21 februari 2014

Dags för två Amerika


Allt oftare stöter jag på tankegångar som dessa:

Skilsmässa är aldrig bra, men det kan vara det bästa alternativet, säger Walter E. Williams

Om en grupp människor vill ha en stark statlig kontroll och styrning av människors liv, medan en annan grupp föredrar frihet och vill bli lämnad ifred, ska de riskera blodsutgjutelse och förlust av liv för att påtvinga sina preferenser på den andra gruppen?
    Jag tror att vår nation har nått en punkt där det finns så många oförenliga skillnader mellan de amerikaner som vill kontrollera andra amerikaner och de amerikaner som vill vara ifred, att separation är det enda fredliga alternativet.

Problemet vår nation står inför är likt ett äktenskap där den ena parten har ett inarbetat mönster av att ignorera och bryta äktenskapliga löften. Dessutom har den felande partnern inte för avsikt att bättra sig. Naturligtvis kan äktenskapet förblir intakt medan den ena parten försöker påtvinga sin vilja på den andra och bedriver oärlighet, psykning och vedergällning.  Men i stället för dominans eller underkastelse av en part, eller våld i hemmet, är det mer fredliga alternativet separation.

Utan separation, kommer de som tror på frihet att fortsätta att bli misshandlade  i form av stadigt eskalerande nedbrytning av Författningen. (The Constitution.)

Artikel I, avsnitt 8 i vår konstitution innehåller de aktiviteter som kongressen har tillstånd att beskatta och spendera pengar på.  Ingenstans på listan ger det Kongressen rättighet att beskatta och spendera för: Medicare, pensioner, offentlig utbildning, jordbrukssubventioner,” bank-och-affärs-räddningspaket”, matkuponger och tusentals andra aktiviteter som står för ungefär två tredjedelar av den federala budgeten.
Det ger inte heller Kongressens i uppdrag att bestämma vilken typ av sjukförsäkring medborgaren måste köpa, hur stater och folk kan använda sin mark, den hastighet med vilken de kan köra, om ett bibliotek har rullstolsramper, samt hur många liter vatten som används för att spola toaletten.
 Listan över Kongressens brott mot både andemeningen och orden i konstitutionen är nästan utan slut. Vår fullständigt värdelösa Högsta Domstol har gett kongressen tillåtelse att göra precis vad som helst som de kan få majoritet för.

Så här säger Daniel Grenfield:

“USA: s Tvåpartisystem har fungerat eftersom båda parter, för det mesta, inte varit anhängare av envälde.  Undantag - såsom FDR - gjorde stor skada, men deras inflytande var begränsat. Det som har förändrats är graden av mobilisering, samordning och integration från Vänstern.
 Sociala institutioner, stora företag, media, fackföreningar, ideella organisationer och utbildningsväsendet har växt ihop till en totalitär enhet med en agenda. Denna situation överskrider demokrati och kan inte avhjälpas genom demokratiska val ...
... Varje område i livet håller på att politiseras och denna politisering  sker inte som en följd av val och kan inte stoppas med enbart val. Politiseringen av allt är tecken på ett  totalitärt övertagande.   För om man politisera en sak,  hävdar man äganderätt över den. Universal politisering innebär absolut makt för de som politiserar…”

Detta har tillåtits att hända, eftersom många människor som bor i det här landet har velat att det ska hända. Men de av oss som fortfarande är “amerikaner” har aldrig gjort det.
Det vore bättre om vi bara kunde gå skilda vägar,  hellre än att underkasta oss tyranni eller riskerar att förstöra det som finns kvar av Amerika i ett andra inbördeskrig. Men möjligheten till försoning med den sorts människor som gett Obama makten verkar absurd.

2 Kommentarer:

Cello Jr sa...

Daniel Grenfield kunde lika gärna ha beskrivit Sverige. Varje vecka tänker jag på en tvåstatslösning
för Sverige. Men hur ska det praktiskt gå till? Amerikaner är vana att tänka på delstaters rätt att
utträda ur unionen; frågan diskuterades väl halvt på allvar för några år sedan, då liberaler
på östkusten lekte med tanken? Och så har vi det stora amerikanska traumat 1861-65.

Men Sverige! Nej, tyvärr tycks de kraftigt missnöjda bara överväga emigration. Klokt kanske, eftersom
allvarligt talat, frågan om två svenskar stater är så främmande för svensk kultur att den aldrig
skulle lyfta. Då är det lättare att tänka i termer om ett slags "palatskupp" från hemliga motståndsfickor
inom etablissemanget, fast det tycks ganska osannolikt det också, emellertid ventilerat i romanen
Den svarta väggen av Carl-Henning Wijkmark.

http://www.minabibliotek.se/101850/den-svarta-vaggen

Christer sa...

Det kan vänstern aldrig gå med på.
Då försvinner ju värddjuret.

Skicka en kommentar

Vi uppskattar dina kommentarer men kan bara publicera dem om du skriver namn eller signatur! Det går annars inte att veta vilken Anonym man diskuterar med.