09 maj 2014

Den omedelbara orsaken till inflationen

Knegarn skickade detta:

Inflationen är en sjukdom, en farlig och ibland dödlig sjukdom, en sjukdom som kan förinta ett samhälle om den inte hejdas i tid.
 Den våldsamma inflationen i Ryssland och Tyskland efter första världskriget när priserna ibland fördubblades och mer än fördubblades från den ena dagen till den andra beredde marken för kommunism i det ena landet och nazism i det andra.
 Den våldsamma inflationen i Kina efter andra världskriget underlättade ordförande Maos seger över Chiang Kai Shek.
 Inflationen i Brasilien, där den nådde omkring 100 procent år 1954, förde med sig en militärregering. En långt mer extrem inflation bidrog till störtandet av Allende i Chile 1973 och av Isabel Peron i Argentina 1976, händelser som i båda länderna ledde till att makten övertogs av militärjuntor.

 Ingen regering är villig att ta på sig skulden för inflation, inte ens då den är mindre elakartad. Regeringstalesmän finner alltid någon ursäkt, giriga affärsmän, snikna fackföreningar, slösaktiga konsumenter, arabshejker, dåligt väder eller något annat som förefaller vara det allra minsta trovärdigt. Otvivelaktigt är köpmän giriga, fackföreningar snikna och konsumenter slösaktiga, och det kan inte förnekas att de arabiska shejkerna höjt oljepriset och att vädret ofta är dåligt. Allt detta kan leda till höjda priser på vissa varor, men de kan inte åstadkomma prisstegringar på varor i allmänhet. De kan förorsaka tillfälliga variationer i inflationstakten. Men de kan inte leda till en ständig inflation av ett mycket enkelt skäl: ingen av dessa påstådda bovar äger en tryckpress med vilken de kan trycka upp de papper vi bär i våra fickor, ingen av dem kan bemyndiga en bokhållare att föra in sådana poster som i bokföringen utgör en motsvarighet till dessa papperslappar.

Inflationen är inte ett kapitalistiskt fenomen. Jugoslavien, ett kommunistiskt land, har haft en inflationstakt som varit snabbare än i något annat europeiskt land, medan Schweiz en kapitalismens bastion haft en inflationstakt som tillhör de lägsta. Kina hade just ingen inflation under Mao. Italien, Storbritannien, Japan, Förenta staterna alla stora kapitalistländer har haft en kraftig inflation under det senaste decenniet. I vår moderna värld är inflationen ett tryckpressfenomen.

Insikten att en kraftig inflation alltid och överallt är ett monetärt fenomen är bara början till förståelsen av inflationens orsak och botemedlet mot den. Den mer grundläggande frågan är varför regeringarna i vår tid ökar penningmängden så snabbt. Varför skapar de inflation när de vet vilken skada den kan anställa?
Innan vi tar upp den frågan kan det vara lämpligt att dröja lite vid påståendet att inflationen är ett monetärt fenomen. Trots vikten av detta påstående, trots de omfattande historiska bevis som stöder det, förnekas det fortfarande i vida kretsar till stor del beroende på den rökridå med vilken regeringarna försöker dölja att de själva bär skulden till inflationen.

Om den kvantitet varor och tjänster som finns att köpa, låt oss använda beteckningen produktion, skulle öka lika snabbt som penningmängden skulle priserna förbli i stort sett stabila. De skulle rent av kunna falla successivt när högre inkomster fick folk att vilja behålla en större del av sin förmögenhet i form av pengar. Inflation uppkommer när penningmängden stiger märkbart snabbare än produktionen, och ju snabbare ökningen av penningmängden är i förhållande till varje producerad enhet, desto högre är inflationstakten. Det finns förmodligen inget annat påstående inom ekonomin som är så grundligt bevisat som detta.

Milton Friedman.

Mottagare av Riksbankens ekonomipris till Alfred Nobels minne 1976.

3 Kommentarer:

Anonym sa...

Vad är det för mening med att tala om inflation när politiker och myndigheter manipulerar underlaget för att beräkna densamma. Tids nog upptäcker medborgarna att papperspengarna inte köper något och siffrorna på kontokorten bara flimrar förbi utan mening. Då är vi på väg tillbaka till bytesekonomin och en annan form för värdebestämning.

Anonym sa...

Jag måste erkänna att jag inte trodde att Milton Friedman var så insiktsfull. Å andra sidan så tar han inte med ett mycket viktigt element, nämligen att "den amerikanska centralbanken", Federal Reserve, inte alls ägs av den amerikanska regeringen utan är privatägd - och att dessa privatpersoner genom allehanda ljusskygga manipulationer av den amerikanska kongressen tillskansade sig rätten att fritt trycka upp pengar 1913.
Låt säga att den amerikanska regeringen behöver pengar till ett krig. Det blir då besvärligt att utan protester höja skatten för att täcka dessa utgifter. Den amerikanska regeringen ger då ut statliga obligationer till hög ränta, vilket Federal Reserve reagerar på. Via olika manövrer fram och tillbaka med konstiga och svårförståeliga beteckningar slutar detta med att Federal Reserve trycker upp sedlar (från ingenting) och med dessa papperslappar köper obligationerna. Den amerikanska regeringen (egentligen det amerikanska folket) blir nu skyldig att i framtiden lösa tillbaka dessa obligationer och betala tillbaka dessa pengar. På så sätt har den amerikanska statsskulden ökat till astronomiska siffror. Och vem är den amerikanska befolkningen skyldig pengar? Dessa fåtal personer som äger denna centralbank - som inte gjort någonting annat än tryckt på en knapp.
Dessa pengar kommer nu ut på marknaden och genom denna inflation sänks värdet på alla de besparingar som gjorts av enkla medborgare - detta blir en slags gigantisk skatt som folk inte uppfattar är en skatt (och en välplanerad sådan).
Människorna bakom dessa manipulationer kan nu med sina gigantiska tillgångar - som åstadkommits med en knapptryckning - köpa upp praktiskt taget allting. Vilket de också gjort. Tidningar, bokförlag, TV- och radiokanaler, fastigheter, fabriker.
Genom detta bedrägliga förfarande sker en kontinuerlig överföring av egendom från de som producerar till dem, som bara trycker på en knapp.
Man tror knappt att detta är sant - och jag fick en chock när jag förstod det.
/SB

Anonym sa...

Man måste skilja på industrikapital och bankkapital. Entreprenören och industriföretagaren är en absolut nödvändig faktor för att utveckla vårt välstånd. Kapitalisten investerar i lokaler och maskiner och köper sedan arbetskraft på arbetsmarknaden. Vid försäljningen av den färdiga varan så får han tillbaka mera pengar än han lagt ut (=profit) och efter avdrag för nyinvesteringar återstår en vinst. Denna är absolut nödvändig för att han överhuvudtaget skall fundera över att anstränga sig. Bankkapitalet däremot bygger på bedrägeri till 95-99 %.
/SB

Skicka en kommentar

Vi uppskattar dina kommentarer men kan bara publicera dem om du skriver namn eller signatur! Det går annars inte att veta vilken Anonym man diskuterar med.