06 maj 2015

Cinco de Mayo…..

… betyder den femte maj och många tror att det man firar i dag är Mexicos självständighetsdag men det är fel. Anledningen till att mexikaner, inte bara i sitt hemland men över minst hela Kalifornien,  (där jag är nu) slår runt denna dag är för att fira slaget vid Puebla, som ägde rum den 5 maj, 1862.  Frankrike hade skickat en massiv armé för att invadera Mexiko.  Eftersom Frankrike ville få betalt för några gamla krigs-skulder seglade de till Mexico för att råna och plundra för att driva in skulden. Låter det bekant?

Den franska armén var mycket större och bättre tränad men mexarna som kämpade tappert mot alla odds och logik, vann en stor seger. Stoltheten över denna osannolika seger mot överväldigande odds är vad man kommer ihåg och firar varje 5te maj - "Cinco de Mayo."

Mexiko firar sin självständighetsdag den 16 september, eftersom det var den dag år 1810 som fader Miguel Hidalgo ställde sig upp i predikstolen i bykyrkan i staden Dolores och uppmanade sin flock att ta upp vapen och ansluta sig till honom för att störta spanskt tyranni.

Vi kan lära av historien att det mexikanska folket vid ett flertal tillfällen har opponerat sig och med handkraft övervunnit tyranni.

De är kanske de enda vi kan hoppas på nu? Kommer historieböckerna en dag att berätta historien om hur de mexikanska amerikanerna, samlades bakom en konservativ latinamerikansk ledare, reste sig och störtade korrupta liberala socialistiska demokrater i Amerika?

1 Kommentarer:

Anonym sa...

Berit,

Det är intressant att göra en jämförelse mellan det gamla och det moderna sättet att förslava en nation och förstöra livet för människorna:

1982 hade Mexiko en statsskuld på 85 miljarder dollar som de inte längre kunde betala räntor på. Federal Reserve i USA ordnade då 4,5 miljarder dollars lån genom att trycka upp 2,7 miljarder dollar från ren luft. Bankerna accepterade då att Mexiko skulle befrias från amorteringar och endast betala räntorna under några år.

Några år senare hade man dock samma problem. Denna gång accepterade man att skjuta på betalning av ett 29 miljarder dollars lån och gav istället ett nytt lån på 20 miljarder dollar för att ersätta en del gamla lån.
Kan man gissa vad som hände härnäst ?
Paul Volcker (ordförande i Federal Reserve, bytte ut 600 miljoner USA dollar mot 600 miljoner värdelösa mexikanska pesos (detta kallas ”currency swap”), som Mexiko lovade återlösa, men aldrig gjorde.

Viktigt ! Detta gjordes i hemlighet och direkt av Federal Reserve utan kongressens godkännande eller ens dess vetskap.

Detta fungerade inte (förstås!) - nu gjorde man istället något som kallas ”debt swap”,
Mexico använde 492 miljoner US dollar (som huvudsakligen kom från Internationella Valutafonden, IMF) för att köpa statsobligationer av USA. Dessa 492 miljoner skulle efter 20 år vara värda 3,7 miljarder dollar vid inlösning.
Sedan vände de sig till banker som tidigare hade köpt deras egna statsobligationer (i praktiken värdelösa statsobligationer, eftersom de aldrig skulle kunna lösa in dem) och ville lösa in dem mot de nya som de fått från IMF i förhållandet 140 miljoner mexikansk stasobligations-skuld mot 100 miljoner statsobligationer från USA. ”How about that ?”
Det är klart att bankerna ville det. (Amerikanska skattebetalare fick betala merparten). Så kunde bankerna fortsätta stadigt få in ränta.
Men följande år reste både utrikesminister James Baker (CFR) och finansminister Nicholas Brady (CFR) till Mexiko för att fasa in IMF som slutlig garant.
IMF gav 3,5 som senare blev 7,5 miljarder dollar och Världsbanken 1,5 miljarder dollar medan bankerna skrev ner sina tidigare skulder med en tredjedel. Betalningarna garanterades nu av USA (dvs. skattebetalarna) och Japan.

Problemen fortsatte. 1994 kunde Mexiko inte betala sina räntor. Den 11 januari fick den nyvalde Bill Clinton kongressen att garantera nya lån på 40 miljarder dollar. Finansminister Robert Rubin (CFR) sade så här: ’Enligt allas bedömning inklusive Ordförande Alan Greenspan (CFR) är sannolikheten att skulderna kommer att betalas (av Mexiko) extremt hög.’ (sic!)
Mexikanska stats-obligationer för 17 miljarder dollar skulle gå ut inom 60 dagar och 4 miljarder dollar av detta gick ut den 1 februari. Vem skulle betala bankerna ? Detta kunde inte vänta och Bill Clinton tog saken i egna händer (utan kongressens medgivande) och beviljade 31 januari en 50 miljarder dollar statlig garanti för ett sådant lån, 20 miljarder dollar från US Exchange Stabilization Fund, 17,8 miljarder dollar från IMF, 10 miljarder dollar från Bank of International Settlements och 3 miljarder dollar från kommersiella banker.

Och här vi nu med alla fattiga som illegalt strömmar in i USA, alla narkotika ligor och kriminella som förstör livet för människorna i både Mexiko och USA.
Har Mexiko blivit solvent tack vare alla dessa generösa ”lån” från människor som trycker upp papperspengar från ren luft? Kanske tvärtom? Det kanske var det som var meningen?

Det vimlar av sådana här historier.
I tidigt 1980-tal var 3:dje världens länder skyldiga > 3/4 triljon dollar, idag > 2 triljoner. Överallt finner vi samma spel och samma spelare.
/SB

Skicka en kommentar

Vi uppskattar dina kommentarer men kan bara publicera dem om du skriver namn eller signatur! Det går annars inte att veta vilken Anonym man diskuterar med.