20 januari 2014

MLK-Dagen

          

I dag är det helgdag i USA till minne av Martin Luther King Jr. födelsedag.

Frågan om medborgerliga rättigheter hade diskuterats i USA till och från ända från 1933 fram till 1964. Vid alla tillfällen man röstat om det, hade Demokraterna gått emot förslaget 80 procent av gångerna medan Republikanerna röstat för det till 96 procent.
En notering upplysningsvis, eftersom så många tror att det var en fråga som drevs av Demokrater. Utan Sen. Dirksen (R) skulle det inte ha hänt.



Men det skulle heller inte ha varit någon debatt alls om det inte varit för den förändring som ägde rum i själ och hjärta hos det amerikanska folket - och Martin Luther King var den man som i huvudsak var ansvarig för den förändringen.

 Det var inte så mycket Kings röst och utstrålning som inspirerade människor utan utmaningen mot deras samveten.
De visste innerst inne att man kan inte ha en demokrati där vissa medborgare inte har samma rättigheter som andra, enbart baserat på deras hudfärg.



Jag är emellertid helt övertygad om att King inte avsåg en förändring där svarta skulle behandlas som handikappade i samhället i behov av hissar och specialramper för att klara sig.

Konsekvensen av raskvotering och mångkulturens ideal har gjort att svarta betraktas som, och många gånger känner sig som, mindre värda och mindre kapabla.



För att verkligen få slut på rasism måste vi se individen och inte gruppen. Vi måste också se att kvotering (gäller också kvinnor!) och mångkultur är baserade på rasism. Vi måste kräva att när folk anställs ska man bara beakta karaktärsegenskaper såsom förmåga och ärlighet, inte fysiska attribut som hudfärg eller kön.
 Dessutom ska man skippa alla universitetskurser som inriktar sig på kvinnostudier och speciella etniska studier och alla statliga formulär ska ta bort frågan om vilken ras en person tillhör.



Om vi sätter procenttal för hur många av en viss hudfärg eller kön som ska anställas, väljas eller tas in till en skola nedvärderar vi ambitioner och flit. Vi belönar en kult som ser minoriteter som offer och inkapabla att klara sig på egen hand. Vi understryker också att vårt samhälle verkligen är rasistiskt.

 Vi lär oss att vad vi får här i livet beror på vad vi är,  inte på vad vi gör.
 Vi lär oss också att minoriteter och kvinnor inte behöver anstränga sig för att göra sitt allra bästa,  det räcker med att vara medelmåttig och man når ändå samma position som andra.



Det existerar ett obevisat antagande att vi inte skulle kunna uppnå jämlikhet i samhället om vi inte inför någon form av lagstadgad procentuell balans och placerar människor i fack.  Detta ger enbart till resultat att vi diskriminerar mot den oskyldige och det skadar hela samhället.



Demokraterna gör sitt bästa för att svarta ska känna sig som offer för orättvisor och därför i behov av politikers "hjälp".  Så länge de svarta låter sig utnyttjas och följer mönstret kommer de aldrig att bli riktigt fria.

1 Kommentarer:

Hjalbert sa...

Sällsynt bra sammanfattning, om det ens finns någon på svenska. I Sveriges offentlighet kan man man möjligen få en debatt om färgen på lakrits är rasistisk. Det som man är fixerad av är att föra över resurser till "svaga grupper". Att staten utplundrar oss är en blind fläck.

Skicka en kommentar

Vi uppskattar dina kommentarer men kan bara publicera dem om du skriver namn eller signatur! Det går annars inte att veta vilken Anonym man diskuterar med.