26 juli 2010

U-länder blir I-länder och omvänt

Fortfarande talas det om "klasskillnader" som om det vore ett problem att det finns folk som är rika. Men det är inte rikedomen utan fattigdomen som är problemet. Varför är folk fattiga? Oftast beror det på deras kultur och värderingar. Aids är vanligt i östra och södra Afrika men inte i västra. Orsaken är olika syn på sexualitet. Sexualmoralen hinner inte ändra sig i takt med epidemins utbredning.

Att skillnaderna är så stora mellan fattiga och rika i Brasilien beror mer på kunskap och kompetens än på egendom. Den sociala rörligheten är stor, även om vägen är lång till ett samhälle där meriterna avgör individens framgång i livet.

Indien påminner om Brasilien. Länderna har blivit rikare men det finns många människor som stannat i fattigdom. Ännu mer socialt stillastående är den muslimska världen. En jämförelse mellan två länder med samma utgångspunkt, det muslimska Pakistan och det hinduiska Indien, visar hur islam hindrat framväxten av en utbildad medelklass och därmed frihet och demokrati.

Fattigdomen har minskat i världen, folk blir friskare och lever längre. U-länder blir I-länder, men också tvärtom. Analfabeter och kriminalitet även i Sverige. Går det att förklara med klasskillnader mellan fattiga och rika? Egentligen inte, det sociala skyddsnätet ser till att det knappt finns några som lever under existensminimum. Eller att svenskarna skulle vara så dåliga på att integrera invandrarna? Knappast det heller, de som lägger manken till lyckas integrera sig själva. Eller på skillnader i uppfostran, utbildning, moral och värderingar, kort sagt kultur?

0 Kommentarer:

Skicka en kommentar

Vi uppskattar dina kommentarer men kan bara publicera dem om du skriver namn eller signatur! Det går annars inte att veta vilken Anonym man diskuterar med.