23 november 2008

Vilks står upp för vår frihet


Lars Vilks utställning av Muhammedbilder på Kalmar konstmuseum stoppas av självaste landshövdingen, som därmed ställer sig på de islamiska terroristernas sida.

"Vad är det för slags mekanism som gör att en liten våldsextrem grupp under vissa historiska betingelser kan göra sig till talesmän även för fredliga människor? Och vad är det som möjliggör att de till om med under vissa omständigheter kan lyckas med att tillskansa sig politisk makt? Jo, förklaringen finns i ett enda ord: Rädsla."

Dags för DOGS - en musikal som försvarar yttrandefriheten

Islam har jagat kritiska konstnärer och diktare redan från första början. I Medina skickade Muhammed ut lönnmördare som stack ihjäl Asma bint Marwan när hon låg till sängs med sitt lilla barn i famnen. Orsaken var att hon i en dikt hade sagt: "Ni underkastar er en främling som inte hör hemma hos er."

Samma logik låg bakom mordet på Theo van Gogh i Nederländerna, i överensstämmelse med Muhammeds sunna, hans personliga exempel.

Salman Rushdie mordhotad, Kurt Westergaard mordhotad, Lars Vilks mordhotad, ska det vara så svårt för den där landshövdingen att se mönstret och ställa upp till försvar för vår grundlagsfästa yttrandefrihet?

Monokultur: Den gode tone og ytringsfriheden
Pia Kjärsgaard: Islams kamp mot kulturen
Europas räddning är fler rondellhundar

1 Kommentarer:

Knute sa...

Dick Erixon förklarar skillnaden mellan kränkthetskultur och kristen kulturtradition:

Jag skulle vilja se ett naturligt vaktslående kring det svenska, kring våra rötter, som ju i huvudsak är en gren av den västerländska upplysningen som vuxit fram ur den kristna traditionen. Det handlar om grundläggande värderingar kring individens frihet och om insikten att vi alla är felbara. Detta sistnämnda är naturligt bara för oss som har en kristen kulturtradition. Det är på insikten om människan som syndare som hela upplysningen, det kritiska tänkandet och vetenskapen bygger.

Kränkthetskulturerna är dess motsats. De dominerar i världen, från japansk konfucianism där det alltid är centralt att inte låta någon tappa ansiktet, till islam där varje kritisk granskning av Muhammed och hans efterföljare resulterar i dödshot, hämnd och besinningslöst våld. Ingen erkänner fel. Att påpeka fel, även om alla inser att påpekandet är sakligt riktigt, är en kränkning. Det är ju därför islam inte genomgått någon modernisering: att kritiskt analysera koranen leder till dödshot.

Tyvärr vinner kränkthetskulturen allt större insteg i Sverige. Om det får fortsätta kommer vi att bli ett u-land, våra universitet blir lekstugor där den ene stackars saten anser sig mer kärnkt än den andre i ett evigt kretslopp som inte ger någon tid över för forskning. Det är ju just denna kränkthetsdans som pågått i hundratals år i Mellanöstern och hållit tillbaka regionen på primitiv nivå trots stora oljerikedomar.

För mig är det lätt att välja: jag väljer upplysningen i svensk och västerländs tradition. Medan de flesta i våra politiska och mediala etablissemang inte tycks ha något emot att överge allt det som givit oss välstånd och framgång.

http://erixon.com/blogg/?p=1852

Skicka en kommentar

Vi uppskattar dina kommentarer men kan bara publicera dem om du skriver namn eller signatur! Det går annars inte att veta vilken Anonym man diskuterar med.