18 juli 2008

Män är djur - och det är kvinnor också!


Om kvinnors och mäns hjärnor är kopplade på olika sätt, är det ett argument mot jämställdhet?

Daily Mail

Det skulle kunna förklara att män alltid kommer att vara överrepresenterade inom vissa yrken och i brottsstatistik, vad man än gör för att fostra dem i andra könsroller än de nuvarande.

Låt oss inse det – män är djur, och det är kvinnor också. De tydliga könsskillnaderna mellan andra högre däggdjur finns givetvis även hos däggdjuret människan.

Diskriminering är när man tilldelar olika grupper olika rättigheter och skyldigheter utifrån könstillhörighet (eller etnicitet, ras, sexuell läggning).

Bör vi det? Ett argument mot homosexuellas rätt till adoptioner är att barn skall ha rätt till både en far och en mor, om det är möjligt. Tyvärr skiljer sig folk, så många växer ändå upp med bara en förälder. Kan det vara argument för homoadoptioner? Och är det inte bättre att växa upp med två av samma kön än på bakgator i Colombia utan någon förälder alls?

Hur som helst, så anförs i många fall millimeterrättviseargumentet av feminister när det gäller regler för män och kvinnor. Det färskaste exemplet är argumentet att om män får bada topless i simhallar, så bör även kvinnor få det.

Om det argumentet i det fallet skall ha någon tyngd, så måste det gälla i alla sammanhang, inte bara ifråga om simhallar. För om man i andra sammanhang accepterar olika klädregler för män och kvinnor, t ex i yrkessammanhang, så finns det ingen anledning att man inte skulle kunna göra det i simhallar utifrån argumentet att skilda klädregler för män och kvinnor är diskriminering.

Om t ex män inte får bära örhängen på vissa arbetsplatser, varför skall då kvinnor få göra det?

Många smiter undan debatt om detta genom att tala om att det är fel med millimeterrättvisa och att jämställdheten inte får gå för långt. Det senare är min favorit: Hur långt får jämställdheten gå då? Innebär det inte godtycke och inbillad enighet om hur långt jämställdheten bör få gå om man köper det argumentet? Innebär det inte att många, om de skulle ge exempel på där jämställdhet inte behöver råda, skulle upptäcka att de inte alls var så eniga som de trodde?

Varför inte inse, att den jämställdhet som bör råda mellan könen, både inför den skrivna och oskrivna lagen, måste ha likabehandling mellan människor med olika hudfärg eller religion som förebild, eller skall vi börja acceptera olika rättigheter och skyldigheter utifrån hudfärg och religion? (Vilket vi tyvärr gör i det senare fallet.)

Positiv särbehandling och kvotering utifrån etnicitet eller hudfärg är exempel på diskriminering av de som saknar viss etnicitet eller hudfärg. Det är exakt samma politik som
tillämpades i Sydafrika under apartheid, fast där gynnade det vita, i USA och på andra håll där
positiv särbehandling tillämpas, missgynnar det vita.

Pedagogiskt är det förvirrande när man å ena sidan säger sig vara emot diskriminering, å andra sidan utifrån viss statistik om folkgrupper kommer fram till att man måste ge vissa
ett slags golfhandikapp, så att statistiken i framtiden kan ge ett jämlikare intryck. Då dömer man utifrån yttre medfödda kriterier, som vi får lära oss är det tarvligaste man kan göra, och skapar osäkerhet om fastheten i det argument man framför.

Kan man göra fel, bryta mot en god princip, för ett högre mål? Skapar inte det förvirring och oenighet om när och varför man kan det? Hur många undantag från en högre princip kan man tillåta sig utan att man kan sägas ha urholkat den?

0 Kommentarer:

Skicka en kommentar

Vi uppskattar dina kommentarer men kan bara publicera dem om du skriver namn eller signatur! Det går annars inte att veta vilken Anonym man diskuterar med.