11 maj 2008

Konservativa för Obama!


Många svenska invandringskritiker av den icke-rasistiska sorten stöder invandringsliberaler utomlands. Antagligen av okunnighet.

Allra tydligast blir det i deras inställning till amerikansk politik. Den svenska vänsterns hat mot republikaner blir för många svenska högermänniskor ett bevis för,
att Bush och McCain och Rudy Guiliani är pålitliga konservativa patrioter.

I fråga om invandring är det en missuppfattning. Bush, McCain och Guilianni är lika entusiastiska invandringsförespråkare som den svenska vänstern, mitten och högern.

http://www.humanevents.com/article.php?id=20682

http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2007/05/29/AR2007052901067.html

http://wonkette.com/377228/tony-blair-secretly-shilling-for-john-mccain


Därför föredrar den ideologiskt mest konservativa delen av den amerikanska högern Obama framför McCain. Misstron mot McCain är gammal. Jag minns valet 2000, när jag i konservativa The American Spectator läste en insändare som insinuerade att McCain var en Manchurian Candidate, p g a sina många år i nordvietnamesisk fångenskap.

Obama som president skulle inspirera amerikansk konservatism, enligt Lawrence Auster på View From the Right; McCain skulle kastrera den genom att marknadsföra sin "liberala" agenda i konservativ förpackning.

http://www.amnation.com/vfr/archives/010171.html

- - -

På Obamas kampanjsajt delas supportrarna in efter ras. Utom när det gäller vita. Indianer har en egen kolumn, asiater likaså, latinos och, förstås, afro-amerikaner.
Av någon anledning får en vit person aldrig tala om sin hudfärg annat än i negativ bemärkelse.

Detta hindrar inte att vita nationalister - i samma bemärkelse som det finns judiska nationalister, och svarta nationalister à la Obamas f.d. själasörjare pastor Wright, pastor Al Sharpton och pastor Jesse Jackson, och alltså inte är förespråkare av vit överhöghet - föredrar Obama framför McCain, eftersom president Obama skulle utgöra en väckarklocka för Amerikas vita.

Många vita nationalister är också paleokonservativa (gammalkonservativa) och därför anti-krig och anti-invandring, emedan McCain är en neokonservativ, m.a.o. pro-krig och pro-invandring. De vita amerikanernas motsvarighet till Louis Farakhan, Jared Taylor, säger att hudfärg inte är något hinder för honom. Han skulle gärna rösta på en svart konservativ akademiker som professor Thomas Sowell framför en vit liberal.

http://en.wikipedia.org/wiki/Jared_Taylor

Vidare är John McCains ståndpunkter ifråga om positiv särbehandling, invandring, engelska som officiellt språk, sydstatsflaggan, nästan identiska med Obamas.

Obama skulle ge Amerika mer kvotering och amnesti för illegala invandrare, men det skulle också den pseudo-konservative McCain. Obama skulle åtminstone avveckla kriget i Irak. McCain skulle förmodligen utvidga det till Iran.

De senare är något som de flesta paleokonservativa och paleolibertarianer motsätter sig.

http://www.vdare.com/bradley/080505_obama.htm


P.S. Har anmält mig till Obamas mailinglist. Skall bli intressant!;-)

http://everykindapeople.blogspot.com/2007/10/usas-krnkultur-r-brittisk-protestantisk.html

9 Kommentarer:

Berit sa...

Trots att konservativa muttrar och är missnöjd över McCain kommer inte någon Republican att rösta på Obama i stället för vilken republikansk kandidat som helst.
Att vissa konservativa föredrar honom som Demokraternas kandidat beror på att de tror att han är lättare att besegrar än Hillary.

ProfessorPelotard sa...

Så kort minne man har. Visst McCain är inte allas "cup of tea", inte min heller, men kom ihåg vad som hände när de konservativa övergav Bush Sr för Ross Perot.

Vi fick 8 år med WJ Clinton och 911. (Som du säkert vet så hade Al Qaida börjat sin terrorkampanj mot USA och resten av västerlandet långt innan SCOTUS gav GW Bush segern i Florida.)

Men Carter då? Efter honom kom Reagan. Jo, men först och främst så fanns Reagan redan på plats. Han hade byggt upp sitt renommé sedan mitten på 60-talet. Så tidigt som 1964 skrev Ayn Rand om hans tal på republikanernas konvent. Hans två perioder som Kaliforniens guvernör och det faktum att han ställde upp i presidentvalet 1976 och nästan lyckades vinna sitt partis nominering trots att den sittande presidenten sökte omval visade på en stor väljarpotential. Vad har man nu?

Hunter? Huckabee?

Och glöm inte att trots Reagans 8 år vid makten och allt han lyckades åstadkomma så lever vi fortfarande med många av de problem som Carter lyckades skapa, t ex mullornas Iran.

Om Obama vinner presidentmakten (God forbid..) så skulle jag bli mycket förvånad om han visar sig vara bättre än Carter - tyvärr tror jag inte vi har råd med det experimentet.

ProfessorPelotard sa...

Jean Moulin, Knute, Berit!

Läs den här länken och skriv! Svenska folket bör upplysas och det kommer inte att ske via våra tidningar eller radio och TV.

E-who? The EU power game has begun

Berit sa...

Tack Professor Pelotard, har läst och hoppas många fler gör det.
Inte något att tillägga, bara förfäras!

Jean Moulin sa...

Min grundinställning är att amerikansk utrikespolitik lika lite gynnar USA:s fortbestånd som en suverän geo-politisk entitet, som svensk utrikespolitik gynnar Sveriges fortbestånd som en suverän nation.

Jag har därvidlag ändrat mig radikalt det senaste åren. Speciellt efter Irakinvasionen, men även innan. Jag hoppades på Bush år 2000 just för att tidningarna beskrev honom som mer "isolationistisk" än Gore. Något som efter 11/9 visat sig helt falskt.

Under kalla kriget (dvs. merparten av mitt liv) så såg jag i USA och Nato en sköld för vårt lands fortbestånd. Inte minst för att det är en del av Europa och västvärlden, och på så sätt avhängigt den övriga västvärldens överlevnad.

I någon mån har detta ändrats. Jag är kraftigt anti-EU (numera), eftersom EU till sin natur blivit anti-europeiskt. Det talas ofta om sprickan EU-USA, så egentligen borde jag utrikespolitiskt förblivit pro-amerikansk. Men jag har kommit till slutsatsen att även den amerikansk utrikespolitiken, precis som EU:s och Sveriges, går emot de självständiga europeiska staternas fortlevnad. Plus den amerikanska nationens, vars historia och kultur jag omfattar med en nog ganska ovanlig passion. (Jag är extremt mer välorienterad i fråga om amerikansk historia, geografi och kultur än - skam sägandes - svensk dito.)

Både i Washington/New York, Bryssel och Stockholm styr en elit som kapat rötterna till sina fosterländer och som har mer gemensamt sinsemellan än vad de har med villkoren för de folk eller nationer de säger sig representera.

Dessa eliter eftersträvar ökad politisk och ekonomisk integration mellan nationer, vilket är ett finare sätt att säga att man eftersträvar en rad europeiska unioner runt om vår planet som i en framtid kan slås samman till en enda union.

Gamla lojaliteter från kalla kriget hindrar europeiska Amerika-vänner att se detta bland den amerikanska eliten, samtidigt som man ser det klart och tydligt bland de europeiska eliterna. Jag menar att det dubbelspel och de totalitära ambitioner som kännetecknar de europeiska eliterna även gäller för de nordamerikanska, och till skillnad från Knute och Berit och min halvidol Lawrence Auster, så anser jag att The North American Union utgör ett verkligt hot mot USA:s, Kanadas och Mexikos suveränitet.

I det avseendet (beträffande Nafta och The North American Union/NAU) är säkerligen McCain, Obama och Hillary lika goda kålsupare. Jag har dock förmärkt en fraktionsbildning inom den nordamerikanska supereliten inom Council on Foreign Relations vad gäller både Vietnamkriget, Irakkriget och Israel, varför jag hoppas att en seger för demokraterna, skulle ge duv-falangen inom denna elit ökat inflytande.

Jag hoppas dock att Barr eller Paul eller båda tillsammans kan åstadkomma en Ross Perot i årets val. Med tanke på hur det nu ser ut, så tycks dock det osannolikt.

Deras kampanjer tycks ha somnat in, vilket jag beklagar. Hoppas de vaknar till snart.

Knute sa...

"Obama skulle åtminstone avveckla kriget i Irak." Hur? Utan amerikansk närvaro skulle lavaströmmen av galenskap flöda över hela Mellanöstern. Och den skulle inte stoppa där.

http://gatesofvienna.blogspot.com/2008/05/as-it-goes-with-israel-so-will-it-go.html

Jean Moulin sa...

Läst Dymphna på Gates of Vienna nu.

Bara i en bisats berörs Irak. 99,5 procent av texten handlar om Israel.

Reflektion:

Att koppla samman Irakockupationen med Israels överlevnad är att ge antisemiter vatten på kvarnen (”dying for Israel” och allt det där).

Att koppla samman den med Europas överlevnad kräver således mer övertygande bevis än de Dymphna anför.

Att som Dymphna stödja sig på Mark Steyn är inte smart.

Jag förstår att många luras att tro att Steyn är en hårdför invandringskritiker, men inte en enda gång har han krävt minskad eller stoppad invandring.

Hans strategi består istället av två saker: 1) Demokratisering av Mellanöstern via amerikanska invasioner, 2) Högre europeiska födelsetal. Invandringsstopp finns inte med i strategin. Invandringsstopp är tabu bland ledande neocons.

Detta skapar intrycket att neokonservativa utnyttjar invandringskritiker på samma sätt som Sovjet utnyttjade fredsrörelsen.

Lawrence Auster avslöjar på länken nedan Steyns bisarra beteende.

View From the Right

Jean Moulin sa...

Professor Pelotard,

just printat ut Telegraph-artikeln. Inte hunnit läsa ännu.

Anar dock innehållet. Reflektion: tror du att den amerikanska nomenklaturan är bättre än den europeiska?

Bushs motsvarighet till Euromed är NAU (North American Union).

En europeisk och även en amerikansk patriot måste inse, att
västs överlevnad handlar om mer än invandringen.

Den hotas i lika hög grad av den utvidgade ekonomiska och politiska integrationen, som undergräver och de facto avskaffar den nationella suveräniteten.

Fienden är inte bara islamo-fascisterna, utan i än högre grad globalisterna (Bush, Gordon Brown, Sarkozy, Merkel, Reinfeldt, etc).

Islamo-fascismen är i förhållande till globalismen vad aids är i förhållande till HIV.

Jean Moulin sa...

Har nu läst artikeln "E-Who?", om Lissabon-fördraget, som går längre än något annat fördrag som EU enats om under de senaste femtio åren och bara Irland skall få folkomrösta om.

Därefter läste jag om en transatlantisk sammanslagning av USA och EU.

The New American

Sammanslagningen förbereds av TPN (Trans Policy Network), som eftersträvar en transatlantisk marknad plus att europeer och amerikaner skall kunna röra sig mellan kontinenterna utan visum.

TNP är en NGO (non-governmental organization) med medlemmar ur senaten (republikanerna Bennet från Utah och Hagel från Nebraska och många fler), företag som Time Warner, Disney, Coca Cola, Wal-Mart, Xerox, Merck, Nestle, UPS, Boeing, Microsoft, tankesmedjor som The Brookings Institution, The Carnegie Endowment for International Peace, The Chamber of Commerce of the United States, The German Marshall Fund of the U.S., The Centre for European Policy Studies, The European Roundtable of Industrialists, Institut Francais des Relations Internationales, och naturligtvis the granddaddy of all NGO's, The Council on Foreign Relations.

Som ni ser utgör TNP ett konglomerat av amerikanska och europeiska företag och institutioner.

Etablerandet och utvidgningen av EU är bara ett led i en större global trend eller plan att skapa en rad regionala frihandelszoner, som omvandlas till politiska unioner, vilka i ett slutsteg sammanslås till en enda världsunion under en världsregering.

Det finns alltså ingen anledning för europeiska eller amerikanska patrioter att söka tröst i USA:s maktaxel (axis of power) Wall Street-The Beltway (Washington D.C.), och tro att den är på vår sida mot EU. Makteliterna i Nordamerika och Europa strävar mot samma mål och är sina respektive länders fiender.

Ett toppmöte hölls i Vita Huset den 30 april 2007 mellan president Bush, den tyska rikskanslern Angela Merkel och EU-kommissionens president José Manuel Barrosso om en transatlantisk "integration".

President Bush sade efteråt:

"I told the chancellor and the president that the EU-U.S. relations are very important to our country, that not only is it important for us to strategize how to promote prosperity and peace, but it’s important for us to achieve concrete results. And we have done so. I thank the chancellor and Jos very much for the trans-Atlantic economic integration plan that the three of us signed today. It is a statement of the importance of trade. It is a commitment to eliminating barriers to trade. It is a recognition that the closer that the United States and the EU become, the better off our people become. So this is a substantial agreement and I appreciate it."

Hur kan man mot den bakgrunden stödja den amerikanska maktaxelns Mellanösternpolitik? Hur kan man tro att dess syfte är Amerikas eller Europas bästa? Nej, Washingtons utrikespolitik är lika lite i det amerikanska folkets och nationens intresse som EU:s utrikespolitik är i det europeiska folkens och nationernas intressen.

Kanske patrioter på båda sidor Atlanten skulle skapa en egen transatlantisk allians (en NGO) för att bekämpa sina respektive maktetablissemangs försök att avskaffa deras nationer?

Skicka en kommentar

Vi uppskattar dina kommentarer men kan bara publicera dem om du skriver namn eller signatur! Det går annars inte att veta vilken Anonym man diskuterar med.