11 december 2008

Att sova med fienden

Jag har funderat mycket på vänsterns oförmåga att ta avstånd från det kulturellt/religiöst sanktionerade förtrycket i allmänhet, och då i synnerhet det islamska förtrycket. Samma förnekelse finner man ofta inom djurrättsrörelsen och feminismen.

Djurrättsrörelsen har ibland mycket svårt att ta ställning mot halal- och kosherslakt, fast jag har faktiskt sett att Djurens rätt publicerat en bra artikel på sin hemsida där de fördömer djurplågeri även då den utförs i religionens namn. Man tar ställning även om det är obekvämt och kan slå tillbaka på dem från politiskt korrekt håll.

Hur tokigt feminister kan resonera då det gäller det organiserade förtrycket i religioners och kulturers namn (alltså andra kulturer än den svenska och en viss religion som kallas islam och som egentligen inte är en religion, men det är en annan diskussion), såg jag exempel på i tidningen City den 10/12 på sidan 10. Där intervjuades Rikke Andreassen, som är verksam på Malmö Högskola, med anledning av hennes medverkan som föreläsare på Malmö Högskola under Genusforskningens dag den 10/12 med föreläsningen "Vad händer med feminismen när västvärlden går i krig för att frälsa muslimska kvinnor?"
Länk till pdf om föreläsningen på Malmö Högskola

Citat från artikeln i City:

"Hur ser debatten om slöjan ut?
- I alla länder har man väldigt många aktörer som är bekymrade över slöjan. Men det är mest vita, medelålders män som aldrig tidigare bekymrat sig om feminismen. Men när det kommer till muslimska kvinnors slöja bryr de sig plötsligt jättemycket.
Varför bryr de sig?
---
De feministiska argumenten används när man pratar om muslimska kvinnor i Europa, eller terrorister i Afghanistan.
- Bilden existerar inte bara för att den är sann, utan för att den har en funktion.
---
Och den svenska jämställdheten är helt fantastisk om man jämför med den stereotypa bilden av muslimska kvinnor.
Det är väl bra att den svenska jämställdheten är bättre?
- Risken är att varje gång man i EU säger att man har problem med jämställdheten så kommer politikerna säga[sic], ja vi har problem med invandrarkvinnor - de blir förtryckta och det blir inte vi.
---
Hur undviker vi det?
- Ett sätt är att vägra diskutera om det är muslimska eller svenska män som slår kvinnor - och istället diskutera det generella problemet. Om vi tittar på homo- och transfrågor är det likadant.
---
Och plötsligt är homosexuella ett slagträ i debatten som inte handlar om homosexuellas rättigheter, utan om invandring"

Rikke misstänker alltså att de onda medelålders vita västerländska männen, ni vet de man alltid kan klumpa ihop och generalisera kring utan att detta upplevs som ett problem, använder feminismen och frågor som rör homosexuella och transpersoners rättigheter, till "slagträ i debatten" då de egentligen vill något helt annat.

Jag försöker förstå hur det tickar i skallen på en person som Rikke, och jag kanske fattar. Hon bortser helt att hon själva tillhör en kulturell kontext som ger henne rättigheter och skydd, och tror att hon med sina lärda (nåja, genusforskning tenderar ju tyvärr ibland att likna kvasivetenskap och ren politik snarare än vetenskap, men det kan vi lämna därhän just nu) åsikter svävar fritt i rymden och utifrån denna upphöjda och onåbara position, kan hon välja att bortse från det som känns politiskt obekvämt eller helt enkelt inte intresserar henne.

I den obekväma och skitiga verkligheten, är hennes position till betydande del beroende av den samarbetsvillighet och självrannsakan som trots allt har funnits, och fortfarande finns hos medelålders män i Sverige och flera andra relativt upplysta länder. Hon kan inte vifta bort det faktum att kvinnors frihet påverkas i en radikalt negativ riktning, pg.a att det islamska inflytandet ökar i Sverige (mest pga ökad invandring från islamska länder). Samma effekt skulle en ökad kristen fundamentalism få (vad den nu skulle bero på, den frågan är öppen), men det problemet existerar för närvarande knappast i Sverige.

Skit samma vilka skäl vita medelålders män har då de använder feministiska argument när de kritiserar islam, så länge kritiken är relevant och korrekt. Kritisera kritikens innehåll (om du vågar, du lär förlora Rikke) och inte skälet till kritiken. Och vilken nivå skall vi lägga kritiken mot kvinnoförtrycket på? Rikke verkar välja att gå så långt att hon kan identifiera män och patriarkala strukturer.
Jag går med på den analysen och är villig att beakta den, den är inte helt gripen ur luften så som en del radikalantifeminister hävdar. Detta blir tydligt om man tar hjälp av historien och skapar perspektiv genom att blicka bakåt. Jag tycker dock att man kan bryta ned frågan ytterligare, och det man hittar då är bl.a mycket obehagliga strukturer inom islam. Detta är inga tillfälligheter som beror på individers felsteg, tydliga mönster finns! Förnekar man det spottar man i ansiktet på de feminister som kämpar från en mycket mindre skyddad position än Rikke, i t.ex. Iran och Saudiarabien. Det skydd som Rikke och alla vi andra har då det gäller att uttala kritik mot förtryck (t.ex kvinnoförtryck och t.ex religiöst förtryck) är till stor del även beroende av oss medelålders vita män.

Annars kan vi lika gärna lyfta frågan om kvinnovåldet till en rent allmänmänsklig nivå, och helt enkelt konstatera att våld utövas mot människor. Att det finns ett mönster som tydligt visar att våldet mot kvinnor ser ut på ett särskilt sätt, och har speciella orsaker, det kan vi enligt Rikkes logik bortse från. Detta blir dålig vetenskap i Orwellsk anda. Fy Rikke, du verkar inte vara intellektuellt hederlig och det är snarare du än de vita männen som har en dold agenda.

7 Kommentarer:

Knute sa...

Läs om
Dold agenda på Malmö Högskola

LP sa...

Artikeln i Sydsvenskan som finns under inlägget Knute hänvisar till, är bedrövlig läsning. En sådan typ som Hervik är tyvärr knappast unik inom den akademiska världen.

Citerar:
"Graden av makt och inflytande mellan Sd och DF skiljer sig således markant åt. Sd kommer aldrig att få samma makt och inflytande som DF, eftersom den danska nationalromantiska formen av nationalism är långt mer effektiv då det gäller massmobilisering än Sd:s nationalism, uppbyggd kring välfärdsstaten och det hot invandrarna påstås utgöra mot denna."

Han har rätt i sin analys av den svenska nationalismen. Den är mycket svag och själva ordet nationalism är idag i princip omöjligt att använda.
Allt går dock att ändra på. Begrepp kan återerövras och har inte endast en betydelse. Det nedbrytningsarbete som pågår då det gäller att förstöra den svenska samhörighetskänslan, kan brytas, men det kräver mycket arbete. Eftersom hotet inte är av akut art (krig, storskalig terror), utan snarare smygande, är det inte lätt att förstå vad man har att förlora och vad som skyddar mot denna förlust.

Då det gäller Sydsvenskan är det en sorglig historia. Det är ändå inte helt nattsvart. Senast upplyftande artikeln jag noterade var från den 10/12 (samma datum som artikeln om Rikke i City).
Den handlade om FN:s deklaration för de mäsnskliga rättigheterna, och det angrepp som islamska intressen gör mot dessa via FN:

http://sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article397547/Rattigheter-under-attack.html

Man kan ställa denna artikel mot artikeln om Rikke Andreassen i City. Man kan fråga Rikke och hennes gelikar om de ser ett samband mellan den islamska attacken på de mänskliga rättigheterna, och kvinnors rättigheter. Eller är de helt oförmögna att förstå att man ibland måste välja. Man kan inte vara neutral när kulorna viner runt öronen.

Knute sa...

Fil. doktor Rikke Andreassen: Vestlige feminister bør lade sig “inspirere” af mellemøstens kvinder

http://www.uriasposten.net/?p=5950

Rikke Andreassens skönmåleri av islam är lögn och inte vetenskap.

LP sa...

Intressant länk Knute!

Rikke verkar rent ut sagt inte rikigt befinna sig i samma verklighet som jag och flera andra gör.

Citat från din länk:
"Mellemøsten og Indien har nogle af verdens stærkeste feminister,’ siger Rikke Andreassen"

Man kan undra om Rikke har reflekterat över vad detta kan bero på? Varför detta behov av starka feminister i Mellanöstern och Indien? En slump?

Och hennes snack om feminismens ursprung
citat:
"Kvindekampen er ikke noget, der er opfundet hverken i USA eller i Europa."

Herregud! Samma gamla oikofobi, samma upplysningshat, samma iver att förringa allt västerländsk. Patetiskt! Tyvärr är det inte endast hennes egna tankar hon ger uttryck för. Resonemanget känns igen och är allmänt vedertaget på institutionerna. Tack och lov finns det motkrafter, även inom den akademiska världen.

För henne är allt bara ord. Verbalt manifesterade och vunna positioner. Ord ord ord. Om hon tvingades att leva under sharia några år skulle nog verkligheten plötsligt kännas väldigt påtaglig även för henne. Kanske skulle hon då uppskatta det samhälle som göder och föder henne och som garanterar hennes frihet både som människa och som kvinna.

Tack och lov verkar en annan kvinna vid Malmö Högskola ha kommit till sans på senare tid då det gäller de kulturrelativistiska stollerierna. Jag syftar på Pernilla Ouis som gått från att vara en underkastad muslimsk kvinna, till att börja likna en självständigt tänkande bildad människa. Håller tummarna för att hon inte drabbas av återfall...

UltraV:s värld sa...

En mycket bra postning, mycket matnyttigt att grunna över! Tack!

Anonym sa...

Ni bevisar själv hur okunniga ni e när det gäller kvinnor i Islam. De har mest rättigheter av alla i världen. Fråga en kvinna om de blivit tvingade 99 % av svaren e nej. Sen finns det folk som gör vad som helst de e en annan 5a. Men det sista absolut SISTA man kan säga är att kvinnor i islam blir diskriminerade och ni vet själv att det är sant ;)

LP sa...

@Anonym

Islam har som ideologi särskilda regler för kvinnor, bara det borde räcka som kritik. Fast sådan kritik kan förmodligen inte förstås av en övertygad muslim, eftersom övertygelsen automatiskt kräver att man antar den föreskrivna synen då det gäller en rad olika viktiga frågor, bla den om kvinnan. Detta är självklart inget ovanligt fenomen och inte uikt för islam, då människor alltför dogmatiskt väljer att låta sig styras av ideologier, politiska som religiösa.

Om man skall nämna något konkret om kvinnosynen inom islam, är förmodligen påståendet att mannen skall styra och leda kvinnan i familjen, det som borde vara svårast att svälja även för en kulturrelativst och halalhippie som Rikke (möjligtvis platsar även männens rätt att ta flera hustrur [gäller ej kvinnan], kvinnans svagare ställning som vittne vid rättsprocesser, att man konsekvent ser kvinnan som ett kön som måste skylas för att inte fresta mannen, på en "topp tio"-lista över islams antikvinnliga inslag)

En del är inte unikt för den islamska ideologin, men två fel gör ju inte ett rätt. Särkilt inte när felet betraktas som guds ord. I mänsklighetens historia har det som alla vet, varit regel att mannen är chef över sin(a) kvinnor. Förmodligen har mannen kunnat vara det främst pga sin generellt större fysiska styrka, och detta har sedan utvecklats till norm. Man har även hållit sig med slavar, misshandlat barn, kvinnor och sina anställda (aga) och undersåtar etc, etc. Först under en senare del av människans historia, har man på en del håll börjat att inte bara inse, utan även försökt tillämpa någon slags allmänt människovärde och likhet inför varandra och lagen. I Sverige gör vi så gott vi kan med detta arbete och vägen är lång och svårt, många misstag har gjorts och det är inte självklart vad slutmålet bör bli. En sak är däremot klar, islam förstör detta arbete.

Likhet mellan individer och individuell frihet, oavsett kön och sexuell läggning, gillas inte inom islam eftersom islam bygger på gammal erfarenhet som ter sig minst sagt daterad om det matchas mot det som sagts och skrivits av långt mera begåvade personer än den analfabetiske gamla patriarken, kamelfösaren och härföraren Muhammed, de 1400 åren som gått sedan han levde. För övrigt sades och skrevs en hel del långt innan Muhammeds tid, som ter sig rent genialiskt om man ställer det mot den auktoritära och primitiva läran islam. En del av det lär man visst kunna se spår av inom islam. Synd bara att det inte visar sig tydligare.

Av bla dessa skäl (ojämlikhet mellan indvider och individers ofrihet och underkastelse som regel) har man i islamskt dominerade länder problem att anta de mänskliga rättigheterna, och man hittar därför på egna (Kairodeklarationen) som inte strider mot den dogmatiska läran islam. Att mänskliga rättigheter handlar om MÄNNISKORS och inte religioners rättigheter, det väljer man att bortse från.

Skicka en kommentar

Vi uppskattar dina kommentarer men kan bara publicera dem om du skriver namn eller signatur! Det går annars inte att veta vilken Anonym man diskuterar med.