04 maj 2015

The Roadrunner

Efter en dag till på vägen, när vi avverkat ytterligare 100 svenska mil  har vi nått Route 66 och New Mexico.  Timme efter timme genom ödsliga tråkiga Oklahoma och Texas. Platt och torrt, några enstaka kor här och där,  nedfallna hus och ingen växtlighet högre än 1 meter höga sage buskar.


För 150 år sedan färdades invandrare från hela Europa längs denna väg och likaså den sträckning norr härom som man kallar the Oregon trail.

Man fotvandrade så gott som hela vägen för att spara dragdjuren. Kvinnor och barn fick åka ibland när det blev för tröttsamt och varmt. Maten lagades över öppen eld och man åt mestadels salt fläsk och bönor. Mycket mer än 3 mil om dagen klarade man inte av och hela vandringen tog mellan 4 och 5 månader.

Nu kör vi mestadels 110 km i timmen i luftkonditionerad bil, stannar för lunch och middag och sover i svala rum på rena lakan varje natt.
Så gott som alla motel har internet anslutning och full frukost.

Hur många av de invandrare som bosatte sig här i landet kunde ens i sin vildaste fantasi drömma om den tekniska utveckling som skulle ske under de kommande 150 åren.
Anledningen till denna utveckling är att människor här haft en stor portion av individuell frihet inom vetenskap och teknologi. Med andra ord, en industriell civilisation byggd på kapitalism.
Miljontals fria individer klarade tex. den ekonomiska omställningen från hästar till bilar och den ännu större ekonomiska omställningen från ett bondesamhälle till industrisamhället .

Det är ofattbart att de människor som nu så stenhårt hävdar att människan är orsak till "global warming" anser att lösningen på alla problem är att kväva den ekonomiska friheten och införa massiva ekonomiska försakelser.
Man har tydligen inte lärt sig någonting av de misstag som centralplanerarna i Sovjetunionen och Östeuropa gjorde.

Erfarenheten säger oss att vi kan lita på den mänskliga hjärnan under de kommande 150 åren om vi bara ges frihet att använda den i ett kapitalistiskt system där tanke och planering koordineras och balanseras av prissystemet.

——————————

Ju längre västerut vi kommer desto fler restauranger, affärer och småfirmor ser man med spanska namn och skyltar.
Man kan undra hur det kommer sig att “ny-invandrare” från södern, som knappt har skolutbildning, talar dålig engelska ändå inte verkar ha problem med att hitta arbete.  De plockar druvor och grönsaker, klipper gräsmattor och buskar, serverar mat, lagar bilar och städar hotellrum.

Jämför dem med innercity-befolkningen i städer  som Ferguson, Detroit, stora delar av Chicago och New York, St. Louis, Philly,  Atlanta, Richmond, och även Washington DC och ett dussintal andra städer,  där människor som är födda här och kallar sig amerikaner och vars familjer går tillbaka 6 a 7 generationer i landet och som erbjudits utbildning, yrkesträning och vuxit upp med språket, ändå inte arbetar utan i stället vandaliserar? 

0 Kommentarer:

Skicka en kommentar

Vi uppskattar dina kommentarer men kan bara publicera dem om du skriver namn eller signatur! Det går annars inte att veta vilken Anonym man diskuterar med.