28 november 2016

Elefanten i rummet


 “Affirmative Actions” översätts ungefär med “Kvotering” eller “Positiv särbehandling”och är en uppsättning lagar, policy, riktlinjer och styrning för att korrigera effekterna av vad man påstår är diskriminering.
Det omfattar statliga uppdrag, statligt sanktionerade och frivilliga privata program som tenderar att fokusera på tillgången till utbildning och sysselsättning.  Man ska ta särskild hänsyn till historiskt utslagna grupper såsom etniska minoriteter eller kvinnor
I USA försöker man undvika uttrycket kvotering och säger sig i stället lyfta fram "riktade målgrupper”.

Om man tycker att positiv särbehandling är fel, anses man vara moraliskt motbjudande.
Men om man någonsin antyder att en färgad person har fått sin jobb eller sin utbildning genom  positiv särbehandling, har man verkligen trampat i klaveret. Det får man absolut inte låtsas om eller säga.

Idéen tycks vara att man måste stödja positiv särbehandling, men sedan låtsas som att ingen har någonsin fått företräde på grund av det.
Vilket naturligtvis är nonsens.
Faktum är, att praktiskt taget varje vit person får den tanken när han hör talas om en färgad persons akademiska utbildning.  Det är kanske därför vi aldrig hör den vita Vänstern skryta om hur lysande Michelle Obama måste vara efter att ha legat både vid Princeton och Harvard Law School.

Och vi hör heller aldrig någon som säger: “Naturligtvis kom hon in tack vare Affirmative Actions.”
Men det utesluter inte att de tänker det.

0 Kommentarer:

Skicka en kommentar

Vi uppskattar dina kommentarer men kan bara publicera dem om du skriver namn eller signatur! Det går annars inte att veta vilken Anonym man diskuterar med.