Att använda barn som gisslan

Efter massiv press från oppositionen har den borgerliga danska regeringen beslutat att låta ett 60-tal asylsökande barnfamiljer flytta ut från en rad asylcenter till vanliga bostäder. Det rör sig framför allt om asylsökande med barn från Irak som har fått avslag på sina ansökningar men inte har kunnat avvisas.

Psykologer vittnar om att barnen lider av psykiskt elände av att bo på dessa asylcenter. Dock finns det andra röster:

»Naturligtvis är höststormen omkring asylbarnen ett skådespel som består i att man hårdnackat blundar för kärnan i saken:

Att barnens föräldrar misshandlar sina barn genom att använda dem som gisslan i föräldrarnas kamp för att tilltvinga sig asyl i Danmark - på trots av dansk lag och rätt.

Medan stormen rasade, fick jag ett brev i handen. Här skrev en pålitlig människa: »Jag kommer just från Sandholm och kan berätta att asylbarnen har en mycket bättre livskvalitet än de flesta danska barn längs Roskildevej, Nørrebrogade, Borups Allé m.m. Där ska barnen stå ut med ett obeskrivligt trafikhelvete med därav följande förorening och buller, för att inte glömma att det är livsfarligt att färdas på dessa gator. Barnen i Sandholm bor i fredliga omgivningar i något av det mest natursköna i hela Danmark.«

Då jag läste det mindes jag att min fru och jag i april 2006 var på besök i Sandholmlägret tillsammans med TV 2, och hur min fru, medan jag var på besök hos några avvisade asylansökare tillsammans med journalisterna, blev omringad av barn utanför huset. De var söta och pratsamma. »Här är så härligt om sommaren«, berättade en liten pojke för min fru. Men de andra barnen kunde den inlärda läxan och väste: »Det får du inte säga.«

 Jyllands-Posten

Om det är någon tröst för danska invandringskritiker så är det ännu värre i Sverige, för här får alla stanna, som jag tidigare tidigare berättat om.