18 oktober 2009

A Love Story

En av mina kompisar AP. såg Michael Moores senaste film Capitalism; A Love Story, i går.

Han sade att han planerat att se en annan film, eftersom han har problem med att ge sina pengar till en socialistisk miljonär men...
AP. värderar möjligheten att se filmen högre än han värderar 10 dollar. Moore värderar AP's 10 dollar högre än den tid det tog honom att göra filmen. Det kallas fri marknadskapitalism.
Ett frivilligt utbyte av tid, varor och ägodelar.

AP säger:
Mycket i filmen är lösrykt och osammanhängande och verkar vara tänkt för en annan film.
Moore förklarar hur olika finansinstitutioner skaffade sig förmögenheter genom att spekulera i olika ekonomiska transaktiioner. Hank Paulson, Larry Summers och Timothy Geithner får en massa uppmärksamhet. Chris Dodd får också en släng av sleven. Moore förklarar hur den Oheliga Treenigheten arbetade tillsammans med Bush och Kongressen för att mjölka statskassan.

Efter detta ändras musiken och vem kommer ridande på den vita springaren?

Barack Obama ! Barack Obama ! Barack Obama ! Holy shit, he's awesome ! !

Och så blev allt bättre? Och Obama placerade inte skattefuskaren Timmy, som chef för statskassan? Larry Summers blev bannlyst som presidentens rådgivare? Goldman Sachs Coca-Cola, som var Obama's störste kampanj-bidragsgivare, återgick till att använda socker istället för majs-sirap?

Kom Obamessiah in för att rensa templet? Eller såg han till att alla lurendrejare fick en högre plats i rangordningen?
Moore visar aldrig att de människor från WallStreet som roffade åt sig våra pengar är samma personer som tog Stimuleringspaketet. De byter bara platser ibland.
Vi får aldrig veta var Moore var på väg med detta pinsamma scenario, eftersom filmen sedan går över till en facklig strejk vid en fönsterfabrik.

-------------------------
Vi hade ingen chans att påverka WallStreet, General Motors eller Stimuleringspengarna. Ett fåtal andra människor bestämde det över våra huvuden.
Det är inte Kapitalism utan Fascism.

En miljardär finansierade filmen, en kapitalistisk miljonär skrev den, filmade den och spelade med i den. Det är helt OK i vårt finansiella system.
Filmen framhåller fackföreningar som något fantastiskt bra och det ska vara allas rätt att gå med i facket om de vill. Alla ska också ha rätt att inte gå med om de tycker så, och arbetsgivare ska ha rätt att anställa icke-fackanslutna.
Michael Moore har kritiserats starkt för att han inte använde fackanslutna arbetare i denna film.
Varför gjorde han inte det?

Därför att han hade ett val!




Michael Moore framhåller alltid hur fantastiskt det är i Kuba. Den här musikanten lever där. Tänk er vad han skulle kunna åstadkomma om han hade ett val och tillgång till riktiga musikinstrument.
The Quivicán Sound Machine från The Real Cuba. Ni som sympatiserar med Moores politiska inställning, Läs den bloggen samt Generation Y.

0 Kommentarer:

Skicka en kommentar

Vi uppskattar dina kommentarer men kan bara publicera dem om du skriver namn eller signatur! Det går annars inte att veta vilken Anonym man diskuterar med.