"I politiken för mänskligt liv, är det inte en dygd att vara konsekvent."

"Det är sant att jag kan ha svårt att sova eftersom det tar tid att stoppa de stora, angeliska, moraliska vingarna under täcket."

Barack Obama träffade aldrig Saul Alinsky, men denne radikala organisatörs tankar förklarar en hel del om hur presidenten fungerar.
Alinsky dog 1972, när Obama var 11 år gammal. Men tre av Obama's mentorer från hans Chicago-tid studerade vid en skola som Alinsky grundade, och de undervisade sina elever i filosofi och metodik i en av de första "community"-organisationerna.
För att förstå Obama, bör man läsa Alinsky's mest berömda bok, Regler för radikala.

Moderaterna trodde att de valde en moderat; liberaler trodde att de valde en liberal.
Båda lägren hade fel. Ideologi får inte sista ordet när det verkligen gäller i Obamas beslutsprocess. En Alinskyisk grundläggande princip är att vidta åtgärder som ökar ens makt, och att undvika åtgärder där man riskerar sin makt.

Under kampanjen skrattade Obamas kritiker åt och förundrades över, hur snabbt han kastade obekväma vänner åt sidan. Allierade och anhängare hamnade "under bussen" när de blev en politisk black om foten. Det vore enkelt att sammanställa en lista över snabbt glömda kampanjlöften men det är osannolikt att Obama skulle betrakta det som fel. I stället är de bevis för hans anpassningsförmåga och möjlighet att se den stora bilden.

En av Alinsky första lektioner är: "Radikaler måste ha en viss kontroll över flödet av händelser."
Bortsett från högerns vanliga klagomål om medias fördomar, har Obama dominerat nyheterna genom att presentera ett nytt initiativ eller ge ett viktigt tal nästan varje vardag. Det har varit en stadig ström av roande händelser också, - valpen, Michelle Obamas kläder, Vita husets barngunga, presidentens och vicepresidentens hamburgerlunch.

Denna ständiga parad av händelser, stora och små, säkerställer att närhelst eventuella obehagliga nyheter uppstår, kan de inte ta över det önskade budskapet.
Tänk på Tom Daschles tillbakadragande, Air Force One photo op eller Nordkoreas robotuppskjutning - de var ledande nyheterna endast en dag. Jämför det med vad som hände när bilderna från Abu Ghraib publicerades. De dominerade rubrikerna i en månad. Dag efter dag presenterade nationella tidningar nya aspekter av debatten.

När Obama annonserade en ynklig 100 miljoner dollar budgetnedskärning och insisterade på att detta var en del av en budgetprocess som skulle resultera i "riktiga pengar", är han medveten om att allmänheten inte förstår detta på samma sätt som de insatta ekonomerna.
Alinsky skrev: "I samma ögonblick som man kommer in på ett område som handlar om 25 miljoner dollar och uppåt, för att inte tala om en miljard, tappar lyssnaren helt kontakten. Man är inte längre intresserade, eftersom siffrorna överstiger ens egna erfarenheter och blir nästan meningslösa."
Miljontals amerikaner vet inte hur många miljoner dollar det går på en miljard.

Alinskys inflytande har självklart påverkat fler än Obama. Det finns många underbara demokrater i världen, men om man vill stiga i graderna i partiets politiska hierarki krävs det att man anpassar sig till varianter av Alinskys filosofi:
"Makt kommer först."
Få demokrater uttrycker att de är upprörda över Nancy Pelosi ständigt skiftande förklaring av vad hon visste om waterboarding. De som skrek "bloody murder" om Jack Abramoffs brott vänder bort ögonen från John Murtha. De krigsmotståndare som motsätter sig krafttag i Irak tiger om att man ska skicka ytterligare trupper till Afghanistan. Obama kommer aldrig att få så mycket kritik för sina åsikter vad gäller homo-äktenskap som Miss Kalifornien.

Det handlar inte om principer eller politik, och det handlar verkligen inte om förhållningssätt. Det handlar om makt, och det har det gjort under lång tid.