28 december 2013

Musik och språl

Som musiken låter nu för tiden undrar jag om den har någon som helst funktion utom att vara en tapet. Är det rädslan för tystnaden som gör att vi måste stå ut med den där tapeten hela tiden, på TV och i varuhus och överallt? Jag längtar efter våren, höra vindens sus genom träd, buskar och gräs. Hellre en vaggvisa för att lugna barnet än gnissel och buller.

Jag spelar piano varje dag, ofta som en skrällig ljudtapet, det måste jag erkänna. Är det på grund av rädslan för tystnaden i gravens djup? Musiken har inte tankens klarhet, den är det dunkelt tänkta, i bästa fall är den känslornas språk. Kanske musiken utvecklades parallellt med språket. Eller att vi marscherade i tvåtakt när vi blev tvåbenta. Eller att vi blev dur-förgiftade. Hur som helst är musiken ett mysterium.

Kor kan råma och hästar kan gnägga. Liksom dem är vi anpassningsbara och dansar styrda av ett chips i hjärnan som förr i tiden kallades Gud. Själva medvetenheten om det kanske kan frigöra oss från det. Inbillar vi oss. Fast för det mesta märker vi nog inte av det, inte när självcensuren blir grotesk på grund av rädsla för politiskt korrekt kommunism och muhammedanism. Nej, håll käft och nynna en vacker melodi så länge, allt medan du väntar på att dimman lättar.

Boktryckarkonsten försvann inte med Internet. Järnvägarna försvann inte med bilismen. Musiken försvinner inte, även om den befinner sig i en svacka, inte heller religionen. Människan är ett mirakel och med upptäckten av DNA har vi kommit till den punkt i livets utveckling då livet kan betrakta sig själv. Vi är Guds ögon.

The Soundtrack Of Our Lives är namnet på en ganska tråkig Göteborgsorkester. Men namnet är välfunnet, jag minns en tidig morgon då jag steg ur bilen på parkeringsplatsen och medan jag vandrade de femtio meterna till min arbetsplats visslade på en melodi - det var som filmmusik, gav livet mening och motivation, det var faktiskt magiskt men går inte att beskriva på annat sätt än att mungiporna åkte upp när jag steg in genom porten.

Musik är som en tavla, den behöver inramas. Av tystnad. Av gränser, av ett membran likt det som omger de celler allt liv består av. Livet trotsar värmelagen som säger att allt strävar efter samma temperatur. "Vi gillar lika" säger Aftonbladet drömskt och hoppas att afrikaner och araber ska trivas i vår kalla Nord. Minareter i stället för skorstenar. Arkitekterna hoppade på det modet för länge sen, hus som ser ut som i ökenländer, lådor ska det vara, inga branta tak.

En massa missanpassade miljarder människor som var och en helst skulle vilja leva ett liv utan politisk övervakning och skatter och sköta sin uppvärmning själva, hur ska det sluta, ska vi bli myror? Precis som människor strider olika myrfolk mot varandra, och kan ibland avbryta striderna för att mata varandra, ja de är rent Kristus-lika eftersom de till och med älskar att mata sina fiender.

Eftersom människor inte är myror behöver vi moral och religion. Men det är skillnad på tro och tro... Låt oss ära och vörda modern med barnet. Nu är det jul igen! Dansa en vals! Glöm inte ditt tredje ben, Gott Nytt År!

5 Kommentarer:

Knute sa...

Språl var en felskrivning, egentligen skulle det stå prål, eller språk? Alfabetet är underbart. Nästan som toner.

Anonym sa...

Knute
Intressanta reflektioner. Musik och språk - vad är det för skillnad? Båda förmedlas via ljudvibrationer, med den skillnaden att ordet är vibration som innehåller mening. När nu fysikerna kommit fram till att det egentligen kanske inte finns några materiella partiklar utan att allt rör sig om vibrationsfrekvenser så blir den bibliska skapelseberättelsen intressant. "I begynnelsen var Ordet", skriver aposteln Johannes. Det vill säga I begynnelsen fanns informationen som överfördes och blev materia ("Varde Ljus och det vart ljus").
Musik förmedlar inte något budskap men kan kanske förmedla en känsla och ge upphov till fantasifulla egna skapade tankar - och på så sätt vara välgörande för själen.
/SB
P.S. Jag spelar också piano varje dag.

Biskop Kyrillos sa...

Förr i tiden (är 78 år) kunde man lyssna på god, trevlig och glad musik när man slog på radion om morgnarna. Nu är det bara skval som jag inte begriper och inte tycker om. Annat var det med "valser, och sånger som "Lilla mor violerna växa redan här..." och annat örongodis. Ja tiderna förändras och musiken likaså, men det vet i tusan om det är till det bättre. Gott slut och Gott Nytt År 2014 Knute.

Knute sa...

Jag känner mig hedrad över att mitt inlägg gav upphov till så fina kommentarer! Tack!

Anonym sa...

Knute
Du skrev "Vi är Guds ögon". För 10 år sedan läste jag en serie på 6 böcker, "Samtal med Gud", som drev den tesen. Och att Gud, som enligt den judeo-kristna religionen (och kanske andra religioner också) är allestädes närvarande. "Allestädes närvarande" - det låter omöjligt. Men är det det?
Jag har nära släktingar som bor i USA. Vi ringer ofta varandra. I samma ögonblick som min släkting uttalar ett ord i telefon, så hör jag detta i mitt öra på andra sidan jordklotet. Och inte bara det. Om jag befunne mig i Barcelona, Thailand eller Borneo eller någon annanstans på jordklotet, så skulle hennes ord också nå mig på bråkdelen av en sekund. I själva verket når hennes röst alla punkter på hela jordklotet inom bråkdelen av en sekund, samtidigt. Hennes röst är således "allestädes närvarande". Varför skulle det då vara omöjligt för Guds röst att vara allestädes närvarande - och kunna viska något i varje människas öra eller plantera en idé i varje människas hjärna?
/SB

Skicka en kommentar

Vi uppskattar dina kommentarer men kan bara publicera dem om du skriver namn eller signatur! Det går annars inte att veta vilken Anonym man diskuterar med.