Fädernas kyrka plockades tyvärr bort ur den svenska psalmboken år 1986. Här är ett par verser:
Fädernas kyrka i Sveriges land,
Kärast bland samfund på jorden!
Vida hon famnar från strand till strand,
Fast hon är grundad av Herrens hand,
Byggd till hans tempel i Norden.
Fädernas Sverige sig kämpat fram.
Kristus var med det på banan.
Visade vägen för trofast stam.
Kristus är trofast och svek är skam.
Korset stod tecknat på fanan.
Sjunger Sverige på sista versen, det Sverige vi kände? Vårt vackra land är en Guds gåva som vi borde vara tacksamma över, men staten har tagit över kyrkans roll, och vi får lära oss att det inte finns några gåvor, bara rättigheter, ingen tacksamhet, bara krav.
Att Jesus dog på korset för våra synders skull behöver inte tolkas bokstavligt. Påskens budskap kan enklast översättas med att skuld är något verkligt, inte bara en känsla. Men i vår politiskt korrekta tid är förstås ingen ansvarig för sina gärningar, allt är samhällets fel.
Våra lagar har sitt ursprung i katolska kyrkans kanoniska rätt, vilket innebär att skuld måste sonas. Det är förlåtelsens juridik.
Identitetsdebatten: Slutet eller en ny början för fädernas kyrka?
4 Kommentarer:
Palme tog över Jesus roll 1968 och LO tog över kyrkans roll samtidigt och spriten blev saligheten
Knute
Väldigt fint skrivet. Jag kommer ihåg när jag började skolan, och vi skulle sjunga psalmer på morgonen. Det var särskilt en psalm som gjorde ett extra stort intryck på mig - psalm 416: "Jesus för världen givit sitt liv." Jag stod där med gråten i halsen och kunde inte sjunga vidare. Ändå var det den psalmen jag älskade mest och som jag alltid ville att vi skulle sjunga. Efteråt har jag funderat på min reaktion och insett att psalmernas stora betydelse låg i att de tränade de unga till eftertanke och medlidande. Jag minns att jag sade inom mig att jag aldrig skulle göra någon människa illa. Och den människa som inte tränat sig att känna andra människors smärta kommer att göra andra illa. När man har för vana att trycka ner och såra andra, verbalt eller fysiskt, så kommer man ofrånkomligen att drabbas av motreaktioner från omgivningen och få känna på vad man själv har gjort. "Det man gör mot andra gör man också mot sig själv" (Buddha) eller annorlunda uttryckt "man skördar vad man sår" (Jesus). Människor som inte lärt sig medlidande kommer att skapa mycket lidande omkring sig och också själva att få lida en hel del. Så om man skall förminska lidandet i sitt liv, så skall man lära sig medlidande. Detta är kristendomens budskap. Och där spelar den korsfäste Jesus en stor roll för det formbara barnasinnet. I vårt samhälle är detta nu ersatt av videovåld och förnumstigt prat om "värdegrund", vad nu detta kan tänkas vara.
/SB
Medlidande är faktiskt ett kristet påfund. Det verkar inte vara många som känner till det. De hedniska samhällena gav inte hjälp till fattiga, sjuka eller döende. Också det grekisk-romerska samhället, med sin stolta filosof-tradition, uppvisade ett minimalt engagemang. Platon menade t.ex. att fattiga, som var sjuka och inte orkade arbeta, skulle lämnas att dö. Och han berömde den kände Aesculapius för att denne inte föreskrev mediciner till dessa. Historikern Thukydides (460-400 f. Kr.) berättar om hur de sjuka under en epidemi i Aten 430 f. Kr. (under Peloponnesiska kriget) övergavs av sina vänner. Mot detta kan vi ställa de kristnas insats under smittskopps-epidemin i Rom 376-379 (och flera andra liknande). För alla som inte känner till det så är smittkoppor en extremt smittsam och farlig sjukdom, som tog livet av en tredjedel av befolkningen. Den smittar med luften på långa avstånd och viruset kan överleva i damm och torkad smuts i decennier. Således flydde folk så långt de kunde åt alla håll när epidemier slog till. Med fara för eget liv stannade dock de kristna hos de smittade - tvättade deras infekterade sår (säkert enormt viktigt) och gav dem att dricka. På detta sätt anses dödligheten ha minskat med två tredjedelar. Liknande insatser hade de kristna gjort ända sedan kristendomens begynnelse vilket fick kejsar Julian ("Avfällingen") att en gång begråta att de kristna, som han avskydde (men inte hans hedniska landsmän), visade sådan kärlek och medlidande. Han sade: "De gudlösa galliléerna (hans ord för kristna) hjälper både sina egna fattiga och våra"…"Det är skamligt att våra egna skall vara så helt utan vår hjälp." Det berättas också att Pachomius, en hednisk soldat i Konstantin den Stores armé blev djupt rörd när han såg kristna komma med mat till hans svältande och sjuka soldatkamrater. Han lärde att de tillhörde en speciell religion och kallades kristna. Han studerade deras lära vilket blev början till hans konvertering. Varför blev kejsar Julian och Pachomius så rörda? Därför att i grekiskt-romerska samhället var bara de fria värda någonting. Icke-fria (6 av 7 var slavar) ansågs inte ha någon mening (=värde) med sitt liv.
Varför betedde sig nu de kristna på detta sätt ? Därför att …att vårda sig om sjuka människor av alla slag och om fader-och moderlösa barn och änkor "i deras bedrövelse" var enligt Jakob 1:27 ett sätt "att utföra gudstjänst". Man kan jämföra detta med Jihadkrigarnas sätt att göra tjänst åt Allah: "hugga huvudet av de otrogna". Sekulära idag har visserligen omedvetet tagit till sig kristna värderingar om medlidandet men har ändå inte förstått att värdera denna skillnad. De tror att man kan bekämpa Islam genom att bekämpa kristendomen. Men de har grovt misstagit sig. Det kan vara värt att erinra sig ekonomen och författaren (1880-1941) Josiah Stamps ord:"Kristna ideal har genomsyrat samhället tills icke-kristna, som hävdar att de lever ett 'anständigt' liv utan religion, har glömt ursprunget till ... sin 'anständighet'."
/SB
Tack för denna värdefulla information, SB! Glad påsk!
Skicka en kommentar
Vi uppskattar dina kommentarer men kan bara publicera dem om du skriver namn eller signatur! Det går annars inte att veta vilken Anonym man diskuterar med.