13 april 2010

Majoritetens tyranni

Den 15 april är den dag i USA då deklarationen ska inlämnas. Det är också den dag då mängder av människor kommer att gå i protest-demonstrationer över den orättvisa och överväldigande skattebördan.

Enligt Tax Policy Center för år 2009, betalar 47 procent av de amerikanska hushållen ingen federal inkomstskatt. Naturligtvis betalar många av dem andra typer av skatter såsom
fastighetsskatt, statlig skatt på varor de köper och tobaksskatt. Men samtidigt som vi ser en massiv ökning av federala utgifter, bidrar nästan hälften av landets befolkning inte till det, oavsett om det handlar om det nationella försvaret eller stimulanspengar för att pumpa apor i North Carolina full av kokain (det är sant, men fråga mig inte varför).

För 50 år sedan var det färre än 40 procent som inte betalade federal inkomstskatt, nu är det något färre än 50 procent. År 2012 skulle vi kunna uppleva det första federala valet i USA där en majoritet av befolkningen kommer att kunna rösta till sig mer statligt "godis", betalt av en ständigt krympande minoritet av befolkningen, som fortfarande är dum nog att vara de enda bidragsgivarna till det federala finansministeriet. På mindre än 250 år har utvecklingen från den amerikanska revolutionen gått från "Ingen beskattning utan representation" till representation utan beskattning.

Vi har fler myndigheter, mer byråkrati, större utgifter, större underskott, större skuld och ändå är det en allt mindre andel av medborgarna som betalar för det.

De 5 procent som tjänar mest, betalar 60 procent av skatterna. Om man tittar på 10% av de som tjänar mest, står de för 75 procent av skatterna. Ytterligare två femtedelar betalar resten. Och nästan hälften är helt undantagna.
Detta är inte omfördelning - eller som en senator uttryckte det "en utjämning för att hantera feldistributionen bland inkomster". Det är inte ens att "sprida välståndet", som Sen. Barack Obama uttryckte det vid ett olyckligt tillfälle, när telepromptern inte fungerade under kampanjen 2008. Snarare är det ett angrepp på moralen i systemet.
Om man accepterar principen om en skatt på inkomst, kan det verka rimligt att utesluta de allra fattigaste från att behöva bidra. Men det kan inte vara meningsfullt att anse att halva befolkningen är "fattig"...

Och hur kan man stoppa denna utveckling? Demokrati sönderfaller lätt i "majoritetens tyranni," där 51 procent av väljarna kan tömma fickorna på de övriga 49 procenten. Det är därför landet i rasande fart är på väg mot en statsskuld på 20 trillioner dollar och halva befolkningen är undantagen från även det blygsammaste bidrag för att minska den. Det är också därför som den obevekliga minskningen av antalet skattebetalare är en cancer i hjärtat av republiken.

Vi inte bara hämmar ekonomisk energi, vi för ett aktivt krig mot den.
Om 51 procent kan rösta till sig statliga karameller, som de andra 49 procenten betalar, kommer snart 60 procent att lamslå de återstående 40 procent och 70 procent kommer sedan att se till att de till resterande 30 procenten betalar. Hur lågt kan det gå?

Kom ihåg att de nuvarande 53 procenten också stöttar åtminstone hälften av den resterande världen. De står för räkningen för försvarskostnader så att bundsförvanter som Tyskland, Japan och andra kan fortsätta att själva hålla minimalt försvar och använda pengar på sina egna välfärdsstater. En relativt liten grupp skriver ut checkar för resten av världen. Hur länge kommer de att anse det mödan värt?

Mark Steyn


1 Kommentarer:

Anonym sa...

Tjena Berit.
Hittade en kommentar på ett ställe. Sorry om det är OT.
Den är klockren

I en demokrati byter folket ut politikerna,men i den Svenska modellen byter politikerna ut folket.
Dessutom bör våra s.k poltiker känna till grundlagen som säger att all makt utgår från folket

//Signature

Skicka en kommentar

Vi uppskattar dina kommentarer men kan bara publicera dem om du skriver namn eller signatur! Det går annars inte att veta vilken Anonym man diskuterar med.