26 september 2008

Glädjedödare

Elever kan få välja bort musik som ämne på gymnasiet. Vilka kommer att utnyttja denna möjlighet? Muslimer naturligtvis. Enligt deras religion lär ju musik vara fult. En irakisk kompositör berättade att anledningen till att han flytt till Malmö var att en musikerkollega till honom mördats och han själv hotats till livet. På en lapp som låg utanför dörren hade någon skrivit:

”Musik är förbjudet. Den som spelar musik ska dödas.”

Han tror att wahhabiter, en extrem islamisk rörelse, låg bakom. Wahhabiter, det är alltså den saudiarabiska varianten av islam, den som Usama Bin Ladin och talibanerna bekänner sig till, och som byggt moskéer i Europa för hundratals miljarder kronor.

Vad är det för några glädjedödare vi råkat ut för? Livet blir torrt utan musik. Gör experimentet att börja sjunga eller vissla när du är ute att gå, det är som att sätta filmmusik till tillvaron. Omgivningen och naturen får en djupare mening, naturligtvis ska man inte inbilla sig att det andar som talar, men det gäller bara att upptäcka sitt andliga gehör.

Musik är väl något privat som religiösa dogmer inte har med att göra? Men när man ställer frågan till muslimer blir de förvånade. Islam lägger sig i allting, musik eller för den delen sex, allt ingår i paketet.

"Det finns andra ämnen som vi anser att man absolut måste läsa i gymnasiet för att man ska bli en bra medborgare, få en god utveckling och en förståelse för den värld vi lever i," säger Anita Ferm, ansvarig för utredningen.

"Den värld vi lever i" blir allt mer islamiserad. Det skulle inte förvåna mig om det ligger muslimska påtryckningar bakom förslaget.

Uppdatering: Folkpartiet vill avskaffa möjligheten att få dispens från skolundervisningen med hänvisning till sin religion. Motiven för detta är bland annat att det ofta är flickor som lever i patriarkala förhållanden som tvingas avstå från till exempel gymnastik.

Pop Music iz Evil
Proletär vill bli Idol
Metal, babes och Allah

4 Kommentarer:

LP sa...

Det är nog inte så konstigt att man inom religioner, i detta fall förmodligen den bisarra wahhabitiska islam, ofta haft/har ett ambivalent förhållande till musik. Musik/konst liksom vetenskap är ju två starka krafter som på olika sätt har potential att hota och utmana dogmatiska system (som tex islam).

Begreppet "andligt" är något religionen ofta vill lägga beslag på, och musiken så som jag har erfarit den, kan ofta ge upplevelser och känslor som man åtminstone inte omedelbart kan förstå och sätta ord på.

Många av de konstverk och konstnärer som har skrivits in i den västerländska konsthistorien, huvudsakligen innan den moderna eran, har onekligen stora och speciella kvalitéer. De har utförts av konstnärer som kallat sig religiösa och som har verkat i en religiös kontex. Verken har ofta även bekostats av och/eller utförts i kyrklig regi. Trots det överlevde konsten i västerlandet sekulariseringen och insteget i moderniteten. Numera kan konstnärer, musiker etc verka på en absolut toppnivå utan att för den skull ha direkta eller indirekta religiösa motiv eller uppdrag. Detta är naturligtvis bra och något alla, religiösa som icke-religiösa, tjänar på i längden.

Det kulturella förtryck man inom islam utövar har alltså en kristallklar logik, det handlar om kontroll alá Orwells 1984-dystopi, tankekontroll och kroppskontroll. Musiken får både tanken och kroppen att göra utflykter långt bortom det snäva gränser, som den gamla kamelfösaren med sina begränsade kulturella och intellektuella förutsättningar kunde dra upp en gång i tiden. Alltså måste musiken kontrolleras för att människan skall hållas tillbaka. Samma gäller förstås för vetenskapen.

Knute sa...

Tack LP för din suveränt klargörande kommentar!

Moa sa...

Jag måste dock påpeka att jag som går på gymnasiet idag inte läst så mycket som en timme musik och inte kommer att göra det heller. Detta är inget nytt. Jag läste drama istället...

LP sa...

Moa, när du skriver att du "läste" drama så antar jag att detta betyder att ni tillämpade drama?

Kul i så fall. Jag tror att drama liksom musik kan fungera fantastiskt utvecklande för oss människor. Vi börjar se saker från nya sidor och reflektera över vårt varande. Det kan i bästa fall tom hjälpa oss att formulera ståndpunkter.

”Musik är förbjudet. Den som spelar musik ska dödas.”

Vad ligger bakom en sådan åsikt? Kan det vara så att man inte önskar att den egna, "färdiga" idologin utmanas av sådant som kan ställa saker på ända och göra att tänkandet slår volter? Skulle gissa att drama utgör ett än större "hot" mot dogmatiska ideologier än musik gör i så fall. Det är bra!

Skicka en kommentar

Vi uppskattar dina kommentarer men kan bara publicera dem om du skriver namn eller signatur! Det går annars inte att veta vilken Anonym man diskuterar med.