09 april 2008

Homage till en lärdomsgigant


Dikten "Våren":

"Hinner vi med?

Lövet och blommorna lyser på buskar och träd.

Gökarnas läte från skogen går in i vårt öra.

Hinner vi höra?

Dagarna går.

Flitigt och snällt vid vår nödtvungna födkrok vi står

Dovt genom fönstret i Klara hörs bruset av bilar.

Dagarna ilar.

Hinner vi ut?

Snart är violdoften borta och göksången slut

Snabbt skall den redan begynnande fruktblommen sluta.

Hinner vi njuta?"

6 Kommentarer:

Anonym sa...

Alf Henriksson, eller hur?
Han, Sven Stolpe och några andra är de intellektuella som Sverige verkar ha glömt.
Istället hyllas poserande vänsterhycklare som påklistras samma hederstitel som ovanstående.
Där räcker det med att ha rätt åsikt och att kunna skriva en mening utan huvud- och bisats.

Anonym sa...

Vackert

Jean Moulin sa...

Lasse: helt korrekt, förstås.
Tror att Stolpe etc. kommer att få en renässans snart.

Vi måste börja söka oss till våra rötter i denna globaliseringens tidevarv.

Annars får man lätt intrycket att vi inte har något eget betydelsefullt, fast det räcker att läsa svensk industri- och kulturhistoria från tiden före 1968 för att inse att vi är en märklig liten nation. Mycket tack vare att vi sluppit kriget och ockupation, men det ändrar inget i sak.

Men som så många, många gissat, så är just denna omständighet orsaken till ett stort nationellt skuldkomplex. Botgöringen är förstås internationell solidaritet till döds.

Vi måste dock klara balansakten att dels återuppväcka en nationell stolthet utan förfalla till chauvinism, att slå vakt om svenska språket utan att gå så långt som fransmän och tyskar som i språkbevarande syfte dubbar alla utländska filmer i stället för att texta dem.

Som så många svenskar beundrar jag andra länder. Stolpe beundrade Frankrike och Tyskland, han var katolsk konvertit, men lyckades även vara svensk till hundra procent. Skrev en svensk litteraturhistoria väl, umgick med och skrev kåserande om Taube, Olof Mollander, Bertil "Åke och hans värld" Malmberg, etc. Har förresten en roman i två delar han skrev om Strindberg, som min mor köpte åt mig på antikvariat på 70-talet.

Jag hyser en gammal klockarkärlek till USA, som tidigt tog sig uttryck i att jag blev expert på Vilda västerns historia och amerikansk geografi, tyvärr till priset av stora luckor i svensk historia och geografi - speciellt geografin, ehuru jag äger en hyfsad allmänbildning i fråga om den svenska historien.

Och jag har alltid roats av amerikansk populärkultur, men nu anser jag att det är dags att försök balansera detta med att
gå in i en "blågul" fas och framhäva emellan de politiska skriverierna här, vår svenska historia och kultur.

Köpt och sett i går "Bokhandlaren som slutade bada" med Allan Edwall, Jarl Kulle, suveräna Margareta Krook, och Ingvar Kjellsson. Den filmen är baserad på en annan bortglömd svensk storhet, Fritiof Nilsson Piraten.
En skånsk Mark Twain.

Idag ämnar jag se "Giliap" med Mona Seilitz och Tommy Berggren.

Jag har börjat lyssna mer på svensk vismusik, fast tänker inte helt sluta lyssna på Bob Dylan, Steve Earle, amerikansk country, etc.

Jean Moulin sa...

Anonym: ibland är en lakonism som din tillräcklig för att värma.

Känner mig uppmuntrad att delge dig och andra, andra pärlor ur den svenska litteraturen.

BefriaMedia sa...

Tack for den parlan. Bra att du visar en del av vart kulturarv som snart ar forlorat och drankt i den nutida popkulturens blanding av hopplost dalig underhallning, ytligheter och pahittade nyheter i de stora media.

Jean Moulin sa...

Tack Befria. Hinner inte vara spirituellare än så just nu. :)

Skicka en kommentar

Vi uppskattar dina kommentarer men kan bara publicera dem om du skriver namn eller signatur! Det går annars inte att veta vilken Anonym man diskuterar med.