22 september 2008

Dominoeffekt

En finanskris som den vi ser början på just nu skapas inte över natten.

Under Clintons tid byggde Demokraterna upp ett program som man kallade "Community Reinvestment Act" och det var så det började och Bush lät det fortgå.

Man uppmanade banker att skapa bostadslån för människor som inte var kvalificerade för lån. Man behövde inte lägga in något eget kapital, räntan var låg eller obefintlig under det första åren. Lånen skulle sedan skrivas om och eftersom man utgick ifrån att husen ökat i värde kunde man låna mer pengar.
Den enskilde bankmannen fick också bonus beroende på antalet lån som beviljades.

Politiker tvingade den privata banksektorn att ge lån till människor som aldrig annars skulle passa in i bilden som ansvarsfulla låntagare.

Än så länge är det "bara" banker som faller som korthus men aktiebörsen visar en enorm rädsla och man befarar en krasch.

Optimisterna säger : "Nu är det dags att gå in och köpa, aktiemarknaden kommer alltid tillbaka, det har den gjort förut.
Titta vad som hände 1987; inom 1.5 år hade de som köpte då en 50-procentig vinst. Efter kraschen 2002 återhämtade man sig också inom 1.5 år och vinsten var 40%."

Detta är sant, men man glömmer att nämna 1929.
Den kraschen varade i 13 år.
Anledningen till att den varade så länge var att REGERINGEN ingrep. Vad vi ser nu i de sk. "räddningsaktionerna" är att regeringen ingriper i megaformat.

ALLA politiker föreslår regeringsinblandning och ingripanden som hindrar naturliga och nödvändiga justeringar för att eliminera de tidigare felaktiga åtgärderna.
De belönar felaktiga beslut, omdömeslöshet och misslyckanden!

De möjligheter och maktmedel de har att genomföra denna vansinnighet är att beskatta, belåna och trycka mer pengar.
Produktiva människor är redan beskattade upp över öronen.
Vem ska man låna av? De globala källorna har sinat.
Återstår att trycka mer sedlar vilket innebär ökad inflation (M3) vilken har accelererat ända sedan 2002.

Den ökade kostnaden för energi tas inte längre med i beräkningen av konsumentprisindex vilket gör att man kan visa inflationssiffror runt 3-5%. Den verkliga inflationen ligger troligen närmare 11-12%.

Vi måste komma ihåg att alla "pappersbaserade" tillgångar vi har inte är något annat än ett löfte. Det inkluderar aktier, obligationer, pantförskrivningar och sedlarna i plånboken. När man håller något av dessa papper i handen litar man på att den som avlade löftet ska hålla det.

Nästa monster på väg att falla är AIG, ett jättestort försäkringsglomerat där regeringen nu går in och nationaliserar = belönar misslyckande.

Under de nuvarande omständigheterna tror jag att dröjer länge innan vi ser en återhämtning.

2 Kommentarer:

Anonym sa...

The community reinvestment act från 1977 tvingade banker att ta ansvar för mindre samhällens finanser och investera i riskfyllda lån med minimalt låg förväntan på vinst. Akten tvingade banker att öppna filialer i ekonomiskt missgynnade områden och ge osäkra lån utan att diskriminera.
Bankens ställning berodde på hur många sådana lån de gav. Ju fler desto bättre. Man tog ställde bankens bättre vetande under utomstående reglerare. Ingen lyssnade till kritikerna.

Berit sa...

Ett skolexempel på hur det går när regeringen ingriper och reglerar den fria marknaden.
Eftersom det är valår nu försöker man fjäska för den stora grupp väljare som blir friställda genom att öka inflationen och därmed stjäla pengar från oss som betalar våra lån och varit ansvarsfulla nog att ha ett sparkapital.

Vi kommer att se en ökad arbetslöshet och mindre köpkraft vilket också kommer att slå hårt på den europeiska marknaden. USA är ju den största importören av europavaror.
Det drabbar alla led från tillverkaren ända till städaren och dagisfröken.

Du har rätt i att Community Reinvestment Act startade redan 1977 men Clinton lade till och ändrade den till det värre 1995.

The Clinton administration has turned the Community Reinvestment Act, a once-obscure and lightly enforced banking regulation law, into one of the most powerful mandates shaping American cities—and, as Senate Banking Committee chairman Phil Gramm memorably put it, a vast extortion scheme against the nation's banks. Under its provisions, U.S. banks have committed nearly $1 trillion for inner-city and low-income mortgages and real estate development projects, most of it funneled through a nationwide network of left-wing community groups, intent, in some cases, on teaching their low-income clients that the financial system is their enemy and, implicitly, that government, rather than their own striving, is the key to their well-being.

Skicka en kommentar

Vi uppskattar dina kommentarer men kan bara publicera dem om du skriver namn eller signatur! Det går annars inte att veta vilken Anonym man diskuterar med.