12 mars 2009

Skillnad på dialog och dialog

Det är skillnad på hur man bedömer dialog och dialog. Ponera att någon inom SD hade förespråkat dialog med en extrem antidemokratisk organisation. Vilket liv det skulle bli! Hela SD skulle dras i skiten och media skulle gotta sig i antisverigedemokratiska excesser. Den antidemokratiska organisationen i fråga, skulle endast bli ett verktyg som användes för att skita ned SD.

När så Pål Brunnström från Vänsterpartiet, med anledning av våldet kring Davis Cupmatchen i Malmö förespråkar en dialog med AFA, vad händer då? Lite tidningsartiklar och lite arga reaktioner, men inte mer. Inga massiva smutskastningskampanjer mot hela Vänsterpartiet. Inget ifrågasättande och nagelfarande av Vänsterpartiets historia och dess medlemmar genom tiderna, där EXPO tillfrågas som "oberoende" sakkuniga. Inga djupgranskande artikelserier av Vänsterpartiet av det slag vi nyligen sett exempel på i Sydsvenskan då det gäller SD.

Den vassaste kritiken verkar istället komma från - vänster. I en artikel i Skånska Dagbladet 2009-03-12 på sidan A10 kommer RKU (revolutionär kommunistisk ungdom) till tals:

"- De [Vänsterpartiet, mitt tillägg] har en alldeles för mjäkig inställning till de här grupperna [bla AFA, mitt tillägg]. Han säger att moderpartiet KP till fullo stödjer hans åsikt. - Vänsterpartiet vill flirta med två opinioner samtidigt. Den stora fredliga massan och den lilla [?, mitt tillägg] grupp som förespråkar våld. --- - Det är ett renhållningsarbete att få bort AFA och autonoma från demonstrationerna."

Tänk om denna insikt, som i och för sig kommer från ett i övrigt totalt insiktslöst parti, kunde börja slå igenom hela samhället?!

SD drog sig nyligen ur en manifestation i Landskrona när det fanns risk att det nynazistiska partiet Folkfronten skulle närvara. Det var föredömligt gjort.

I Kalmar står däremot sossepolitikern Nasim "skinkmackan" Malik och gladeligen håller tal i en demonstration där antisemitiska islamister (tautologi?) bär plakat där judestjärnan likställs med hakkorset, där det viftas med terrorogrnaisationerna Hamas och Hizbollahs flaggor och där islamisterna och antisemiterna i publiken skriker "aldrig mera fred med Israel". Malik var även organisatör och arrangör för nämnda demo. Läs om saken på Thoralf Alfsson blogg här och här.

Då det gäller Malmös egna talibaner i den sk "Islamiska kulturföreningen" på Rosengård, så närmar sig de flesta journalister och politiker dem med sammetsmockasiner på fötterna. Sällan eller aldrig sägs det enda vettiga rakt ut, nämligen att "Er kan vi tyvärr inte föra dialog med, eftersom ni är antidemokratiska islamister som arbetar för islamisering och införandet av sharia i Sverige.". Istället verkar man tro man att man kan krama och gulla ihjäl dem, så de till slut förkastar sina medeltidsvärderingar och blir demokrater istället. Ett högt spel med de muslimska ungdomarna och vår framtid som insats.

Antidemokrater stör ut lagliga demonstrationer med tillstånd i Malmö vi två tillfällen. SD försöker manifestera mot det svenskhat som gör sig alltmer påmint i det "mångkulturella" Sverige. Aktiva vänsterpartistiska politiker i Skåne tar inte avstånd från dessa antidemokrater. Iställer verkar man uppmuntra dem.

En annan laglig demonstration med tillstånd attackeras av en stor mobb antisemitiska araber, islamister och halalhippies mitt framför näsan på polisen på Malmös viktigaste och mest representativa torg. Polisen kan inte hantera situationen och måste panikevakuera de lagliga demonstranterna. Hördes rungande och samfälliga fördömanden från regeringen i Stockholm? Samlade rikspolischefen och Säpochefen till presskonferens där man redde ut vad som hände när demokratin sattes ur spel och mobben tog över centrum på Sveriges tredje största stad? Nope...

Osv, osv. Jag kan förstå om man som i tex Afghanistan, börjar fundera över att föra en dialog med vissa klanledare för att vinna fred och viss kontroll. Det är inte trevligt, det är inte idealiskt, men krig och konflikter kräver lika mycket list som det kräver bomber.
I Sverige har vi däremot fred(?) och än så länge är finns makten där den skall finnas(?). Här skall vi naturligtvis också tillämpa list för att desarmera fienden, men om man med list menar att släppa räven in i hönshuset och sedan även förse denne med salt och peppar, då är man ute och cyklar.

0 Kommentarer:

Skicka en kommentar

Vi uppskattar dina kommentarer men kan bara publicera dem om du skriver namn eller signatur! Det går annars inte att veta vilken Anonym man diskuterar med.