Inget att dölja - inget att frukta. Eller ?

         

När det aktuella problemet med regeringens avlyssning och intrång i människors privatliv kommer upp till diskussion är det en vanlig uppfattning att det bara är kriminella som har något att dölja och de har gjort sig förtjänta av att man snokar i deras aktiviteter. Den som är laglydig har inget att dölja eller skämmas för och behöver inte oroa sig.

Fråga en person på gatan om hans namn och var han kommer ifrån och nästan alla är villiga att svara sanningsenligt, men be dem att de uppger sitt "password" till Facebook eller uppgifter om  bankkontot och jag garanterar att du får kalla handen.

Samma människor som säger att de inte har något att dölja vägrar plötsligt att tala, därför att de inte vet varför vi frågar eller vilka avsikter vi har. Jag skulle ju kunna vara en kriminell person som planerar att stjäla alla deras pengar. Även om den som frågar inte är en tjuv vet vi inte vart informationen slutligen hamnar.
Men när regeringen samlar in all information om oss tycker många att det är annorlunda. Det är systematiskt inhämtade uppgifter som ska användas för att skydda oss från terrorister, eller hur  - och de personer som gör jobbet är inte de vanliga bovarna, ficktjuvarna och identitetsförfalskarna från gatan. Våra persondata och bankkonton är naturligtvis säkra i händerna på pålitliga statligt anställda?

Vad har vi lärt oss från den senaste NSA-skandalen?

De som kritiserar Snowden upplyser oss gladeligen om att han hoppade av skolan, lämnade militärtjänsten och att han var en anställd långt ner på stegen - en person som lyckats mygla sig in i systemet där han fick tillgång till all denna topphemliga information.
Vad dessa kritiker inte tycks förstå är, att det är just av den anledningen som vi inte kan tillåta att regeringens ansiktslösa byråkrater samlar in uppgifter om oss. Statligt ansiktslösa anställda är precis som vanliga människor - det finns många Snowden bland dem, som har tillgång till allt om oss när de vill.
Snowden: "När jag sitter vid mitt skrivbord har jag möjlighet att avlyssna vem som helst, tom. presidenten."

Alla måste inse faran med att anonyma byråkrater har tillgång till data om oss därför att vi inte vet vart informationen  hamnar. Vi vet inte hur dessa personer kommer att använda det de vet och om de kommer att missbruka det.

NSA har byggt ett nytt informationscenter i Utah, stort som 17 fotbollsplaner, där de har plats att lagra all information "för evigt".

Vi vill inte ge våra grannar, främlingar på gatan och ibland även familjemedlemmar våra personuppgifter, men i detta center har federala anställda, inhyrda konsulter och hackers tillgång till allt om oss. Regeringen skapar en skattkammare full av enormt värdefull information, tillgänglig för kriminella.
 Hur kan någon tycka att det är OK?