19 oktober 2008

Crash of 1929

Panik på aktiemarknaden är aldrig så skrämmande att det inte kan göras värre.
Överskriften Crash of 1929, i rött på bilden, varade några dagar....ner 28% från den 28 oktober till den 29. Ett år senare sjönk Dow 37% ( att jämföras med 40% i dag)

Depressionen som följde varade till 1940 tack vare regeringens "hjälp". Det är bara politiker som kan tillhandahålla osäkerhet och motsägelsefull inblandning i en sådan omfattning att nedgång kan vara ett helt decennium. Det är hårt arbete att lamslå en hel ekonomi och ändå bli omvald, men de lyckades. Historier har alltid varit mer övertygande än verkligheten, det är därför vi har en filmindustri.

Efter kraschen 1929 var det två eller tre omfattande återhämtningar per år men var och en av dem hade djupare svackor och lägre toppar. Var och en av dem drog till sig investerare som alla var övertygade om att detta var den efterlängtade omsvängningen, att de köpte när botten var nådd.
Förra onsdagen var det världens ände när Dow30 avslutade på 9,258. På måndag var det värsta bakom oss eftersom Dow30 återhämtat sig till 9,388.

Folk vill tro på en omsvängning, vill tro att regeringens nationalisering av bankerna och deras centrala planeringsschema kommer att trolla bort allt det onda.

"Under lång tid har vi betalat Wall Streets experter otroliga summor för att förbereda vår pensionering. De har fortfarande våra pengar och vi har aska. Och jag undrar på vems sida regeringen befinner sig, vilket är en hemsk tanke som jag skulle önska att jag inte hade."
(Ben Stein, NY Times)
Låt mig klargöra en sak Mr. Stein, Regeringen är inte på din sida och inte på Wall Streets sida. Regeringen är på Regeringens sida.
Kraschen 1929 var en svacka. Det varade ända till juli 1932 men åttionio procent av marknadsvärdet försvann.
Under dessa tre år höjde regeringen skatterna, begränsade krediterna och blockerade internationell handel.
Privat finansiering, regeringens främste konkurrent om ekonomisk makt, hade klubbats ner och misskrediterats till näst intill utrotning.
Statsmaktens kredit ersatte besparingsbaserat kapital. Privat finansiering bakbands och tystades och förpassades till ett hörn, tills den blev en påhejare och kumpan till administrerad valuta och administrerad ekonomi.
Längre ner på näringskedjan krossades industrin och företagsamheten på gatunivå av "New Deal"-socialismen. De lyckades nästan. Regeringen växte och så gjorde lidandet.
Andra världskriget blev slutet för Depressionen på samma sätt som kriget stoppade Stalins förbud mot religiösa aktiviteter.

Man behöver inte ens fråga sig på vems sida regeringen befinner sig. Fråga bara vem det är som anställer. Är det du eller dom?

Ovanstående är en översättning från The Woodpile report.

Mina egna tankegångar:

Republikaner och Demokrater har olika sätt att hantera kriser som denna.
Republikaner löser ut banker, stora försäkringsbolag, storföretag som ger arbete åt många och sedan hoppas de på att marknaden ska rätta till sig själv.
Demokrater ser sin chans att höja skatter, ge socialbidrag till större grupper, öka arbetslöshetsersättningar, ta över kontroll fullständigt.
Båda hanteringssätten är lika dåliga men som läget är nu kommer vi att drabbas av båda. Republikanerna har gjort sitt och efter november med Demokratisk majoritet får vi hela deras paket också och då går det förmodligen fullständigt åt skogen.

1 Kommentarer:

Knute sa...

Man har næsten kunnet se julelysene i øjnene på politikere, der tørster efter at vise ’beslutsomhed’, om den så viser sig som marxistisk glæde over en krise eller jubel over, at nu kan man måske bruge frygten som løftestang for at snige Danmark ind i eurozonen. Politikernes foretrukne handling er som altid direkte kontrol.

Punditokraterne

Skicka en kommentar

Vi uppskattar dina kommentarer men kan bara publicera dem om du skriver namn eller signatur! Det går annars inte att veta vilken Anonym man diskuterar med.