07 februari 2016

Tiden är inne att resa hem?

(Jag håller inte helt med författaren till nedanstående inlägg. Den lilla staten Israel är omgiven av fientliga grannar. Är det verkligen säkrare för judar där än i Europa? Ett talesätt i den muslimska världen är att göra Hitlers jobb färdigt.)

Den växande antisemitismen som judarna i Frankrike upplever, och som speglar situationen för Europas övriga judar, har inte uppstått på senare tid. Den är resultatet av en daglig och ihärdig anti-israelisk och anti-judisk agitation som landets kulturella och politiska eliter, i synnerhet på den politiska vänsterkanten, har drivit i mer än 40 år och som stöds och förstärks av fientliga budskap i deras statsstödda medier.

Det mångkulturella invandringen till Europa för bland annat med sig en mer än 1400 år gammal arabisk/ muslimsk kultur som inkluderar både barnbrudar, kvinnoförtryck, hedersmord och ondskefull antisemitism. I kombination med den politiska vänsterns liberala acceptans av allt som försvagar våra egna traditioner, och den politiska antisemitism som redan är djupt rotad i deras ryggmärg, framstår detta för vaksamma judar som en tydlig signal om att tiden är inne att överväga en alternativ framtid.

År 1930 trodde flertalet av Tysklands judar att deras liv inte var i fara. De flesta slutade i gaskamrarna. Det kommer inga fler gaskammare i Europa, men det är heller inte nödvändigt för att genomföra den etniska rensning som nu inleds. Vi bör inte tvivla på att tiden är inne för oss judar att resa hem. Av de 250.000 franska judar som nu förbereder sig för flyttning, kommer till en början ungefär en fjärdedel att resa till Israel. Men antisemitismen sprider sig snabbt över hela världen, och USA är inte längre en lika säker tillflyktsort för oss judar som landet en gång var. Antisemitismen ökar kraftigt vid akademiska institutioner i USA, och utbreder sig på samma sätt som i Europa.

Det finns bara en plats där judar kan leva i säkerhet, trots svårigheter och utmaningar, och det är i vårt gamla fädernesland Israel. Idag är det faktiskt säkrare för judar att bosätta sig i Hebron än i de flesta av Europas huvudstäder. Över hela Europa gör sig judar redo för avfärd, och den här gången finns det en öppen gräns där de är välkomna.

Michal Rachel Suissa

4 Kommentarer:

Knute sa...

Man må ha et våkent øye for utviklingen av islam i de vestlige land, og om nødvendig igangsette tiltak for å hindre gjentagelse av Kosovo-tragedien. Dette er den eneste måten som kan gi Vesten, med sine lave fødselstall og sin høye toleranse, en sjanse til å beholde sitt demokrati og sin kulturarv.

http://www.idag.no/aktuelt-oppslag.php3?ID=5237

Anonym sa...

Vilken sorts jude man är, betyder mycket. Tror man inte på gud, och väl har hjärtat till vänster [som Karl Marx] - ja, då har man det nog bättre här.
- Men om man t.ex. vill gå till synagogan... Då blir det lite annorlunda.
- Här i Peking har vi en synagoga. Men jag tror inte den används (regelbundet). Har inte sett något sådant, och naturligtvis inte sett några annonser. - Vad gör den lite frommare juden då?
- Och om man har en synagoga som används - kan det inte vara farligt numera att gå dit? Vid Nybrogatan i Stockholm - är det inte många och stora lås där? Och vakter. Liksom vid Wahrendorffsgatan...
/ SD

Knute sa...

Det finns stora likheter mellan nazism och islam.

Ett Hitler-citat: "Den muhammedanska religionen skulle ha passat oss mycket bättre än just kristendomen med dess slappa tolerans".

Och Winston Churchill om Mein Kampf: "Here was the new Koran of faith and war".

http://www.uriasposten.net/archives/4191

http://www.uriasposten.net/archives/3450

Det finns massor skrivet om islamonazism, om man orkar fördjupa sig i sådana deprimerande saker. Jag vet mer om islam än jag någonsin velat veta.

Knute sa...

När nazism, islamism och kommunism smälte samman.

Tusentals nazistiska officerare och soldater anlände till Egypten i slutfasen och omedelbart efter andra världskriget.

En av dem var den före detta SS-översten Otto Skorzeny från Hitlers stab.

Skorzeny var inblandad i utformningen av det som senare blev det palestinska projektet: Han organiserade gerillagrupper och byggde upp rena terroravdelningar. Totalt utbildade Skorzeny flera tusen araber till det som skulle bli "palestinska" krigare, under beteckningen "Fedayeen".

Det är redan välkänt att den islamiska stormuftin av Jerusalem, Amin al Husseini, blev vederbörligen integrerad i Hitlers armé, där han byggde upp sina egna muslimska styrkor under Wehrmacht; så eftertryckligt att han blev efterlyst för krigsförbrytelser efter andra världskriget.

Husseini var Yasser Arafats stora idol, något som Arafat aldrig gjorde någon hemlighet av. Också Al Husseini gick i exil i Egypten, där hans modell för ett "palestinskt" projekt - i den islamiska formen av "heligt krig" - blev en viktig impuls under president Nassers vingar.

År 1969 blev Yassir Arafat ledare för PLO, den palestinska befrielseorganisationen. PLO förenade islamistiska och marxist-leninistiska fraktioner, med arv från Hitler.

De kommunistiska partierna utvecklade nya fraktioner och fronter i ett antal länder för att stödja den fortsatta processen. Ett stöd som så småningom blev så intensivt att ett antal kommunistiska grupper från Västeuropa fick vapenträning i PLO-läger tillsammans med sändebud från flera arabiska länder.

Detta var det palestinska projektet, en ny spjutspets mot Västvärlden och judarna på samma gång. Revolutionen kom dessutom ett steg närmare genom sovjetisk vapenteknologi och sovjetiska instruktörer.

Det fanns många svenska revolutionsromantiker som sysslade med sådant där, några av deras namn finns förmodligen i de hemligstämplade Stasi-arkiven. Och de har arvtagare i den nuvarande svenska regeringen.

https://www.document.no/2011/02/den-glemte-politiske-undergrunnen-iii/

Skicka en kommentar

Vi uppskattar dina kommentarer men kan bara publicera dem om du skriver namn eller signatur! Det går annars inte att veta vilken Anonym man diskuterar med.