjs, så att grodorna blir dåsiga, sedan medvetslösa, sedan väldigt döda.

Den sortens tillvänjning är vi sedan några år utsatta för från EU:s håll. Vi märker inte hur demokratin gradvis urholkas, eftersom det sker på ett så smidigt och välmotiverat sätt.

Det började med personuppgiftslagen, pul, som under det lovvärda syftet att motverka förtal på internet, i praktiken ströp yttrandefriheten. I alla fall om lagen skulle tillämpas bokstavligt.

Som jag förstått saken, så har lagen reviderats en aning, men godtycket kvarstår. Nu är det väl som med upphovsrätten på nätet; de flesta struntar i den och om man inte bryter mot i den kommersiellt syfte är det tämligen riskfritt.

Sedan har vi offentlighetsprincipen, som EU via sina agenter moderaterna i riksdagen vill omintetgöra.

Ovanpå detta har vi fått en europeisk arresteringsorder, som säkert har sina fördelar, men även nackdelar.

Vidare en federal polis, Europol, som verkar under straffsrättslig immunitet, precis som den som gäller för diplomatkåren.

Varför? Verkar FBI under sådan immunitet? KGB/FSB?

Det värsta grundskottet hittills mot yttrandefriheten i EU var förra årets ramlag mot rasism, främlingsfientlighet, förintelseförnekelse och även förnekelse av andra folkmord - exakt vilka är dock något oklart.

Det hela är inte så förvånande om man tänker efter. Hur skall man hantera de konflikter som oundvikligen följer på dels en urholkning av demokratin i EU:s medlemsstater (dvs. maktöverföring från de folkvalda parlamenten till EU-kommissionen), dels tillkomsten av hederskulturer, sharia och ett utomeuropeiskt proletariat över hela Europa?

Redan 1998 läste jag i DN om hur bokförlag runt om i EU inte vågade publicera akademiska verk om islam, om man kunde befara att de skulle väcka imamers ogillande; en följd av de våldsamma reaktionerna på Salman Rushdies "Satansverserna".

Och labourregeringen i Storbritannien har upprepade gånger försökt kriminalisera "gäckeri med religion", skenbarligen i ett slags neutral anda, men alla vet ändå vilken religions utövare man vill blidka.

Med andra ord, mångkultur och traditionell västerländsk yttrandefrihet går inte att förena. Det visste förstås de som önskade ersätta våra relativt homogena, monokulturella västdemokratier med mångetniska, mångkulturella samhällen efter förebild från de habsburgska och osmanska imperierna, vilka gick under i en orgie av våld och folkmord.

På en sajt läser jag att EU till och med tagit copyright på EU-flaggan, vilket förhindrar att den används "för syften eller i samband med verksamhet som är oförenlig Europeiska gemenskapens eller Europarådets mål och principer".

Låter rimligt? Mja, men hur skall man då se på att den inte får användas i annonser som är kritiska till EU?

"I syfte att få igång en debatt om varför Sverige överlämnat äganderätten till allt uran till EU helt gratis, införde Björn von der Esch, f.d. riksdagsledamot för kd nyligen en annons på sid 1 i Svenska Dagbladet. Annonstextens rubrik var på bägge sidor flankerad av EU:s emblem i syfte att fästa läsarnas uppmärksamhet på att annonsen hade anknytning till EU.

Tidningen meddelade Esch att EU-flaggorna inte fick användas i annonsen. Man hänvisade till en EU-bestämmelse där EU bland annat föreskriver hur det europeiska emblemet får användas. Där anges att det inte får användas 'för syften eller i samband med verksamhet som är oförenlig med Europeiska gemenskapens eller Europarådets mål och principer'."

Demofon , FrontPage Magazine , SvD

P.S. Har struntat i att googla fram en massa länkar till texten ovan den här gången; det är så tröttsamt, utan tänkte att om folk ifrågasätter påståendena ovan, så får jag googla och länka då.

P.P.S. Ang. EU-flaggorna. Tänk om det blev förbjudet att använda svenska flaggor i annonser eller amerikanska? EU-flaggan är väl för sjutton inget varumärke utan en symbol för en politisk federation!

9 Kommentarer:

Jean Moulin sa...

Denna bloggning var tänkt som kommentar till Knutes "Nu har det börjat. . .", men blev ganska lång och därför en egen postning.

Den i sin tur fick mig att minnas Franco Frattini, EU-kommissionären.

Jag tycker nästan synd om de EU-troende, när EU företräds av personer som Frattini.

Denne är mest känd för att vilja förbjuda sökord på internet som bomb, terrorism och massmord.

SvD

Varför drabbas vi så ofta av anti-demokratiska förslag från EU? För att inte tala om rena fnoskerier, som snusförbud och bullerbestämmelser som skulle göra spelandet av säckpipor olagligt. Vidare bestämmelser om vad som får kallas jordgubbe, gurka, med mera.

Samt ett diktatorisk Eurofin, som bötfäller EMU-medlemmar som sänker eller höjer skatter, om det leder till inflation.

Detta är ju helt i strid med vad jag trodde EU var tänkt som - nämligen en europeisk motsvarighet till USA - en frihetlig, kapitalistisk federation. Istället har EU utvecklats mot något som påminner om gamla Sovjet.

Sovjet styrdes formellt av Högsta Sovjet, men i praktiken av Politbyrån. Många har jämfört EU-parlamentet, som saknar beslutanderätt, med Högsta Sovjet och EU-kommissionen med den sovjetiska Politbyrån.

Det finns ett sunt och naturligt motstånd mot retoriska överdrifter, varför många kanske tycker att dessa jämförelser är just det. Men är de verkligen så överdrivna?

Med tanke på förbudet att använda EU-flaggan i EU-kritiska annonser, så finns det skäl att fråga, när det kommer att bli åtalbart att jämföra EU-kommissionen med den sovjetiska Politbyrån och därmed indirekt EU med en diktatur?

Jag misstänker att motviljan mot att tro EU om det värsta mindre handlar om motvilja mot överdrifter och fanatism, och mer om att man inte orkar med insikten att som modern människa få uppleva något som man trodde tillhörde ett passerat stadium i mänsklighetens utveckling mot all högre livsformer.

Undrar vad Yrsa Stenius tycker om den här texten? Är den ett exempel på vad som bör åtalas?

Anonym sa...

I det militära var jag en gång placerad i en högre stab. Nu skall man veta att svenska staber är väldigt stora och, åtminstone då, hade s k tjänstegrensföreträdare för nästan allt som kunde inträffa, dvs allt från strejker till atombombsanfall.
Under alla övningar var det viktigt att sysselsätta alla stabsmedlemmar eftersom de annars vid brist på klara direktiv gärna började komma i självsvängning och hitta på egna saker, låt vara inom eget kompetensområde.
De försökte naturligtvis visa sig nyttiga och motivera sin existens men resultatet blev för det mesta en massa onödigt jobb där ute "på linan" men so what?
"Vi har visat dådkraft och visat att vi behövs och egentligen borde vi ha ännu mer personal i staben, eller hur?"
Det är nog sak samma med "staben" som leder EU och förresten även med sveriges riksdag. Ju fler direktiv en stor stab kan spotta ut, ju mer tid tvingas underställda lägga på att uppfylla alla krav på att veta hur många som har skostorlek 42-44 och hur en gurka måste se ut.
Det var ingen slump att Rommels och Pattons staber var väldigt små. De hade lärt sig att inte prångla på sina underställda en massa detaljer utan låta dem sköta sina saker utan inblandning uppifrån.

Knute sa...

" ...man inte orkar med insikten att som modern människa få uppleva något som man trodde tillhörde ett passerat stadium i mänsklighetens utveckling mot all högre livsformer."

Precis.

Den här postningen "Fascism med mänskligt ansikte" hoppas jag blir mycket läst, den sammanfattar bra.

Anonym sa...

Jag tror du har fel när du säger att våra "herrar" visste vad de gjorde när de ville ersätta våra "monokulturella västdemokratier med mångetniska, mångkulturella samhällen".
I själva verket kan det ha varit så att utvecklingen tvingade det mångkulturella på oss.
Militärkuppen i Chile gjorde att många beslutsfattare (journalister och politiker) ansåg att vi måste ge en fristad åt chilenska socialister som här skulle uppfostras till goda socialdemokrater och när Pinochet störtats så skulle de återvända till Chile och införa den svenska modellen, typ Palme.
Under tiden skulle vi ha gårdsfester och gemensamt sjunga "Bandiera Rossa" och riktigt mysa ihop.
Det blev inte så.
Pinochet blev kvar vid makten och ryktet om de svenska socialbidragen spreds över världen och våra inhemska socialister tyckte att alla som kommer till Sverige måste väl "fly från något" och alltså förtjäna samma offerstatus som de socialistiska chilenarna. Allt annat vore rasistiskt och ojämlikt.
Resultatet ser vi. Att alla som kommer till Sverige anser sig vara offer för något eller någon och vem kan säga nej till någon som är ett "offer"?

Jean Moulin sa...

Lasse, det du beskriver faller under Parkinsons lag:

"Parkinsons lag, ett tänkespråk som kan formuleras på följande sätt:

En arbetsuppgift kommer att ta exakt den tid som är avsatt för ändamålet.

Lagen är uppkallad efter C. Northcote Parkinson (1909 - 1993) i boken Parkinson's Law and other Studies in Administration som gavs ut år 1957. Svensk översättning Parkinsons lag av Åke Runnquist s.å.

Parkinsons bok har ett humoristiskt upplägg med smått satiriska beskrivningar av ineffektiva drag hos administrationen inom förvaltningar och företag. Författaren demonstrerar konsekvensen av sin lag och visar hur statliga institutioner ständigt ökar personalstyrkan, oberoende av vilket arbetsresultat som åstadkoms. Om sina fynd säger han: Det är inte botanikerns uppgift att utrota ogräs. Det är nog för honom om han kan säga hur fort det växer.

Temat om byråkratins ohejdade växande ska Parkinson ha illustrerat redan på 1930-talet. Han lyckades då förutspå att den brittiska flottan skulle komma att få flera amiraler än man hade fartyg.

Parkinson återkom 1960 med en ny bok: The Law and the profits, eller Lagen och profiterna i svensk översättning av Nils Holmberg. Där presenterar han sin "andra lag" som säger att Utgifterna stiger för att motsvara inkomsterna. Han illustrerar sina teser med exempel på det allmännas ökande aptit på mer och mer skatteinkomster."

Wikipedia

Jean Moulin sa...

P.S. Jag har länge misstänkt att
personer som har som sin utkomst att finna t ex diskriminering, medvetet eller omedvetet kommer att finna det, oavsett om det existerar någon diskriminering eller inte.

Detta är speciellt tydligt inom den lukrativa feministbranschen.

Så jag tror att din beskrivning av beskäftiga byråkrater inom det militära är väldigt träffande.

Jean Moulin sa...

Lasse,

din beskrivning eller hypotes om motiven till samhällsomvandlingen är mycket bättre, roligare och elakare än min mer konspiratoriska.

Självklart (jag vill ju gärna inte framstå som dummare än någon annan) så måste jag skriva att jag tänkt i samma banor, dock. Jo, det har jag faktiskt, men det ena utesluter inte det andra.

Jag tror att din verklighetsbeskrivning stämmer på väldigt många förnumstiga, beskäftiga inom folkrörelserna, sådana som har dagdrömmar om tacksamma invandrare som gråter och kysser deras händer.

Men det här mer ideologiska - massinvandring som verktyg för att slå sönder nationalstaten och förverkliga drömmen om en gränslös, solidarisk värld, plus Timbro-maffians kvasi-religiösa dogm om att allt kan lösas med mer frihandel, det finns även med i den oheliga allians av landsförrädare som försatt oss i denna prekära situation.

Om detta vittnar om inget annat de klart anti-demokratiska dragen hos EU-kommissionen.

Om du tror att jag av berättigad harm drivs att överdriva det ondskefullt avsiktliga i EU:s utveckling och i massinvandringen och mångkulturalismen, så vill jag hänvisa till att Fjordman anser, att labourregeringen som tillträdde 1997 hade för avsikt att genomföra en mångkulturell förvandling av England via massinvandring.

Sedan har vi Bat Ye'ors väldokumenterade essä om Euro-arabiska dialogen.

I rest my case. For the moment.

Jean Moulin sa...

Lasse, du kan inte tänka dig att bidraga som guest artist här?

Något kåseriartat om multikulturella ABF-are?

Anonym sa...

Jean, tack för förtroendet men jag har inte någon särskilt driven penna, till skillnad mot andra skribenter.
Jag är nog mera av typen Backlund och Stolz (om någon har läst Kvartetten som sprängdes) som helst hänger på staketet och har synpunkter på vad andra gör.

Skicka en kommentar

Vi uppskattar dina kommentarer men kan bara publicera dem om du skriver namn eller signatur! Det går annars inte att veta vilken Anonym man diskuterar med.