01 april 2010

Friheten att vara vuxen

Att vara barn innebär en stor frihet. Mat, tak över huvudet - alla dagliga behov hanteras av någon annan. Du kan göra vad du vill under större delen av dagen och även om det är några saker du är tvungen att göra, som att gå till skolan och äta grönsaker, är det för ditt eget bästa. Det verkliga bekymren är få, när kraven på överlevnad garanteras av dina föräldrar, som tillåter dig att vara nöjd och sorglös. På sätt och vis är det sann frihet.

Att vara en vuxen är helt annorlunda. Mat och husrum är ditt eget ansvar och räkningar måste betalas annars svälter du och hamnar på gatan. Du kan göra dina egna val och det är lätt att de inte alltid blir så bra, men ingen stoppar dig från att göra dem. Hela ditt liv vilar i dina egna händer och om du försökte leva lika bekymmerslöst som ett barn, skulle ditt hem, ditt jobb och allt du äger snart vara borta. På sätt och vis är det en mycket begränsad tillvaro.

Sett från en annan synvinkel kan barndomen också vara ganska skrämmande. Folk runtomkring talar om för dig vad du får göra och vem vet hur kvalificerade de är att fatta riktiga beslut för dig? Och om de fattar dåliga beslut och du misslyckas vet du inte vad du ska göra, eftersom du bara är ett barn. Du har fastnat i en hemsk situation, som andra bestämt åt dig. Det kan vara den värsta formen av tyranni. Som vuxen har du alltid andra alternativ. Du kan fatta dina egna beslut, och om något inte fungerar, kan du försöka med någonting annat. Dina möjligheter är obegränsade, och ingen annan person kan hålla dig nere och bestämma vad du ska göra.

Jag tror att det är säkert att säga att alla älskar frihet i Amerika. Kollektivister, konservativa - alla älskar frihet, men vi har ofta olika idéer om vad det är. Kollektivister föredrar barnets begrepp om frihet och konservativa lutar mer åt den vuxnes syn på begreppet - och alla ser den andres idéer som skrämmande och förtryckande.

Kollektivister oroar sig över att inte ha vård eller mat eller någonstans att bo och att ett privat bolag kan ge dem sparken när som helst och ta deras levebröd ifrån dem - hur kan man då vara fri? Och de tycker inte att vi ska belastas med sådana bekymmer när vi har möjlighet och låta regeringen ta hand om dem.
Konservativa, å andra sidan, ser på kollektivisternas idéer med stor rädsla, eftersom de vet att att sådana garantier från regeringen alltid har begränsningar och om regeringen inte levererar vad den lovar, eller om det är av dålig kvalitet, kan man inte göra något åt det, eftersom det inte finns andra alternativ. Hur kan du vara fri om regeringen styr så mycket av ditt liv och begränsar valmöjligheterna för dig?

Det finns förvisso ingenting som är absolut här. De konservativa har vissa sociala åsikter som får dem att framstå som den förälder som kontrollerar beteendet hos barnet, och alla vill ha full frihet att fatta egna beslut inom vissa områden. Plus att vi alla förväntar oss att regeringen ska befria oss från en del av våra bekymmer, som hantering av brottslingar och förhållandet till utländska regeringar som vill oss illa. Ändå tycks det viktigaste argumentet vara om regeringen ska vara förälder och tillfredsställa alla individuella behov, eller om vi ska lämnas att ta hand om våra egna, även om det innebär att vissa människor inte kommer att kunna ta hand om sig själva. Dessa två synsätt är oåterkalleligt motsatta.

De är båda också giltiga begrepp om vad frihet är. Båda är ganska gamla begrepp. Den vuxna friheten är förmodligen det äldre begreppet, eftersom de flesta djur lever eller dör på sina egna meriter utan skyddsnät i sikte. Ändå är barnets frihet ungefär lika gammal som då folk underordnade sig sina första härskare. Varje tyrannisk kung ansåg det motiverat och nödvändigt att skydda sitt folk. Den inställningen är fortfarande vanlig i dag. Titta bara på den kinesiska regeringen som ofta motiverar sitt förtryck genom att oroa sig för det kaos som skulle uppstå om medborgarna /barnen lämnas att göra som de vill.

Och det är den stora skillnaden mellan de två filosofierna. Jag tvivlar på att särskilt många kollektivister ser sig själva som barn i behov av regeringens riktlinjer. Istället ser de sig som föräldrar som vet hur man korrekt ska vägleda alla andra. Människor stiftar inte lagar mot transfetter, därför att de är rädda för att de själva annars kommer att äta ohälsosamt; den typen av lagar är till för alla andra som man anser att man behöver vägleda för deras eget bästa. Medan de vuxna friheterna är sådana vi vill ha själva, är barnets friheter huvudsakligen sådana som vi tror att vi måste kontrollera hos andra så att deras liv blir bättre.

Det är där de progressiva europeiska regeringarna och de bakvända islamiska regeringarna liknar varandra. De är alla oroliga över vad medborgarna kan ta sig för utan regeringens inblandning - européerna är oroliga för beteenden som inte är politiskt korrekta, och islamiska ledarna är oroliga över inflytandet från västvärlden och andra religioner. Slutresultatet är att båda typerna av styrelsesätt anser sig ha rätt att behandla sina medborgare som barn i behov av riktlinjer.

Det var meningen att Förenta Staterna skulle vara annorlunda. Äntligen en plats där medborgaren hade rätt att vara vuxen nog att ta sitt öde i egna händer. Det finns så många regeringar i världen som behandlar sina medborgare som barn, men det amerikanska exemplet var det, där det var tänkt att regeringen skulle hålla sig undan och låta folk fatta sina egna beslut.

Idag ser vi människor som protesterar och kräver sin frihet som vuxna och andra förlöjligar dem och kallar dem dumma och oroar sig över vad som skulle hända om dessa människor lämnades att fatta sina egna beslut. Tidigt i den amerikanska historien hade vi en av de största brotten som finns mot frihet: slaveri. Det om något, borde illustrera hur mycket tyranni som kan uppstå när en grupp är övertygad om att den är smartare än andra.

Så när vi beslutar om den framtida inriktningen för vårt land, låt oss alla vara vuxna och erkänna alla andras rätt att bli vuxna.

Frank J. Fleming
----------
När B. Hussein redan under sin valkampanj annonserade att sjukvård är en "rättighet", var det klart för alla som var någorlunda uppmärksamma, att Obama inte bara är en som tillbringade sin uppväxt runt kommunister, men att han är en kommunist själv.
Om du har "rätt" till sjukvård har du också rätt till allt annat du vill ha och alla andra har en skyldighet att se till att du får det.
Med andra ord, om du har rätt till varor och tjänster som produceras av andra har du inga rättigheter alls. Du och jag och alla andra är Statens slavar.

4 Kommentarer:

MS sa...

Det är det som är kärnan i socialism och kommunism. Du är som individ är bara en i kollektivet och har ingen rätt att bestämma över ditt eget liv. Om man ser till dom tillber socialismen så hittar man ofta människor som skräms av tanken på egenansvar. Då är det enklare att skylla och överlåta makten till andra. Gör du det så kan du följdaktningsvis skylla på dom styrande om det går åt h-te. Själv så är du bara ett olyckligt offer för omständigheterna. I Europa så ser vi nu flera generationer som aldrig blir vuxna. Pappa Staten är där och curlar så mycket han bara kan. Att han sedan fråntar dig din rätt att bestämma över ditt eget liv är tydligen bara en bisak. Vi har 30-åringar som bor kvar hemma och som pluggar lite då och då för att förverkliga sig själva. Deras föräldrar får stå för deras uppehälle och när dom väl flyttar så förväntar dom sig en nybyggd trea med en hyra på 3000 kr som första lägenhet. Börjar dom jobba så vill dom ha 30 000 kr i ingångslön och inte jobba kvällar och helger för då ska dom hänga med sina kompisar. Vi som anser att medborgare både har rättigheter och skyldigheter och att det kommer en tid i ens liv då man måste bli vuxen på allvar med allt vad det innebär kallas i detta land för elitister, högerextrema och känslokalla. Om socialismen hade funnits i början på mänsklighetens utveckling så hade vi fortfarande bott i grottor. Alla hade avundsjukt bevakat varandra och ingen hade vågat prova på något nytt eller vandra vidare för då hade dom blivit utfrusna.


Ta alla s k humanister som bor i dom finaste förorterna långt från bilbränder och upplopp. Dom har en obehaglig tendens att säga ”vi måste ta ett ansvar för minska segregationen”, Vilka vi? Det dom egentligen menar är alla andra som inte har råd att köpa sig lugn och trygghet. Skulle en somalisk familj flytta in i deras fina kvarter så skulle det ta hus i h-te. Då skulle deras solidaritet och tolerans snabbt försvinna ut genom fönstret. Det är väldigt lätt att vara generös med andras pengar och det är lätt att anse sig vara moraliskt högtstående och mångkulturell när man bor på behörigt avstånd från den bistra verkligheten.

Ann-Marie sa...

MS och Berit: Verkligen tänkvärda tankar!

MS sa...

@Ann-Marie

Tack!

Glad Påsk till er alla!

Knute sa...

Sossarna kommer att vinna valet i höst på grund av att journalisterna kommer att vända folks indignation från invandringen till kronprinsessans bröllop.

http://www.uriasposten.net/?p=13401
kommentar nr 6

Skicka en kommentar

Vi uppskattar dina kommentarer men kan bara publicera dem om du skriver namn eller signatur! Det går annars inte att veta vilken Anonym man diskuterar med.