Slaget vid Caglavica i Kosovo, som stod den 17 mars 2004, var Sveriges viktigaste vapeninsats på kanske hundra år. Maciej Zaremba berättar i DN:
"Den dagen led FN:s fredsbevarande styrkor sitt största nederlag sedan Srebrenica. I närvaro av 17.000 Kforsoldater och 4.000 FN-poliser kastade sig albanska ligister över sina minoriteter. 900 människor blev skadade, 19 dog, ett trettiotal kyrkor raserade, 700 hus nedbrända, 4.500 drevs på flykten."
De enda som hade mandom, mod och morske män av alla dessa FN-soldater var svenskarna under befäl av Hans Håkansson, överstelöjtnant från Gotland:
"Den dagen hade Hans Håkansson 700 man under sitt befäl. Mest svenskar, men också tjecker, finländare, slovaker och irländare. De fick rycka ut i sådan brådska att de varken fick kartor eller vatten med sig. Tusentals albaner var på väg mot de serbiska enklaverna Caglavica och Gracanica med dess berömda kloster. De bar på järnstänger, stenar, en del skjutvapen, samt filtar indränkta i bensin virade kring långa störar. (Det är så man bränner ned hus i Kosovo. Trycker in fönstret och tänder på.)
Håkansson ställde upp sina mannar framför byn, det fanns inte mycket annat att göra. De fick samma förslag som tyskarna fått. "Flytta på er." De svarade nej. Sedan stod de på led och höll emot. "Det var ett medeltida slag", noterade en observatör. Batong mot påk och sköld mot stålkedja, sju hundra mot tio tusen som attackerade i vågor. Hur länge skulle de kunna de stå emot?
Någon timme, trodde Håkansson. Förstärkning var inte att drömma om, för denna dag stod hela Kosovo i brand. Snart tömdes hela den svenska förläggningen på folk. "Alla som kunde gå eller stå, folk från köket och från verkstan som aldrig hållit i en batong." Ingen gav dem order, de kom av sig själva. De slogs i två timmar, i fyra, i sex ... de kunde inte dricka, de svimmade av uttorkning, de pissade på sig, de fick ben och armar brutna och hörde kulorna vina över huvuden. Men de slogs i elva timmar utan paus. Tills det blev mörkt och angriparna tröttnade.
Trettiofem soldater blev skadade. Men Caglavica blev inte nedbränt. Och klostret i Gracanica står kvar."
Äntligen stolt att vara svensk!
Ett av många fordon som brändes ut var en av den svenska bataljonens Sisu-vagnar. Soldaterna lyckades lämna fordonet i tid. mil.se
Zaremba skriver: "Om läsaren tycker att denna artikel handlar om avlägsna problem som inte angår henne, vill jag upplysa att det är mafiosi från Kosovo som numera hanterar heroinet i Kalmar och sexslavarna i Oslo." Jämför med domen mot Dahn Pettersson för hets mot folkgrupp. Läs här och här. Att döma den som pekar på problemen får inte knarkande uteliggare att försvinna.
Uppdatering: Om någon alban från Kosovo skulle läsa det här, vill jag betona att det beklagansvärda faktum att maffian från Kosovo hittat marknader här, inte innebär någon missaktning för hela gruppen kosovoalbaner.
17 juni 2007
De tappra 700
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
15 Kommentarer:
Varför försvann mitt inlägg? Är det för att jag generaliserar?
Svar ja, du skrev grovt förolämpande och generaliserande om svenskar.
Jag trodde det var grejen med din blogg att skriva grov förolämpande och generaliserande om andra folkgrupper. Är inte det själva grejen?
Då har du missuppfattat saken. Jag har ingen dold rasistisk agenda. Det som triggar igång mig är den kriminalitet som islam inspirerar till. De flesta invandrare är skötsamma och borde inte känna sig träffade. Om någon skulle sitta på barstolen på krogen och vräka ur sig rasistiska tillmälen gör han det nog inte för att han läst den här bloggen.
Kapten, det mesta av vad du skriver är vulgära inlägg utan vare sig fakta eller substans.
De saknar fullständigt intresse för någon annan än dig själv och tyder enbart på en grälsjuk önskan om uppmärksamhet. Vore tacksam om du sökte den uppmärksamheten någon annanstans.
"Finns ingen risk att jag slutar skriva här"
Kaptenen talar som en sann Afa-medlem. Det gäller att "markera" mot de "hemska rasisterna". Helst med en batong, men i värsta fall får besinningslösa bloggkommentarer duga.
Snacka om hysteriskt kontrollbehov.
Om någon alban från Kosovo skulle läsa det här, vill jag betona att det beklagansvärda faktum att maffian från Kosovo hittat marknader här inte innebär någon missaktning för hela gruppen kosovoalbaner.
Wow!
Den historie har jeg ikke hørt før. Hatten af for de svenske soldater, det var imponerende godt gjort!
Jag hade inte heller hört den historien förut. Det verkar som svenska media skämdes för det passade inte in i deras korrekta pacifistiska schema.
Spændende læsning - hatten af for de Svenske. Det kan undre at offentligheden ikke har hørt mere til denne episode, men det har nok ikke lige passet ind i den førte politik...
En lignende episode fandt sted ved Tuzla den 29. april 1994, hvor en Svensk observationspost (Tango 2) blev beskudt med motere/artilleri, og råbte om hjælp. Det Danske kontingent kom til hjælp (nærmeste som US-Cavallari)og "bøllebankede" fjenden. Der udspandt sig herefter det største kampvognsslag i Dansk historie.
Interesserede kan læse detaljer på:
http://www.milhist.dk/post45/
boellebank/boellebank.htm
Meget spændende.
Karsten, Objektivist, DK.
Ja, det var meget spändende läsning:
"Glæden over, at vi kom levende tilbage, var langt langt større end bekymringen over, at vi havde slået nogle ihjel".
Musen, der åd katten.
Hej.
Vill bara påpeka, att jag har läst den artikeln på DN. Och vill bara säga att det sättet som det är skrivet på är helt galet, visst det finns en del negativa grejer om Kosova (jag är själv från Kosova), men nästan eller nej inte nästan utan allt som är skrivet får "oss" albaner att låta som om vi våre djur, inte något mänskligt. Texten påpekar nästan att det är "vårat" fel att landet/provinsen har kommit till denna punkt, där det måste finnas soldater. Och det är helt fel, man måste ha läst Provinsen/Landets historia för att förstå att det är Milosovic som satt kosova på denna punkt som den är idag, eftersom kosova hade en väldigt liten makt över provinsen/landet, men han gick in och tog bort all makt! Och som en albansk läsare, så var nog denna text en ren förolämpning!
Hej Angie, du kanske inte gillar vinklingen i DN-artikeln, men själva händelseförloppet den 17 mars 2004 är bra beskrivet tycker jag.
Skicka en kommentar
Vi uppskattar dina kommentarer men kan bara publicera dem om du skriver namn eller signatur! Det går annars inte att veta vilken Anonym man diskuterar med.