29 januari 2009

"Det är fruktansvärt slöseri att förlora en kris", Rahm Emmanuel

Alla talar om hur mycket pengar som regeringen satsar, men mycket lite uppmärksamhet ägnas åt vad de köper för pengarna.

Regeringen ger pengar till banker, även om dessa inte vill ha dem, i hopp om att bankerna kommer att sätta pengarna i omlopp. Men den senaste statistiken visar att bankernas utlåning är mindre nu än innan regeringen gav dem alla kontanter.

Även om det hade fungerat är det bakvänt att gå genom bankerna om man vill få svindlande summor i cirkulation. Speciellt när man kallar det "akuta åtgärder"

Att spendera pengar på infrastrukturen tar också alltför lång tid i anspråk om man ska hantera en omedelbar kris. Infrastruktur tar evigheter att planera, diskutera och gå igenom innan man får tillstånd från alla myndigheter att bygga.

Out of $ 355 miljarder som avsatts uppskattar Congressional Budget Office att endast $ 26 miljarder kommer att användas det här räkenskapsåret och endast $ 110 miljarder fram till slutet av 2010.

Om man i stället sänkte skatterna i morgon skulle folk ha mer pengar i sitt nästa lönekuvert, och det skulle förmodligen kunna användas omedelbart.
Och Washingtons politiker är inte alla galna, även om det ibland ser ut så. Ofta är det de säger meningslöst, eftersom vad de påstår att de gör är inte vad de egentligen gör.
Hur många gånger Obama än säger dessa "extraordinära tider" kräver "omedelbara åtgärder" kommer det han föreslagit att gå ytterst långsamt.
Så vad är det egentligen politikerna gör?

Kriser har länge setts som den stora möjligheten att expandera den federala regeringens makt, medan människor är alltför rädd att invända och innan oppositionen kan organiseras.

Det är därför det är så bråttom att göra saker som kommer att träda i kraft långsamt.
Med hundratals miljarder köper politikerna det de är mest intresserade av, nämligen makt.

Med skattebetalarnas pengar köper de makt att tala om för General Motors hur man gör bilar, hur banker ska skötas, och innan det hela är över kommer allehanda andra människor, som är specialiserade på sina arbeten, att få instruktioner från medlemmar i kongressen, vilka inte har någon behörighet eller sakkunskap.
Precis som på 30-talet använder man en kris för att skapa nya institutioner som sedan kommer att existera i generationer.


Än i dag subventioner vi miljonärer inom jordbruket eftersom bönderna hade en tuff tid på 1930-talet. Vi har Federal National Mortgage Association ( "Fannie Mae") som tog dumdristiga chanser på bostadsmarknaden och som slår tillbaka i dag därför att FDR beslutat att skapa en ny statlig bostadsagentur 1938.

Vem vet vilka ljusa idéer denna administration kommer få som kan förvandlas till permanenta institutioner som våra barn och barnbarn ska leva med?

Thomas Sowell


1 Kommentarer:

jonas sa...

Det värsta är att man försöker kurera patienten med samma medicin som gjort patienten dödligt sjuk.

Skicka en kommentar

Vi uppskattar dina kommentarer men kan bara publicera dem om du skriver namn eller signatur! Det går annars inte att veta vilken Anonym man diskuterar med.