15 januari 2009

Finanskrisen

I ett mail i morse fick jag denna historia som Rick Falkvinge skrev i höstas i ett försök att förklara finanskrisen på ett enkelt sätt.

Finanskrisen, förklarat till en 12-åring.

Vad sägs om att vi skippar onödigt krångligt skitsnack?
Föreställ dig att vi var ett kompisgäng som tillverkade och sålde små saker till varandra. Uffe, Göran, Carla, Anna, Jesús, Noppe, Emmy, Jessie, Ching och Feppe.
Och så Bonke, då.
Han heter egentligen Benke, men alla kallade honom Bonke för att han är så in i helvete aggressiv. Han har inte bara en bokstavsdiagnos, det är snarare så att han har hela jävla alfabetet och halva det grekiska också. Men han köpte mycket av alla andra, så det var rätt okej ändå. Godis, små smycken av stenar, snäckskal. Alla var glada. Eller åtminstone ville inte protestera, för det var kul att Bonke köpte saker, även om han blev ganska hotfull när folk tvivlade på honom.
För grejen var att Bonke hade köpt mer än han hade sålt ganska länge nu. Han gick helt enkelt kroniskt back, levde "över sina tillgångar", som man säger. Bonke hade slutat betala med pengar helt och hållet, för han hade aldrig några. Han betalade med små lappar i stället, där det stod hur mycket han var skyldig, och så lovade han att betala senare. Han satt och skrev nya sådana små lappar på sitt rum på kvällarna, som han betalade de andra med. Han sade aldrig när det där "senare" skulle bli.
Ingen annan kom undan med det. Bara Bonke. För om någon skulle börja protestera när han ville köpa något… Bonke var ganska storväxt och kunde se ganska elak ut. Kunde vara ganska elak, också. Och dessutom ville ju alla ha tillbaka sina pengar den dag då Bonke började gå plus igen, så alla fortsatte att acceptera de små lapparna som Bonke satt och skrev hemma på sitt rum. "Bonkepengar. Fem kronor", stod det på dem.
Det blev till och med så till slut att folk började handla med varandra direkt med Bonkepengar. Alla hade helt enkelt samlat på sig så många att det var lika enkelt. Efter ett tag hade Ching nästan lika mycket Bonkepengar som riktiga pengar.
Fast det var ju kul på ett sätt. Alla fick ju mer pengar hela tiden att röra sig med. Visserligen gick ju priserna på allting vi gjorde upp också, för det fanns inte mer att sälja egentligen, bara mer pengar. Men Ching hade ju blivit dubbelt så rik som om han inte hade haft några Bonkepengar. Han var jätteglad över det...........

Innan du fortsätter läs först resten av Falkvinges berättelse här och kom sedan tillbaka för en annan variant av historien:

Finanskrisen, förklarat för en nutida europeisk 50-åring.

Tidigare hade barnen handlat med pund (andra, roliga papperslappar) men lilla Brittan hade hamnat på fattighuset efter alltför vidlyftiga slagsmål med tyske Kalle, så det gick inte längre.

Om nu inte Uffe och de andra glinen under många år varit upptagna med att försöka slå ihjäl varandra – och ideligen fått Bonke's hjälp för att få slut på slaktandet så kanske det gått lättare. Efter hand så överlät faktiskt alla glinen till Bonke att ta hand om slagsmål – själva så applicerade de strutsprincipen och bestämde sig för att glömma bort – ibland rentav förbjuda - historik och kunnande om sådana " ociviliserade och rentav elaka" aktiviteter.
Alla barn är ju i grunden snälla ! Numera har barnen blivit så mesiga att de storgråter om de ens ser blod på vykort.

Om sanningen skulle fram så höll Arabbe och Sambo fortsatt envist på med att bete sig hemskt illa – skära huvudet av kattor och hundar och... Men det talade inte de andra barnen om – för då kanske Arabbes och Sambos känslor kunde komma i kläm. Huuuu. Till slut så förbjöd alla barnen (utom Bonke) att sådant får man bara inte tala om – även om det är sant.

Lille Ching (som kommit på det roliga papperslappsspelet långt, långt innan någon annan), hade lurigt nog bjudit in sina kusiner från landet och låst in dem i sin källare där de arbetade dygnet om med att producera bjäfs och krims-krams. Som betalning gav Ching sina kusiner en helt annan papperslapp (som han "tryckte" själv med datorns skrivare) – på så vis kunde Ching använda de "riktiga" papperslapparna för att handla med de andra barnen.
Lurig typ den där Ching – hans lilla trick gjorde att det blev mer och mer papperslappar i omlopp, som drev upp priserna på alla varor. Ungefär 2/3 av Bonkes papperslappar har till sist hamnat i Chings och hans kusiners händer – utan att det fått någon större effekt på Chings priser! Allt medan kusinerna i källaren jobbade vidare.

De andra barnen lät Ching hålla på, för i grunden så fungerade deras hem på samma sätt som Chings. Lille Svenne, till exempel, vägrade att använda samma papperslappar som de andra barnen – för Svenne hade en egen kopieringsapparat som han använde i smyg för att justera värdet på sina egna papperslappar. Sedan skyllde Svenne på elake Bonke när hans papperslappar blev mindre värda.
På 60-talet hade Svenne råd att semestra inom Europa – numera måste han åka till Asien för att hitta tillräckligt fattiga länder.

Det underliga i det hela är hur beroende av Bonke barnen har blivit – samtliga har lyckats driva upp en stor verksamhet enbart tack vara Bonke – medan de samtidigt konstant klandrar Bonke för all hjälp han ger dem.
Lille Svenne (som nu helt glömt bort t.o.m. det mest grundläggande självförsvar) lyckas nu skicka hela 40 procent av sin varuproduktion utomlands – men Svenne ser samtidigt surögt på alla de som "konsumerar" dessa varor. Lille Svenne lider tyvärr av total avsaknad av verklighetskontakt – och mot dumhet finns det ingen medicin – även om det blir roligare med amfetamin.

Nuförtiden har Bonke fått förkylning och är för tillfället litet snorig och trött – och tyvärr så har de andra barnen (förklenade och veka som de blivit med åren) blivit rejält sjuka. En del rentav livshotande. Sjukdomarna skylls på CO2 utsläpp, för stora TV-apparater, den elaka kyrkan – och givetvis Bonke! – allt annat än de verkliga orsakerna.

Därför får 12-åringar inga pris i ekonomi – kan man kanske summera det med.
Alternativt: "Varför ser du flisan i din broders öga när du inte märker bjälken i ditt eget?"


Thomas Kase

1 Kommentarer:

Per Welander sa...

Sök på youtube och Peter Schiff ex. http://www.youtube.com/watch?v=2I0QN-FYkpw

Han har i detalj förespått nuvarande kris. Beror på statens inblandning i marknaden. I videon ovan häcklas han av "PK-experterna". Han förespår nya kriser som hyperinflation och dollarkrasch.

Skicka en kommentar

Vi uppskattar dina kommentarer men kan bara publicera dem om du skriver namn eller signatur! Det går annars inte att veta vilken Anonym man diskuterar med.