Moskva har hållhake på dansk minister

Under Putin har några av de mest obehagliga typerna från det tidigare KGB kommit tillbaka, den sortens människor som tidigare arbetat med att stjäla västerländska hemligheter. Även om Ryssland under Putin lyckligtvis inte är Sovjetunionen, kan den danske ministern Ole Sohn fortfarande ha en lojalitet mot sina tidigare arbetsgivare i Moskva.

Ole Sohn har hela tiden nekat till att han som ordförande för danska kommunistpartiet tagit emot svarta pengar från Sovjetunionen. Igår sa KGB:s chef i Danmark 1984-92 att han gav pengar till Ole Sohn, mer än 5 miljoner. Kvittona finns kvar.

Danmark vill öka sin export till Ryssland, och om Ole Sohn som närings- och tillväxtminister ska förhandla med den ryska regeringen om ett handelsavtal, kan ryssarna använda sina hemliga kunskaper om den tidigare ordföranden i det danska kommunistpartiet till att utpressa honom. Han är en säkerhetsrisk både för Danmark, EU och Nato.

Det är inte första gången som Danmark har en minister som är en säkerhetsrisk. Socialdemokratin flirtade i allt högre grad med kommunisterna upp genom 60- 70- och 80-talen fram tills Sovjet bröt ihop. De fick också genomtrumfat flera kommunistiska långtidsmål, om än i kamouflerad (socialdemokratisk) inpackning som många av deras egna väljare lät sig luras av. Bland de mest kända kommunistiska undergrävande socialdemokratiska ministrarna i Danmark ska jag nämna Ritt Bjerregaard, Eva Gredal och Ole Espersen. Sistnämnde var justitieminister.

Den 18 mars 1981 kunde man i tidningen Jyllands-Posten (JP) läsa denna överskrift: ”Därför blev Ole Espersen orsak till heta öron i NATO”. JP förklarade, att NATO ansåg Ole Espersen för en säkerhetsrisk för Västvärlden eftersom han som justitieminister var medlem av regeringens säkerhetsutskott och därmed hade tillgång till viktiga dokument. Särskilt 3 punkter gjorde NATO orolig:

1) Ole Espersens valna hållning i frågan om utvisning av den mexikanska Martinez.

2) Ole Espersens deltagande i ett möte 23 oktober 1977 i Köpenhamn. Mötet var arrangerat av det fredsråd som i Danmark presenterades av den kommunistiska paraplyorganisation ”Samarbetskommittén för Frid och Säkerhet”.

Mötet rörde sig om ”Berufsverbot (för kommunister) i Västtyskland” och dåvarande chefen för nyhetsförmedlingen i Danmarks Radio, Jørgen Schleimann, uttalade öppet att Ole Espersens politiska mål skulle uppnås i samarbete med kommunisterna.

3) tidigare justitieminister Orla Møller framlade 1978 en proposition om ändring av lagen om rättsvård. Den skulle öppna möjlighet för att neka särskilt önskade försvarsadvokater till terrorister och spioner om Danmarks säkerhet därvid var hotad. Men som ordförande för rättsutskottet satte Ole Espersen sig emot denna proposition, och den fick ändras något innan den kunde beslutas 2 juni 1978. Året efter kom rättssaken mot den östtyska spionen Jörg Meyer som anlitade den politisk kände advokat Chr. Vilhelm Hagens från det kommunistiska partiet (DKP). (Det skall nämnas att samma Chr. Vilhelm Hagens senare dömdes till fängelse för just i denna rättssak att ha lämnat ut hemligstämplade dokument till obehöriga).

Professor Bent Jensen, vars uppgift det blev att studera vår samtids historia under det kalla kriget, hade bl.a. fatt i Ole Espersen i 1992 rörande dennes hantering av saken om den spionmisstänkte Arne Herløv Petersen, men Ole Espersen ignorerade hans kritik liksom han ignorerade all annan kritik av hans långa syndaregister. Och Bent Jensen har samma svårighet som professor Birgitta Almgren på Södertörns Högskola att få möjlighet att skriva öppet om vad som hände under det kalla kriget. Vi ska inte veta vad de har gjort. De röda är fridlysta i klass A.