07 december 2009

Inte Michael Moores Kuba

Patient vid Marina Azcuy, Kuba.


Vad som försvunnit i debatten om "Sjukvårdsreform" här i USA är ett av de viktigaste skälen till att avvisa regeringens kollektiviserande av medicinsk vård. Yoani Sánchez, en kubansk bloggare som bor i Havanna beskriver mycket bra de förhållanden som råder i ett samhälle där vården kollektiviserats:

Det gläder oss när vi når det skede av livet vi kallar ungdomsåren och i synnerhet att bli oberoende. Att hitta ett svar på den fråga vi så ofta ställt, "Vad vill du bli när du blir stor?"
Att kunna gå hemifrån utan att behöva förklara vart, att vara ansvarig för vårt eget öde, och framför allt, att inte behöva lyssna till alla föräldrars förmaning: "Så länge jag betalar för dig, måste du göra som jag säger."


Nationer som utvecklas under ledning av en paternalistisk ledning riskerar att lämna sitt folk i ett slags stagnerad tonårsperiod. Kuba är ett av de paradigmatiska exemplen. Vi lever under överhöghet av en regering som kännetecknas av oavbruten makt och som har försökt att subventionera en del av våra grundläggande behov. Med mycken stolthet hävdar officiella media att sjukvård och all nivåer av utbildning är gratis, liksom också förekomsten av ransonering som garanterar en likvärdig kvalité.

Det är underförstått att offentliga medel bekostar detta, medel som genererats av arbetare som producerar vad de själva inte kan konsumera och som inte kompenseras för detta. Uppenbarligen fungerar inte arbete som stimulering och vad man tjänar räcker knappt till att täcka vad som är subventionerat. "Pappa Staten" tillåter inte avvikande åsikter, än mindre att människor organiserar sig kring dessa idéer eller uppnår ekonomiskt oberoende. Vad som är värre, är att han kräver oändlig tacksamhet. Lyckligtvis, efter vad den välbekanta paternalistiska modellen har lärt oss, tenderar allt att förändras med tiden. Barnen växer, förvandlas till vuxna, och ingenting kan stoppa vad de yngsta kommer att göra med nycklarna till huset.

Som Yoani påpekar på ett övertygande sätt är, att när regeringen styr systemet från vilket vården levereras, kommer den att kontrollera alla aspekter av en invånares liv. Vi här i USA har redan upplevt kamelens nos under tältduken.
Man måste använda säkerhetsbälte om man färdas i ett motorfordon och hjälm om man åker motorcykel trots att den enda person som sannolikt kommer att skadas om jag vägrar är bara jag själv. Logiken bakom dessa diktat är att den breda allmänheten kommer att få bära kostnaden för behandling av skadorna. I vissa kommuner har denna filosofi utvidgats till att omfatta födoämnen som man anser orsakar fetma eller hjärt-och kärlsjukdomar hos konsumenterna.

Yoani lever i ett samhälle där alla aspekter av ens liv styrs av det rådande politiska systemet och livsstilen för medlemmar av den härskande klassen ligger på en nivå långt över vanliga medborgares. Denna kontroll gäller även tillgången till Internet, som vi tar för givet.
Regeringen förbjuder internetanslutningar i hemmen för alla utom den styrande eliten och utländska medborgare bosatta i landet.
För att kunna skriva på sin blogg, Generación Y, måste Yoani köpa datortid på ett turisthotell. Timavgift för sådan tjänst är lika med en tredjedel av en månadslön för en vanlig kubansk arbetstare. Bara under de senaste två åren har regimen tillåtit att kubaner får gå in på turisthotellen även om de inte arbetar där.

Jag har hört intervjuer och rapporter från besökare på Kuba som har återvänt och lovordat "arbetarens paradis" i Västindien. För de flesta av dessa "besökare", oavsett om de är kändisar eller medlemmar av kongressens Black Caucus kallas de "nyttiga idioter " av vanliga kubaner, liksom av oss som upplevt det verkliga Kuba som beskrivs här, här , här och framför allt här.

Jag uppmanar också alla att besöka Yoanis blog och klicka på länken till "how to help".


1 Kommentarer:

demokratbloggen sa...

Namninsamling mot invandringspolitiken

Se videon på den här länken så är det nog många som vill skriva på!

http://demokratbloggaren.wordpress.com/2009/12/07/namninsamling-mot-invandringspolitiken/

Skicka en kommentar

Vi uppskattar dina kommentarer men kan bara publicera dem om du skriver namn eller signatur! Det går annars inte att veta vilken Anonym man diskuterar med.