10 oktober 2008

Le Clézio

Årets Nobelpristagare i litteratur Le Clézio påminner mig om Bruce Springsteen. Storartad debut men sen samma låt om och om igen. Jag kanske är orättvis vad gäller Springsteen, hade för höga förväntningar och trodde han skulle bli den nye Bob Dylan.

Jag läste Le Clézios debutbok "Rapport om Adam" och den var störtskön och poetisk men tom på något sätt. Inte så angelägen som Camus "Pesten" till exempel. Sen har jag försökt mig på ett par av hans andra böcker men inte orkat igenom dem. Så jag är ingen expert det medger jag.

Le Clézio borde ha fått priset på den tiden det var inne med språkmetafysik, fast då hade ju inte Svenska Akademien kultursnobben och USA-bespottaren Horace Engdahl som sekreterare. Nej tacka vet jag den amerikanske deckarförfattaren Elmore Leonard, det är stor konst.

Nu är jag inte så föraktfull som jag låter. Det går att lära sig mycket av att läsa Le Clézio, hur språket blandar sig med verkligheten och hur svårt det är att skilja dem åt.

Jag tillåter mig att infoga en kommentar av Steve om vad österrikiska Die Presse tänker, Parfümierter Sozialkitsch:

"Svenska Akademins inskränkthet kan man alltid lita på. I god ordning har Engdahl och de övriga svenskarna nu gett årets nobelpris i litteratur till en vittberest fransman. Denne flitige skribent är notabel genom att inte alls vara notabel utanför Paris, trots att han under 35 år har producerat fin och korrekt litteratur, i vilken han hårt kritiserar det kapitalistiska västerlandet men samtidigt framställer olika exotiska kulturer som naiva men lyckliga. En mönster-svensk."

Men det finns andra som inte tycker att det räcker med denna Clézios politiska korrekthet, nej Svenska Akademiens val av ännu en vit europé väcker frågor, skriver Sydsvenskans kulturchef Rakel Chukri. "Den uppmärksammade litteraturen skrivs ofta av människor med blek hy som befinner sig långt borta från litteraturens centrum."

Kvoteringstänkandet smyger sig in överallt. Nästa Nobelpristagare bör således vara en svart kvinna från Afrika eller Asien.

Bilden: Jean-Marie-Gustave Le Clézio med fästmö år 1965.

sds sds sds sds svd svd svd svd dagen

3 Kommentarer:

Anonym sa...

Det sägs att det finns 2 typer av författare: de som skriver en bok och de som skriver samma bok om och om igen. än så länge hör jag till det förstnämnda, dagens pristagare till det andra.
elina
http://blogg.iniskogen.se/

Anonym sa...

Beträffande Springsteen och Dylan.

Det lågmält akustiska "Nebraska" bör du inte missa.

Jag köper fortfarande massor med cd, och min senaste Dylan-favorit
är albumet "Desire" från 1975.

Lyssna på "Isis", en helt makalös novell, eller "Sarah", om familjelivet och barnen och skilsmässan.

Sedan det här med kvotering:
skribenten du citerar kunde lika gärna klaga på att någon kvinna inte får nobelpris i nationalekonomi, fysik, kemi, medicin, etc.

Kanske man måste börja kvotera in kvinnor bland nobelpristagarna för att göra feministerna glada?

Nobelpris i litteratur är inget att stå efter.

Graham Greene fick det aldrig, inte heller Norman Mailer.

Jag tycker att Sartre gjorde rätt, som vägrade ta emot det. Han kände nog på sig att det var kastrerande att göra det.

Förresten - varför inte lika gärna ett nobelpris i musik?

Var Alfred omusikalisk?

eva sa...

Fick Paul Krugman priset i ekonomi för sina extremt vänster anti Bush artiklar i NYT. Han är känd för dem.

Hans ekonomiska teori är tydligen relativt enkel och kan ifrågasättas.

Skicka en kommentar

Vi uppskattar dina kommentarer men kan bara publicera dem om du skriver namn eller signatur! Det går annars inte att veta vilken Anonym man diskuterar med.