03 juni 2013

Inte ens toalettpapper



Nu är Venezuela som Kuba. Polisen konfiskerade mer än 2000 rullar toa-papper och också mängder av blöjor.
 Mjöl, socker,  matolja och alla möjliga pappersprodukter är bristvaror-  allt i ett land med stora arealer odlingsbar jord och massor med vatten. Regeringen gör allt de kan för att göra det än värre genom att införa priskontroll, ransonering, konfiskering av privatföretag och inriktar polis och militärens ansträngningar på den svarta marknaden.
Över hela landet står människor i kö i timmar och det är inte bara de fattiga. De förflyttar sig från affär till affär allteftersom varorna tar slut.
Regimen skyller naturligtvis den långsamma ekonomiska kollapsen på kapitalism, Judar och USA.


Nedanstående skrev jag i oktober 2007.

Jag har tillbringat många år ombord en liten segelbåt och besökt många länder dit turister i allmänhet inte reser.
Två av de mest intressanta och kontrasterande var Venezuela och Kuba.

I mitten och slutet av 1980 var Venezuela ett blomstrande, kosmopolitiskt land befolkat till största delen av lyckliga, lättsamma medborgare. Regeringen, som lutade åt vänster, hade nationaliserat petroleumindustrin under 1960-talet och man kunde börja skönja en socialbidrags-stat även om man till största delen var demokratisk.

Venezuela har exporterat olja till USA och andra länder i världen till marknadspris (nu ca 90 US dollar per fat) i åtminstone tre generationer och har haft fri handel med alla nationer. Tecken på denna handel kunde man alltid se i stora moderna supermarkets som Mercal där en uppsjö av varor fanns tillgängliga till priser som de allra flesta hade råd med.

Jämförelsen med Kuba var som natt och dag. All kubaner måste ha en ransoneringsbok för att kunna köpa mat och är tillåtna 2000 cal. per dag trots att klimat, jordmån och tillgång på vatten gör att man skulle kunna odla hur mycket mat som helst.
Kubanerna måste stå ut med den mest primitiva och den sämsta sjukvården i hela västvärlden, Michael Moores socialistiska propaganda till trots.

Offentligt törs kubanerna inte uttala någon kritik mot regimen, men privat relaterar de skräckhistorier av förtryck som får håret att resa sig. Genom att tvinga befolkningen att använda ransoneringsbok har regimen ytterligare ett sätt att tvinga människorna att lyda order. Om du inte hoppar när diktatorn säger "Hoppa", eller om du yrkar på mänskliga rättigheter, kan man ta ifrån dig ransoneringsboken och göra livet ännu svårare för dig och din familj.

1965 var växelkursen i Venezuela 1 bolivar per US. dollar och många venezulaner reste till Miami på shoppingturer. 1986 var kursen 1 bolivar för 0.19 dollar.
Efter den så kallade "Bolivarian Revolution", genomförd av Hugo Chávez 1999 med priskontroll och ett enormt slöseri; inköp av 100,000 ryska automatvapen, attackhelikoptrar och u-båtar, var den officiella kursen 2,145 bolivar för 1 dollar och den parallella svarta marknaden 6,000 b. per dollar.

Ännu så länge har man viss yttrandefrihet i Venezuela men nästa månad träder den nya konstitutionen i kraft och Chávez blir president på livstid. Han insisterar på att Fidel Castro skall vara förebilden för alla "rättvisa och frihetsälskande samhällen". På samma sätt som i Kuba kommer man att skylla köerna på en icke-existerande "yanqui blockad".

Må himlen förbarma sig över Venezuela.

Eftertankar:

Man undrar varför det varit omöjligt att ta död på den socialistiska drömmen trots att vi oupphörligen ser att den inte fungerar i verkliga livet?
Socialister verkar drömma om ett sorts jämlikt paradis på jorden, en omöjlighet, där alla problem löses med ORD. Där det inte finns några skillnader mellan människor vare sig när det gäller talang, utseende, intelligens.
Där hittar vi förklaringen till alliansen mellan islam och socialism, båda drömmer om en värld som aldrig har existerat.
Båda "ismerna" beundrar i hemlighet ansträngningarna att förstöra den nuvarande världen för att skapa fantasi-paradiset.
Båda "ismerna" har tex.problem att inse att det faktiskt finns två kön. Socialismen förnekar olikheterna och islam skjuter undan det genom att förslava sina kvinnor.
Skillnader är oacceptabelt och man kan inte hantera det i den verkliga världen. Både muslimer och socialister är fruktansvärt intoleranta eftersom andra åsikter än deras är ett allvarligt hot mot deras tro.

länkar i ursprungsartikeln

2 Kommentarer:

Anonym sa...

Berit

Den marxistiska vänstern kommer aldrig att förstå varför det går så fel i socialistiska länder förrän de inser att "avskaffandet av den kapitalistiska äganderätten" inte innebär att man avskaffar den kommunistiska nomenklaturans förfoganderätt över alla tillgångar (med ett överflöd av bilar, datjor till partieliten etc., etc.).
Marxisterna pratar om att kapitalet skall övergå i "folkets ägo" vilket innebär att det övergår i nomenklaturans ägo. Detta är ofrånkomligt. Någon måste ju bestämma (=förfoga) över kapitalet. Det som är intressant är ju inte vem som står som formell ägare av kapitalet (=folket) utan vem som förfogar över det (=nomenklaturan). Detta förklarar stora delar av förtrycket.
Att det går så illa i dessa länder kan också förklaras av att partigängare är okunniga (de kan ju bara tala i floskler) medan kapitalister är kunniga. Annars skulle de ju inte kunnat skrapa ihop sitt kapital.
/SB

Anonym sa...

Inte ens Marx har tänkt på detta. Det finns nämligen inte ett enda ord om detta i någon av Kapitalets tre delar (produktionsprocessen, cirkulationsprocessen och totalprocessen), vilka delar jag läst mycket noga. Endast på ett ställe nämns att det under socialismen bara kommer att behövas en noggrann bokföring. Det är allt. Ingenting om att dessa "räknenissar" kommer att samla allt makt i sina egna händer eftersom de "förfogar" över det kapital och de förmögenheter som "folket äger" och i hemlighet kan förslösa.
Kapitalet är naturligtvis ur rent nationalekonomisk synpunkt en fantastisk bok - fast den hämtat hela strukturen, förutom det dialektiska pratet, från John Stuart Mill (det insåg jag först många år senare). Och vänstern är full av beundran för Marx men har inte uppmärksammat (och kanske t.o.m. vägrar att se) att Kapitalets största brist är att den inte behandlar hur "kapitalisternas makt och egendom" övergår i "nomenklaturans makt och egendom".
/SB

Skicka en kommentar

Vi uppskattar dina kommentarer men kan bara publicera dem om du skriver namn eller signatur! Det går annars inte att veta vilken Anonym man diskuterar med.