27 juli 2009

Poirier Martinsson önskedrömmer

I artikeln "Konservatism är frihetens bästa försvar" skriver den konservative Roland Poirier Martinsson om hur citat: "Liberalismen är död som politisk filosofi...". I början av artikeln ondgör han sig över att en del av dagens liberala filosofer inte gillar läget (alltså att liberalismen skulle vara död), och istället ägnar sig åt ett sorgearbete.

Jag skall börja med att ondgöra mig över filosofer som så ogenerat och i förbifarten presenterar sina egna våta drömmar som vore de sanning, och sedan bygger vidare en lång text på denna "sanning" som den vore allmänt accepterad och vedertagen, trots att man som filosof borde ha de nödvändiga kunskaperna för att inse hur ohållbart ett sådant resonemang är om man vill ägna sig åt något mera än politisk agitation. Fast Poirier Martinsson är kanske inget annat än en simpel opinionsbildare som ägnar sig åt ett: "...mischmasch av bloggdjupsinnigheter, putslustigheter och politiska rekommendationer." (citat från hans egen artikel)

När jag läste artikeln i Sds kände jag igen namnet Poirier Martinsson och kom snart på att det var från den totalsnurriga text han publicerat på Newsmill under den blygsamma titeln "Evangelium enligt Roland Poirier Martinsson: Här är det vetenskapliga beviset för Guds existens". Även här verkar ordens funktion inte främst vara att förmedla och diskutera en tes, utan snarare att linda in en tro som gjorts till ideologisk övertygelse och som kanske har sin grund i Poirier Martinssons bekännelse till den katolska kyrkan.

I mitt försök att förstå ordvrängandet Sds-artikeln, kommer jag fram till att Poirier kanske menar att det endast är genom att fullt ut acceptera att man är knuten till en mindre grupp (familj, förening, församling etc), med alla dess restriktioner, kontroll, tvingande traditioner etc, som man kan vinna en bit frihet. Frihet förutsätter begränsning. OK, jag förstår det resonemanget även om det låter motsägelsefullt, men hur kan man någonsin säga att detta skulle gynna friheten? Det låter snarare som valet mellan pest eller kolera, men så är jag ju inte heller en konservativ katolik. Varför har han så bråttom att dödförklara och bryta sönder den väldigt lilla staten Sverige, istället för att stärka och renodla dess roll som yttersta garant för individens frihet. Varför är han så ivrig att låta den lokala stam-, klan- och bymentaliteten styra och bestämma över individen? Tror han verkligen att de enda alternativen är, citat: "I ena fallet hård, statlig styrning, i andra fallet upplösning [gäng och sekter, min anm]"?

Jag håller dock med honom fullständigt då han skriver: "...de motiv som födde liberalismen och höll den vid liv har inte blivit mindre viktiga."


Bilden: The Map of Freedom reflects the findings of Freedom House's 2006 survey Freedom in the World.
Källa Wikipedia

1 Kommentarer:

Knute sa...

Naturligvis rummer konservatismen nogle grundantagelser, dels om hvad mennesket er, dels om hvilke forudsætninger man bør drive politik ud fra. Først og fremmest er det vigtigt at slå fast, at konservatismen er en national og historisk betinget størrelse. Det giver således ingen mening at tale om en transnational eller universel konservatisme.

http://konservativreaktion.blogspot.com/2010/11/konservatisme.html

Skicka en kommentar

Vi uppskattar dina kommentarer men kan bara publicera dem om du skriver namn eller signatur! Det går annars inte att veta vilken Anonym man diskuterar med.