10 september 2015

Fenomenet Trump

Donald Trump kan ta åt sig en hel del av äran för att ha skakat om den primära Republican presidentkampanjen.
Låt oss också berömma honom för att han inte bry sig ett dugg om de förutbestämda politiska reglerna som kandidater förväntas följa.
Etablissemanget - de som styr bakom kulisserna bland politikerna - kör fram Jeb Bush och planerade för ett stort möte i New Hampshire. 128 personer kom, mestadels äldre.

Trump beslutade i sista minuten att konkurrera med Jeb, samma tid och dag, och mer än 2000 kom för att höra honom.  Det fanns inte plats för fler så många bara stod utanför.

Trump driver med etablissemanget och med Bush och menar att Jeb är “en sorgsen man som inte vill bli president”. Jeb är så tråkig att folk somnar.



Det är ingen tillfällighet att alla de officiella kandidaterna är urtråkiga. De styrande vill inte ha spänning och upphetsning - de vill att folkmassan ska vaggas till sömns av vänliga, slätstrukna personer.
Det är anledningen till att de hatar Trump och också är rädda för honom. 
 Det var inte planerat så  här, det var meningen att det skulle vara Jeb och John Kasich , Scott Walker och alla de andra tråkiga personerna som står på en scen och babblar om smilar bara för att hålla alla lugna. Det är därför Trump är så framgångsrik.

Jag tror inte att Trump skulle bli en bra president men han är ett intressant fenomen. Det finns en chans att han skulle kunna bli bra på ett par områden, men när det kommer till fri handel är han lika usel som de andra kandidaterna. Det hävdar regeringsinblandning för kompisar för att stötta storföretag och stoppa konkurrens.
Men när det kommer till utlandspolitik finns det en möjlighet att han är något bättre än de andra. Men inom vilka områden skiljer han sig egentligen från de andra? Vad kan han förändra?

Politiska partier är regeringsinstitutioner och här är en person som skakar om dem alla. De som kritiserar Trump är inte sådana som jag vill ska ha någon som helst kontroll över andra.
Han är extremt smart och snabbtänkt och i början  kallade man honom clown för att han inte ger intränade tråkiga tal.  Han är spontan och bryr sig inte om vad media säger om hans ordval. 
 Han är inte rädd att stå framför sin publik och prata om Irak och säga: “Jag sade när det hände att det skulle bli destabiliserande och idiotiskt och att våra män dör i totalt meningslösa krig."
 Han säger det klart och tydligt och det skadar honom inte i marknadsundersökningarna. Han har nästan dubbelt så höga poäng som den som är tvåa.
 Inte mycket sägs om hans utrikespolitik, men slutsatsen man kan dra av det är att han nog inte är en krigshetsare.
Just nu får Trump mer tid och uppmärksamhet i media än även Obama, om vilken han säger:
“Ingen som aspirerar på presidentposten ska tillåtas att använda en teleprompter”

Det finns de som kritiserar honom och menar att han skulle kunna bli en diktator, men jag kan inte dra mig till minnes att någon framgångsrik affärsman varit en diktator. Det är ju inte bevis för att en affärsman inte kan vara en diktator, men man kan också säga att alla tidigare presidenter har varit diktatoriska, alltifrån Roosevelt och framåt .  Jag tror inte att Trump skulle bli värre än G.W.Bush eller Obama men ska vi vara rädd för honom för han kan bli värre än Jeb Bush?

De som lyssnar till Trump tror att han själv verkligen menar vad han säger och det är inget vi varit bortskämda med. Det betyder inte att han har rätt, men folk tror inte på något av vad de andra politikerna säger, så det är inte underligt att de tycker han är uppfriskande.

Det är något som pågår här i landet som får eliten att klia sig i huvudet.

5 Kommentarer:

Anonym sa...

Trump har ingen direkt politisk erfarenhet. Ingen.

Obama satt i Illinois senat från 1994, och kom in i US-senaten 2004.
(Mer än så ... nej. Inte direkt ledit någon myndighet. Eller företag. – Och nu går det illa för USA i världen.)
Men hur skulle Trump kunna leda USA, utan att på allvar känna det politiska systemet inifrån? Eller politikerna.

Reagan, från början en politisk outsider, satt som guvernör för Kalifornien 1967-1975. Han fick inte bli Republikansk presidentkandidat 1976. Men lyckades 1980. Med en sådan bakgrund har man ett hyggligt grepp om vad som gäller inom politiken.
/ SD

Berit sa...

Att Trump inte är någon "insider" och inte har politisk erfarenhet är nog vad amerikanen ser som positivt.

Anonym sa...

Trump om Carly Fiorina: TITTA på hennes ansikte! Skulle någon RÖSTA på sådant?" Och "Kan ni tänka er detta som ansikte på vår nästa PRESIDENT? Jag menar, hon är kvinna, och jag ska väl inte säga elaka saker, men really folk, come on. Menar vi ALLVAR?" (Rolling Stone, Sep 9)

http://www.gopusa.com/news/2015/09/10/trump-in-hot-water-for-comments-on-fiorinas-appearance/?subscriber=1

http://www.rollingstone.com/politics/news/trump-seriously-20150909?page=13

Och han har ju sagt ett och annat om Fox News' Megan Kelly...
/ SD

Berit sa...

Han får ju inte attackera henne för att hon är kvinna, förstår du väl! På samma sätt som att man inte får säga något negativt om Obama pga. hans hudfärg.

Knute sa...

“Den största bristen hos ledare idag är att de inte lyssnar. De hör inte längre rösterna från vanligt folk. Eller inbillar sig att de vet att vad de säger och tycker låter bakvänt och pinsamt. Vi ser nu politiker och institutioner som kommer att sönderfalla som en konsekvens av deras dövhet.

Ja, detta är en viktig förklaring till att outsiders och uppstickare nu vinner stora framgångar i opinionen runt om i västvärlden.

... Idag vann Jeremy Corbyn valet till ny partiledare för Labourpartiet i Storbritannien. Han är den mest vänstervridne parlamentsledamot Labour haft i modern tid. De mer center-vänsterinriktade etablissemangskandidaterna hade inte en chans. Corbyn vill öppna de nerlagda kolgruvorna. Han vill socialisera en rad branscher. Han vill att brittiska riksbanken ska trycka mer pengar. Han vill höja skatterna. Han vill att Storbritannien skrotar kärnvapnen och lämnar Nato och EU. Han kallar terrororganisationerna Hamas och Hizbolla “vänner”.

I USA har vi Donald Trump och Bernie Sanders, båda är så långt ifrån traditionella presidentkandidater man kan komma.”

Människor i väst har börjat trötta på eliter som inte lyssnar, som inte förstår, som lever i sina bubblor och föraktar folket som röstat fram dem. Att de utmanas är uppfriskande, men också riskfyllt. Vi vet inte vart det slutar. Därför vore det bäst om delar av etablissemangen tog sitt förnuft till fånga. Men tyvärr kan jag inte se tillstymmelsen till det.

Skicka en kommentar

Vi uppskattar dina kommentarer men kan bara publicera dem om du skriver namn eller signatur! Det går annars inte att veta vilken Anonym man diskuterar med.