08 januari 2010

Jag, Caesar



View from the Right:

"Om detta fotografi hade tagits av en pressfotograf och publicerats av en tidning, tror jag inte att det var en stor sak. Människors ansikten förändras snabbt medan de talar och ett foto kan fånga ett övergående uttryck i Obamas ansikte och få det att se ut som en fast, arrogant blick. Så är emellertid inte fallet här, eftersom detta foto var postat på Internet från Vita huset. Vita huset valde att publicera denna bild av Obama där han ser föraktfullt på sin vicepresident. Därför är det ett uttryck för hur Vita huset och Obama vill att Obama skall ses.

Obamas beteendemönster är att avsiktligt signalera förakt mot andra ledare.

Att Vita huset medvetet publicerar denna bild som visar Obama med en despots hånfulla uppsyn är exceptionellt. Det ligger utanför den amerikanska erfarenheten. Och detta faktum har allt att göra med det faktum att Obama inte är vit. Som han klargjorde i sina memoarer och i flera andra uttalanden, menar han själv, som en icke-vit person, att stå utanför Amerika. Därför kan han inte som president företräda Amerika. Snarare påstår han sig stå över och mot Amerika.

Hans extravaganta bugande och vördnadsfulla beteende inför icke-västerländska, icke-vita ledare är helt enkelt den andra sidan av myntet, som är hans arroganta och instuderade nedlåtande förolämpningar av västerländska ledare."
View from the Right använder de tabuerade begreppen vita och icke-vita, men lägg märke till att det är Obamas eget språkbruk, både i memoarer och uttalanden och inte minst genom sitt mångåriga medlemskap i pastor Wrights kyrka. Pastor Wrights religion kan rubriceras som svart befrielseteologi, en marxistisk variant av kristendomen som dyrkar sitt hat mot vita, således vissa likheter med islams hat mot icke-muslimerna, de otrogna. Och Obamas fru Michelle skrev en uppsats när hon gick på college om hur alla vita är rasister och att USA grundades på hat och kriminella handlingar.

I motsats till vad många tror är Barack Obama inte en feministisk Superman. Kulturellt är han inte amerikan eftersom han växte upp i Indonesien. Under valkampen fick han Hillary Clinton att framstå som en känslosam diva som knaprar piller för att hon är deprimerad för att hon bröt en nagel. Obamas bristande respekt för kvinnor har förmodligen samband med hans tidiga muslimska uppfostran. Men medierna lägger locket på hans sexism och vänsterfeminister dyrkar honom.

Vi behöver hjältar i mörka tider, en de mänskliga rättigheternas koalition mot radikal islam och andra totalitära ideologier. President Obama är knappast en sådan hjälte eftersom han vägrar att peka på islam som ett problem. Jihad-terrorism och islamisk könsapartheid påverkar ett stort antal människor och de första som drabbas är andra muslimer - om bara de flesta förstod detta skulle mycket vara vunnet. Phyllis Chesler skriver:

"Rädslan för att stämplas som 'rasister' övertrumfar feministers farhågor om 'sexism' eller kvinnors rättigheter under islam. Många feminister har blivit politiskt korrekta kulturella 'relativister' som är mer intresserad av 'ockupationen' av ett land som inte finns (Palestina, förstås) än vad de är av 'ockupationen' av kvinnors kroppar och sinnen i hela världen."
Obamas syn på terroristbekämpning är typisk för en politiskt korrekt advokat. Den ena dagen säger han att terroristdåden är utförda av isolerade galningar, nästa att al-Qaida ligger bakom, för att återigen ändra sig. Han spelar poker om världens öde. Han har ju ett perfekt poker-face som säkert de flesta despoter avundas honom.

7 Kommentarer:

Berit sa...

När det gäller att Vita Huset godkänt bilden...
Det finns många bevis för att de anställda inte är de smartaste människor man kan tänka sig.

LP sa...

PÅ tal om Indonesien, där Obama har sina rötter och där han förmodligen och fått sina första grundläggande värderingar, så finns ett bra litet reportage skrivet av Carl-Johan Kleberg i senaste numret av tidsskriften Humanisten (nr 3, sid 32-34, 2009, finns på bibliotek).

Kleberg verkar vara mycket hemmastadd i Indonesien och har en del bekanta där. Han gillar verkligen flera av de människor han möter där, och de verkar acceptera honom trots att han är ateist.

Kleberg verkar dock inte vara den enögda typen. Han är klart kritisk till det samhällssystem och är resultatet av totalt dominerande islam. Han skriver bla:

"På den muslimska världskartan tillhör Indonesien den jämförelsevis (obs ordvalet "jämförelsvis", min anm) liberala delen med Saudiarabien, Iran och Afghanistan som sin ortodoxa motpol. Religiösa krafter har länge spelat en viktig politisk roll, men den nyligen omvalde president Susilo har inte framhävt sin muslimska bakgrund. Dock är han i parlamentet beroende av ett antal mindre konfessionella partier."

Det är tydligt att Kleberg ser islams inflytande i politiken som problematiskt och att han kopplar samman sitt gillande av Indonesien till dess RELATIVT SETT sekulära system.
Han skriver dock vidare:

"Om detta är den godartade ramen finns här ändå mycket att uppröras över. Jag häpnar över hur tron och dess riter har ett järngrepp om sinnena, men - det bör hållas i minnet - liknande tendenser fanns i vårt eget land (och vi gjorde oss fria, min anm), när kyrkans ideologi (observera ordvalet "ideologi", min anm) var svenska folkets regelverk med Luthers katekes som utgångspunkt såsom Muhammeds koran är på Gili Air (ö i Indonesien, min anm). Den muslimska bönen framstår trots allt som en suverän teknik för att ideologiskt (!, min anm) kontrollera troende: dessa upprepade djupa bugningar till marken, som symboliserar en slavisk underkastelse (!, min anm), och mer eller mindre invecklade rörelser som gör bönen så fysisik och därmed kraftfull."

Den läsare som är kristen måste för ett ögonblick försöka bortse från Klebergs jämförelse med kristendomen. Jag är liksom Kleberg ateist, och jag vet egentligen inte hur han vill jämföra indonesisk islam och kristendom. Jag anser att en jämförelse rakt av definitivt inte kan göras, knappast ens med den kristendom vi tillämpade här i Sverige för 100 år sedan. Men detta är inte poängen i hans iakttagelser och han skriver dessutom vidare:

"Det handlar om böneceremonier av en omfattning som man i kristenheten bara finner i klostren.[---]På fredagen samlas minst halva den manliga befolkningen i moskén. Pojkarna är med och alla är finklädda, men här finns ingen plats för kvinnor. Menstruation och barnskötsel gör att de inte hör hemma i moskén, förklarar min nygifte vän Bari."

Hel ogenerat redogör alltså artikelförfattarens vän för hur fredagsbönen är en manlig klubb där deras misogyna åsikter inte är något att skämmas över. Samma gäller vid en begravning och ett barnvälkomnande som Kleberg beskriver; kvinnorna står för markservicen men de flesta får inte vara med på den viktiga ceremonin. Något vi känner ingen från begravningen av brandoffren i Rinkeby där kvinnorna gavs en tillbakaskjuten plats under ceremonin om jag inte missminner mig.

FORTS I NÄSTA INLÄGG

LP sa...

FORTS FRÅN FÖREG INLÄGG

Sen blir det än värre:

"Det hävdas (av de indonesiska muslimer Kleberg har kontakt med, min anm) att Koranen påbjuder att alla flickor skall omskäras när de är et halvt år gamla(!!!!, min anm). Detta är i alla fall öns hårda lag. Motivet är att kvinnors sexualdrift sägs vara så stark att den måste begränsas - ännu ett exempel bland många på islams upptagenhet av att reglera sexualiteten. Behovet av slöja bygger å andra sidan på att kvinnornas skall 'skyddas' från de lystna männens blickar.
[---]
Kvinnosynen avspeglas också i hur äktenskapet ingås. Här är det mannens familj som betalar för hustrun. Det kan handla om saftiga belopp."

Kvinnan är alltså ett objekt, en handelsvara som man köper sig. Detta kommer Kleberg in på även då det gäller månggifte:

"Vid samtal med den rike Damisiah kommer vi alltid in på hans tre hustrur, som gett honom fem söner och fem döttrar. Enligt honom fungerar arrangemanget utomordentligt. Jag får inget besked i den frågan från hans andra hustru som beslöjad förljer samtalet. Det är helt klart att det krävs pengar för att kunna kosta på sig flera hustrur, så Damisiah bedömer att på ön med sina cirka tusen invånare är det bara en handfull män som har resurser får[sic!] mångifte. Till detta kommer dock mer informellt arrangerade bihustruförhållanden."

Det är alltid lustigt att höra vänsterfeminister när de jämför svenska män med muslimska och hur de påstår att det liksom är "skit samma". De friserar då verkligheten med en fantasi som får HC Anderssen att verka fyrkantig.

Kleberg rapporterar också om hur indoktrineringen fungerar och man kan här dra kusliga paralleller till hur svenska muslimer vill "skydda" sin avkomma från den fria tanken:

"På schemat i Gili Airs skola står islam men inga andra religioner (so much for religionsfriheten, min anm). Det är dock inte överaskande för mig, som i tolv år undervisades i kristendomskunskap (det var då det, min anm). På min tide kunde den kompletteras med söndagsskola. På Gili Air är det 'söndagsskola' varje vardag - 80 procent fortsätter i den muslimska skolan två timmar på eftrmiddagen efter den statliga skolans slut. Där läser man Koranen och lär sig arabiska. Vilken oerhörd indoktrinering ligger inte i dessa tolv timmars islamundervisnig per vecka! Det förklarar varför det är omöjligt att tala om religion med Gili Alis invånare utan att få höra utantilläxor: Så och så är det helt enkelt hos oss!"

Att tala om "mångkulturalism" i denna kontex och med dessa människor, ter sig endast som ett löjligt skämt. Jag tror knappast att invånarna i det "moderata" Indonesien generellt sett är mera muslimska än många av de muslimer som kommer till Sverige, och där många av olika anledningar tenderar att bli än mer muslimska när de kommer hit.

Knute sa...

På tal om en avvisad kommentar som försökte klistra en orättvis etikett på den här bloggen:

Varsågoda och försök läsa hela inlägget till slutet, och försök läsa innantill, skulle det vara så svårt för halal-hippies, dhimmis och kulturradikaler?

Anonym sa...

Glädjande att Knute numera citerar Lawrence Austers View From the Right!

Hälsningar

Der Waldwanderer

Markos blog i USA sa...

Bra iakttagelse av Knute. Obamas barndom som övergiven av sina afrikanska och amerikanska foraldrar, dumpad ensam i Hawaii, maste har format barnets attityd och kansla for det samhalle han vaxte upp i. Han vaxte dels upp i muslimska indonesien med mamman, formodligen en bra tid for honom, men sedan som overgiven i Hawaii. Utan foraldrar i en amerikansk medelklass, kanske mobbat for sitt utseende och for sin blandras. Var det dar han utvecklade ett djupt hat for den amerikanska medelklassen, var det da han bestamde att han ska ta revanch och forstora det amerikanska samhallet? Hans attityd mot den vita medeklassen inser man nar man tittar pa alla radikaler som tillsatts runtom honom men det skrammande ar att nastan ingen av dem syns i media trots att de sammataget kontrollerar nasta alla regeringsposter. Bra de moderata beslutsfattarna sysn utat. USA forstors av Obama, om han gor det medvetet eller inte vet ingen. Obamas tankande ar helt okant for alla, han ar den mest hemlighetsfulla invalda politiker i amerikansk nutid. Alla hans tal ar avsiktligt tvetydiga och vaga och kan tolkas pa tva olika satt, ett satt for hans radikla kamrater och ett annat satt for liberala demokrater. Obama besitter ett djupt hat for USA, darfor ger han USAs fiender frikort vid varje tillfalle han har.

Knute sa...

Obama: "I chose my friends carefully: the more politically active black students, the foreign students, the Chicanos, the Marxist professors and structural feminists, and punk rock performance poets."

http://blog.vdare.com/archives/2010/01/11/obamas-dialectal-skills/

Skicka en kommentar

Vi uppskattar dina kommentarer men kan bara publicera dem om du skriver namn eller signatur! Det går annars inte att veta vilken Anonym man diskuterar med.