08 september 2011

Politisk Teater


Häromdagen (3.9.2011) firade den svenska kungliga operan minnet av deras gudabenådade Jussi Björling. Det var en storslagen fest med världsnamn. Operakultur på toppen. Och återigen tänkte jag, varför kan inte muhammedaner njuta av musik? Och så kom jag också att tänka på, hur den danska Arne Skovhus gjorde vad han kunde för att bekämpa "finkulturen" på 1970-talet. Han skrev 117 artiklar i massmedia mot etablerad teater...

Under 1970-talet (- alltså under det kalla kriget) hade kommunistkretsarna mycket bråttom med att indoktrinera både barn och vuxna.

Under försommaren 1977 öppnade en "Mammutföreställning" i Sverige, med allt som allt 65 - sextifem - socialistiska teatergrupper, totalt 400 personer, som fick ca. nio miljoner kronor och lite till, i stöd det året av den svenska staten.

Man började turnén i Göteborg den 1. maj och skulle under sommaren resa runt i hela Sverige och även till Oslo och Köpenhamn. Man hade samlat in pengar till aktionen vid en fest på Christiania i Köpenhamn, och föreställningen ägde rum i Nordeuropas näst största cirkustält. Förmodligen var det samma tält, som den danska teatergruppen "Solvognen" från Christiania köpte för de 20.000 kronor och som den danska kulturminister Niels Matthiassen generöst gav dem för den föreställning de gav när de knyckte varor på *NK.

Den svenska Mammutföreställning tog fyra timmar. Den visade de svenska arbetarnas historia, sett med socialistiska ögon och det var den största succé man någonsin haft.


Också i Danmark hade grupp-teatrarna mycket att stå i. Köpenhamns Teatervetenskapliga Institut höll öppet hus några dagar i maj. Trapphuset var fullt av röda plakat för kommunistiskt sommarläger, manifest och kurser för nyblivna studenter. I lässalen låg det röda aktionstidningar. Men i själva auditorierna var de röda plakaten nedtagna för att kunna visas fram för skatteborgarna.

Professor Kela Kvam från Norge höll föreläsning. Det var kanske för mycket sagt. Det var en mycket tam föreställning, som inte ens var värd en halv professortimlön. Innehållet var tunt och orden slitna: "kommunikation, sociologi, medieforskning, aktiviteter, kultur, projekt, basis, kollektiver, traditionell teater, etablerad teater, teaterinstitution, information, festival, forskning...."
Alla dessa ord som skulle göra ämnet Grupp-teaterforskning till något mycket viktigt, som man absolut inte kunde klara sig utan. Nonsens!
Fader Ludvig Holberg satt på väggen med ett lätt ironiskt leende runt munnen. Var det inte han, som sa: "Man kan uttrycka sig om många ämnen utan att blanda in främmande ord". Han tyckte man kunde använda sitt eget språk, men talar man inte "akademiska", så förlorar man andra akademikers respekt.

Vad var målet med denna grupp-teaterframstöt?

Att få mer pengar från staten och sprida speciella politiska åsikter för att bidra till att ändra samhällssystemet från parlamentariskt folkstyre till socialistiskt inriktat slaveri. Teater används ofta som politiskt medel för att skapa en bestämd politisk stämning. Men om man öppet erkänner avsikten, så verkar det inte bra, särskilt inte om publiken är barn. Till och med utan att föräldrarna har fått reda på nånting.

Professor Kela Kvam stod för denna socialistiska propaganda med skattebetalarnas pengar. Det var också hon, som arrangerade gemensamma nordiska teaterfestivaler i Odense, där man delade ut broschyrer för den goda saken. Och det var också hon, som ordnade den stora grupp -teaterutställningen på Frederiksbergs Rådhus runt den röda fanan och med teatergruppen "Banden"s dinglande kondomer och dikten: "Bim, bam, busse, min mor har en k...."(ordet börjar på "F" på svenska)

Den konservativa borgmästaren Stähr Johansen med borgmästerkedjan om halsen invigde det hela, eftersom han inte hade ryggrad att säga ifrån.

Det teatervetenskapliga Institutet i Köpenhamn sålde biljetter till det svenska "tältprojektet". Några av dessa svenska grupper uppträdde ibland på Christiania i någon politisk aktion, tex. solidaritetsfesten för den typografiska röda "B.T.klubben".
På "tältprojektets" plakat sågs Nordeuropas näst största cirkustält. Skogens godmodiga och dumma troll smög sig nyfikna fram och tittade med undran och långa svanser och nosade på spektaklet. De skulle väl föreställa borgarskapet.

Var karakteristiken så dålig?

*) Vid en av Solvognens happenings uppträdde de som jultomtar inne på NKs varuhus och tog varor från butiksdiskarna och gav till de tillfälliga julhandlande..
Eftersom kunderna inte hade någon aning om att de var "skådespelare" , trodde de, att det var NK som gav dem gåvor. Varuhuset gav upp och gjorde inte rättssak av händelsen.

1 Kommentarer:

Peter sa...

På sjuttiotalet var det i princip bara vänstern som var tokig i Sverige. I dag känns det som om hela 7-klövern har accepterat kulturmarxismen och genusforskningen.

Skicka en kommentar

Vi uppskattar dina kommentarer men kan bara publicera dem om du skriver namn eller signatur! Det går annars inte att veta vilken Anonym man diskuterar med.