16 juli 2013

Den känsliga visaren ”Vinst”

         

Det gläder mig att få så många kommentarer till posten om kapitalismen från så många så erfarna skribenter.  Därmed har debatten blivit något av den idé-debatt som inga politiker vågar ge sig in i, men som egentligen är mycket viktigare än A-kassans nivå. Det gör att detta svar blir så långt att det fått bli en egen post.

SB och Thomas K har argumenterat väl i min frånvaro.  Jag vill ge ”Anonym” några synpunkter.
Först: Underteckna med någonting, Kalle eller Pelle eller Tjosan, så blir det lättare att hålla reda på alla deltagarna i debatten.
Det verkar som om du, Anonym,  har umgåtts för mycket med sossar. Ditt resonemang återfinns till stora delar i deras partiprogram från i år.  Dom måste hålla på med sådant hårklyveri, eftersom en stark falang egentligen är kommunister och propsar på att få in ”antikapitalistiskt parti” i programmet.  
Det du talar om är dåligt management. Oförmåga att följa marknadens svängningar. Eller att agera för kortsiktig  kvartalskapitalism.
Du tar spisar som exempel. Ingen koncern kan lägga ner en fabrik, så att kunderna blir utan spisar. Det finns alltid en konkurrent som tar hand om efterfrågan. Inte heller kan nedläggning göra högre priser möjliga för en standardprodukt som spisar.

Jag skall ge dig två sanna historier, som förklarar en del.  Dem har jag upplevt själv under 25 år i globala koncerner, då jag gjort affärer i nästan alla industriländer, såväl i öster som väster. Somliga företag har jag sett ”inifrån” under 20 år som leverantör av deras mest avgörande produktionsutrustning.

Under 70-talet såg jag ett av våra mest internationella och progressiva börskoncerner smulas sönder. Det hade nått sin ställning genom ständig och avancerad teknisk utveckling. Men politiken gjorde det olönsamt. Arbetsgivaravgifterna höjdes till otroliga 39 %. Detta ovanpå fackets, under strejkhot framtvingade löneökningar på 8 – 13 %, år efter år. Samt devalvering efter devalvering.

Jag minns en direktsänd radiointervju med dåvarande ordföranden i LO Gunnar Nilsson en kväll i september någon dag efter det val, som sossarna förlorade 1976.  Han förklarade strejkhotet så här:
”Dom (arbetsgivarna alltså) säger att det inte finns utrymme för våra lönekrav. Men så har dom sagt förr också. Men vi har drivit igenom våra krav.  Och det har aldrig fattats pengar till lönerna.

LO:s ordförande under tio år hade alltså inte susning om vad inflation var.
Ingenjörerna som byggt upp koncernen var synnerligen lojala och hade ett stort antal utvecklingsprojekt på gång med fantastiska utsikter. De hade gjort så förr och tagit fram världsledande produkter. De ville fortsätta därmed.
Men vinsterna tillät inte det. Då konkursen hotade runt hörnet ingrep de känslokalla kapitalisterna och bytte ledning. På två år byttes nästan hela ledningsgarnityret av civilingenjörer till civilekonomer. Dessa inbegrep inte den tekniska potentialen hos projekten. Inte heller hur olika segment på marknaderna hängde ihop. Men de begrep att de hade inget jobb kvar om inte koncernen kunde fortsätta. De skrotade näsan alla utvecklingsprojekt. De amputerade gamla affärsområden. De räddade delar av koncernen.
Kapitalisterna förlorade enorma realvärden i de skrotade verksamheterna. Som politiken gjort omöjliga.
Men det innebar samtidigt att koncernens långsiktiga överlevnad underminerades. Jag jobbade i en dotter-dotter-koncern med utrustning som såldes på teknisk överlägsenhet. Ny chef blev en kamrer från ett utländskt dotterföretag i en helt annan bransch. Efter ett par år startade jag eget. Efter ytterligare några år såldes dotter-dotter-koncernen. Efter 15 år köptes moderkoncernen upp av en utländsk koncern.  .  .
Konklusionerna är två, minst:
Dåliga politiker kan förstöra förutsättningarna för bra företag.
I ett prekärt läge kan det vara bättre med hänsynslösa, ilojala och dåliga chefer än med de chefer som byggt upp det goda företaget.

I Öst-Europa såg jag det kompletta vanvett som kännetecknade planekonomin. Ett undantag var Titos Jugoslavien. Han införde arbetarägda företag. Hos dem kunde man urskilja några olika tendenser.
Facket skötte företagets ledning. Besluten blev långsamma och dåliga, arbetarna-ägarna måste leva på det som företaget tjänade ihop och det blev ofta väldigt lite.
Några företag utsåg en chef, men facket ville förstås inte avstå så mycket pengar till en som ”inte arbetade”, så dessa chefer hade dåligt betalt.
Men några av dessa chefer lyckades dra upp sina företag i internationell klass.
Då kunde de lätt lockas över till ett företag, där facket insett att det var talang som räknas, när det gäller chefer. En liten snabbkalkyl visade att de hade råd att betala chefen mycket bra, om han bara lyckades höja 300 jobbares löner med tio procent.
Det uppstod konkurrens om de chefer som visat resultat. Några chefer förhandlade fram sådana villkor att de kunde agera som ägare av företagen. Ingen på firman vågade säga emot. Och de jobbarna tjänade bra men inte mycket bra. Effektivitetshöjningen gick till chefen som blev otroligt rik.

I det kapitalistiska systemet har kunderna det avgörande inflytandet på valet av chefer. Inte deras tillsättande, men deras avsättande. Sviker kunderna, går vinsten ner och chefen byts ut.
Det är orsaken till att privat verksamhet generellt är så mycket mer effektiv än offentliga verksamheter. Men förutsättningen är att kunderna är fria att välja mellan flera alternativ.

Vinsten är den känsliga visaren som visar vad som tillfredsställer väljarna och som sorterar fram bra chefer.

Mvh. Errbe

9 Kommentarer:

Anonym sa...

Errbe, det verkar som jag fick ett namn under gårdagens diskussion. Jag är själv ingenjör och tog väl inte så allvarligt på ekonomistudierna under skoltiden. Under natten har jag fördjupat mig lite i ämnet och funnit att begreppet den fria marknaden är en teoretiskt perfekt marknadsplats som fungerar som utgångspunkt för en mängd olika ekonomiska skolor, kapitalismen är en av dem. I går argumenterade jag att definitionen av den fria marknaden inte är förenlig med en optimal kapitalism, dvs. kapitalismens drivkrafter kommer sträva efter att snedvrida marknaden. Det ligger inte i kapitalistens intresse att marknaden är perfekt. Eftersom kapitalismen som ide bygger på existensen av en fri marknad med upplysta aktörer så vittrar fundamentet för kapitalismen sönder alteftersom kundernas kompetens sjunker relativt leverantörernas. Vad jag beskriver ovan är självklart och här har politikerna försökt att med lagstiftning och olika regler begränsa leverantörernas övertag samt med minikrav på produkterna försökt skydda konsumenterna. Myndigheterna har på detta sätt omyndigförklarat köparna och begränsat marknadens självläkande förmåga. Att jag tvivlar på kapitalismens förmåga att effektivt optimera resursutnyttjandet gör mig inte med nödvändighet till socialist eller kommunist, det finns många andra sätt att angripa optimeringsproblemet på. Kapitalismen väljer vinsten räknad i kronor som mätare på effektivitet. Det har genom historien funnits många andra värden som uppskattats i samhället och av individerna, säkerhet, hederlighet, religiositet, makt, krigsduglighet, ledarskap, vishet osv. Fördelen med kapitalismen är att den använder sig av vinsten som värdemätare, vinst är lätt att förstå och räkna med samt jämföra. De andra värdena jag räknat upp är mycket svårare att kvantifiera på ett begripligt sätt. Vi vet inte när samhället fungerar bra eller var balanspunkten befinner sig, vi vet när det spårar ur genom att samhället blir instabilt.
/marxisten

Anonym sa...

Ditt resonemang ang. fackets förstörelse av sveriges industri är ett utmärkt exempel på hur politikerna genom lagstiftning slagit ut den fria marknaden. Palmes angrepp på Saltsjöbadsavtalet och den privata äganderätten tror jag var startskottet på den utveckling som lett oss hit. Då gamle Wallenberg dog föreföll det också som om förtroendet mellan kapitalet och statsmakten bröts, det verkar inte ha återuppstått sedan dess. Industrisverige gick från att vara landets stolthet och signum till att begränsa sitt engagemang till den rena kapitalismens grundsats, tjäna pengar, till vilket pris som helst. Jag har full förståelse för denna reaktion, men den är inte bra för landet eller kapitalet. Socialdemokratins (Palmes) frontalangrepp på industrisverige födde en djup bitterhet bland landets industrialister och en kursändring hos dem från värdebyggare (samhällsvärden) till kapitalförvaltare (monetära värden). I dagens artikel jämställer du företagsledningens intressen med ägarkapitalets. Här anser jag du gör ett misstag, detta antagande var nog sant fram till löntagarfonderna, därefter drog sig kapitalet ur företagsledningarna och satte in ekonomer i de styrande funktionerna. Kapitalet prioriterade värdeökning på börsen framför långsiktighet i verksamheten och ekonomerna levererade. Samtidigt stärktes deras makt och inflytande i företagen och eftersom de tillsatts på sina poster pga. sin närighet och sin förmåga att krama tre kornor ur två så började de snart sko sig själva på ett sätt vi tidigare aldrig sett, Astra, Skandia.
Jag lägger hela skulden för Sveriges kris på i första hand Socialdemokraterna och i andra hand Milton Friedman. Någonstans här fick Milton Friedman Nobelpriset för iden att om allt prissattes så skulle den fria marknaden automatiskt optimera användningen av alla resurser. I och med detta fick alla så kallade mjuka värden underordna sig pengars värde och försvann ur kalkylerna eftersom de inte kunde kvantifieras på ett trovärdigt sätt. Hur stort värde har till exempel SAABandan? Detta fick till följd att ekonomerna blev våra nya gudar, de ersatte industrialisterna. Under ekonomernas ledning har fokus för företagandet flyttats från långsiktigt värdeskapande till vinstmaximering för aktieägarna och maximalt i den egna plånboken. Makten i industrisverige ligger nu hos dessa två grupper, och de har inga som helst lojaliteter mot de företag de arbetar i, snarare tvärtom, ju mer de kan krama ur företaget och de goodwillvärden som finns desto mer tjänar de och desto bättre avkastning får de på sitt kapital och kunnande. Hela denna utveckling motiveras med Miltons kapitalism. Man kan se skeendet ur ett evolutionärt perspektiv, när det skapats stora dolda värden i företagen finns plats för rovdjuren, när sedan dessa tagit för sig finns återigen förutsättning för de värdeskapande krafterna. Jämför Bulls and Bears på börsen. Jag är övertygad om att Egyptierna inte vill dela vår Friedmanska kapitalism utan snarare önskar en samhällsbyggande marknadsekonomi. Det gjordes en film för många år sedan på temat, jag tror den hette Wall Street, den hade ett mycket otroligt och romantiskt slut där de goda socialisterna/kapitalisterna vann, om jag inte minns fel.
/marxisten

Thomas K sa...

Verkar som samme "anonym" är igång igen med sina desperata försök att slå en kil mellan kapitalism och marknadsekonomi. suck.

Etymologiskt sett så är "marknadsekonomi" en antonym till "planekonomi" dvs det GOSPLAN-tokeri som ärliga socialister höll på med under kalla kriget.

Kapitalism kräver en fri marknad för att fungera, och en fri marknad är kapitalism.

Jag tror du vill säga att då politiker är till salu så kan "kapitalism" existera i en politiskt styrd planekonomi. Det är dock att snedvrida definitionen till meningslöshet.

En "samhällsbyggande marknadsekonomi" är ingen marknadsekonomi - det är bara en planekonomi som du tycker om. Det är där skon klämmer - du ogillar marknadens resultat, dvs kundernas preferenser, och nu kokar du en bitter soppa med dina sura rönnbär.

Kan man gissa att du jobbat för SAAB? En innovativ men totalt sett stolleprovsbil som liksom Citroen inte möttes med vidare marknadsmottagande. SAAB hade usel kvalitet och drevs främst av ingenjörernas önskan att prova nya ideer de gillade - tex slutsammansätta med 45-graders lina, och envist vägra placera startnyckeln på normal plats. Linan med efterkorrigeringar var nästan lika lång som bilar som byggts utan fel. Lycka till kineserna!

Förresten "därefter drog sig kapitalet ur företagsledningarna och satte in ekonomer i de styrande funktionerna" - vad i hela friden menas??? Att en civilingenjör lyckats ta sig ur skolan med så tunt på de ekonomiska fötterna är underligt.

Anonym sa...

Marxismen är en kamp mot frihet och förnuft. Det är inte Freidman eller kapitalismen som är problemet utan det är socialismen. Socialismen har varit en katastrof för mänskligheten.

Det finns inte många som kan förklara markadens funktion bättre än Ludwig von Mises.
Har du läst detta Errbe?

http://www.mises.se/2011/05/25/kapitalism/

http://www.mises.se/2011/06/01/socialism/

Knegarn.

Anonym sa...

Thomas K, jag vet inte om du läser vad jag skriver eller om du inte förstår. Jag tar det igen. En ohämmad Friedmansk kapitalism kan inte existera i ett längre perspektiv, den måste regleras på ngt. sätt för att dess resultat är så djupt samhällsskadande, efter reglering är den som du så riktigt påstår någon form av planekonomi. Inte heller planekonomi är fungerande i samhället. Ett försök att balansera de två skolorna gjordes i tidigare i Sverige, kallas blandekonomi, inte heller den fungerade, Palme och Socialdemokratien med facket övergav modellen i ett försök att införa socialism. Blandekonomin stupar på att politikerna blir alltmer klåfingriga. Vad jag argumenterar för, läs noga, är att både fri kapitalism såväl som planekonomi och blandekonomi av olika orsaker är dåliga verktyg för resursoptimering i samhället. Med en fri marknadsekonomi som grund kan andra typer av ekonomiska system arbeta, tex. mutualismen eller anarki. Jag har inte satt mig djupare in i alternativ till de tre först nämnda ekonomiskolorna men kommer nog titta på några nu då mitt intresse väckts. Ang. betydelsen av orden marknadsekonomi och kapitalism får jag hänvisa till högre makter, dvs. Wikipedia. https://sv.wikipedia.org/wiki/Kapitalism
https://sv.wikipedia.org/wiki/Marknadsekonomi
Läs speciellt stycket -Kapitalistisk marknadsekonomi-
som beskriver den kapitalistiska modellens problem.

Vad jag menar med stycket-
Förresten "därefter drog sig kapitalet ur företagsledningarna och satte in ekonomer i de styrande funktionerna" - vad i hela friden menas???-
är att efter debaclet med löntagarfonder tog kapitalägarna sina händer från den dagliga driften av företagen och insatte Harwardekonomer på de centrala funktionerna, själva satte de sig i styrelserummen utanför det publika ljuset och lät VD ta smällarna.
Det finns mycket att skriva och fundera kring Sveriges industriella nedgång, alla parter har nog hjälpt till i kapitalförstöringen.
/marxisten

Anonym sa...

Errbe, din rubrik speglar en tolkning av vinst som mätare av effektivitet. Jag anser att vinst, som mäts i pengar, är ett dåligt mått på effektivitet, kanske det inte finns något bättre, men instrumentet är trubbigt och tenderar att kanalisera våra tankar om det samhälleliga goda i monetära termer. I vårt kapitalistiska system belönas din insats med pengar, du kan sedan med hjälp av dessa pengar köpa de varor, tjänster och den image du vill ha alltefter den mängd pengar du har tillgång till. Frågan blir då vad som är ett gott liv och vad som är ett gott samhälle. Vissa saker är självklara, trygghet, mat, skydd, sjukvård vissa andra är mindre uppenbara, uppskattning, känslan av att vara till nytta, ett leende, kärlek, respekt, närhet och en personlig social trygghet. Dessa mer subtila värden är också svåra att sätta ett monetärt värde på, oftast kan de inte köpas för pengar, utan endast förtjänas genom vårt sätt att leva. Det är här min kritik av kapitalismen är starkast, vinsten är ett alltför primitivt mätetal för ett framgångsrikt samhälle med en välfungerande industriell sektor.
Jag har absolut inga vettiga förslag på system som skulle kunna vara bättre än vårt nuvarande och dina erfarenheter från östsidan känner jag själv igen. Ofta känner jag de kalla, ovänliga, tröstlösa vindarna från Sovjet även i Sverige. Människor som sitter fast i ett system av inkompetens och byråkrati där de givit upp hoppet och tar ut sin frustration genom elakhet och missunnsamhet mot omgivningen. Det här inlägget blev tämligen isoteriskt (flummigt skulle nog många kalla det) men min kritik av de nuvarande ekonomiska modellerna kvarstår, ställer man sig upp och tittar ut över landskapet ser man två väldigt dåliga system stå mot varandra, bägge oförmögna att på ett bra sätt ta till vara på våra förmågor och förvalta resultatet av vårt arbete.
/marxist

Thomas K sa...

marxisten med litet M -

Det var en retorisk fråga ("kapital" visavi "ekonomer" etc) då "kapitalet" tillsätter "ekonomerna" som sina representanter. Normalt förfarande inom kapitalism, fri marknad, marknadsekonomi.

Om stat och fack trixar till det i riktning mot mer planekonomi så förändrar det inte definitionerna.

Ditt sofistiska hårklyveri runt kapitalism och marknadsekonomi påminner om Monty Pythons Life of Brian (jag tänker på gafflandet mellan the People's Front of Judea, the Judean People's Front, the Judean Popular People's Front, the Campaign for a Free Galilee, och the Popular Front of Judea) - snälla nån...

Förresten, ytterligare en definition du fått om baknacken: "vinst" mäts inte enbart i pengar inom företag nuförtiden - det var årtionden sedan den definitionen vidgades. (suck igen) Jag tror du gräver i Marxs dammiga byrålåda efter ordet "profit" - då blir det 'fin' klasskampsstämning, om än ganska anno dazumal.

Du är påg väg i rätt riktning med sista kommentaren (de kalla vindarna) - men analysen är fel - det är kallt inte på grund av att du hamnat i ett kapitalistiskt (eller marknadsekonomiskt) system utan pga att nuvarande Sverige och dåtida Soviet har i grunden samma synsätt gentemot marknaden. Kraftigt centralstyrda och byråkratiska länder där individer och deras val är ointressanta eller rentav till hinder under dödsmarschen mot Utopia.

Thomas K sa...

marxisten - det slog mig just att du inte alls är marxist - anarkosyndikalist känns det som.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Anarkosyndikalism

Detta är ironiskt eftersom du ondgjort dig över fackföreningar.

(Fackföreningsrörelsen är ett intressant exempel på hur ursprungligen nödvändiga organisationer med tiden tas över av mer och mer radikala element och gradvis fjärmas från medlemmarnas intressen. Tänk om LO mfl fack hade avskaffats på 50-talet istf för att ha stärkts.)

Errbe sa...

Det är riktigt roligt med det intresse ni visar mina tankar och detta tema.

Tack Knegarn för din omtanke. Jag har von Mises i min bokhylla, men läste för så länge sedan, att jag inte har hans formuleringar i huvudet.

Tack Thomas K för att du försöker förklara så väl. Vi behöver angripa frågorna på olika sätt för att skapa förståelse hos olika personer.

Tack ”marxisten”, som väl inte egentligen är marxist, för dina invändningar. Vi tycks egentligen ha rätt liknande grundvärderingar, men olika erfarenheter. Det är bra att vi kan tröska igenom frågorna ordentligt. Men då gäller det att du läser noga innantill.

Du skriver: ” I dagens artikel jämställer du företagsledningens intressen med ägarkapitalets.” Tvärtom. Jag visade att kapitalisterna-ägarna avsatte den ledning de inte trodde på.

Det är viktigit att göra åtskillnad mellan ledning och ägare. Den förra har uppgiften att främja driften av det enskilda företaget. De senare har uppgiften att placera kapitalet, där det ger störst värdeökning. Detta är oerhört centralt och viktigt för landets sunda näringsliv. Vinsterna i ett företag med fel teknik, Facit, måste placeras i en annan bransch hellre än att användas för att rationalisera driften av det som håller på att bli omodernt. Där var felet just att ägandet var alltför hårt knutet till ledningen.

Men i andra fall är det just förutsättningen för framgång, där IKEA är det klarast lysande exemplet. Med ledning och ägande ”i familjen” kan man bortse från kvartalskapitalisternas aktiekurser och uthålligt satsa på det man tror på och vet att man förstår bättre än alla andra.
Framgångsrika BMW har länge också dominerats av en och samma familj.

Det du angriper kapitalismen för är bara dåligt management och dålig fondförvaltning. Framgångsrik kan bara de ägare och den ledning bli, som förmår väga samman de kortsiktiga och de långsiktiga perspektiven. I de senare får i synnerhet de ”mjuka” värdena du talar om en framträdande plats. Hela PR-branschen bygger på dem. Jag tar ett talande exempel.

I Göteborg har en friskola funnits i decennier. En bekant familj satte sina barn där. Den fungerade mycket bra. Vilket gjorde att barnen satte sina barn i samma skola. Ett av barnbarnen fick cancer. Under två år gjorde behandlingen att skolgången blev mycket intermittent. Men skolan ställde upp och organiserade stöd på bästa möjliga sätt.

När hälsan klarade av något skolarbete, men inte skolgång, kom klasskamrater hem minst varannan dag med uppgifter, som lärarna utarbetat. Klassläraren kom själv då så krävdes för att kunna följa med. När hälsan tillät besök i skolan, höll lärarna särskilda privatlektioner, för att komma ikapp klassen.

Något år senare frågade farfar rektorn, hur det var möjligt. Hur kunde skolan betala lärarna för så mycket extra arbete? Svaret var kort:

”Lärarna har inte fått extra betalt. Jag har varit rektor i 25 år. Flera lärare har varit här lika länge. Det är grunden till skolans kvalitet. Vi vill att också tredje generationen skall välja vår skola.”

Jag satt med divisionschefen i direktionens konferensrum i en av de globala, hundraåriga kemikoncernerna, när en assistent kom in med det brådskande beskedet att en av deras kemikalier gått upp i nyhetsprogrammen som potentiellt giftig. De glömde mig och jag blev vittne till diskussionen mellan de allt fler tjänstemännen som kom in. De ordnade pressreleaser, direktiv till labben, kontakter med ett universitet och marknadsavdelningarna. Allt gick ut på att genast undersöka och ifall problem hittades skulle de snarast rättas till. Om så inte kunde ske, skulle försäljning och produktion stoppas.

När de upptäckte mig igen, ursäktade sig divisionschefen och förklarade: ”Vi har ett hundraårigt rykte att bevara.”

Långsiktig framgång kräver långsiktighet för att bygga och bevara företagets ”good-will”. Det är för många det största kapitalet. Ett värde som många pensionsfonders förvaltare inte förstår sig på.

Det är dem du skall kritisera, inte kapitalismen.

Skicka en kommentar

Vi uppskattar dina kommentarer men kan bara publicera dem om du skriver namn eller signatur! Det går annars inte att veta vilken Anonym man diskuterar med.