Ur krönika av Hanne Kjöller på DN:s ledarsida förra året:
"När ordföranden Lena Posner Körösi argumenterar för att koscherslakt bör tillåtas i Sverige gör hon det genom att trampa på alla tänkbara ömma tår (Existens i SVT 4/11). Lagstiftningen, säger Lena Posner Körösi, infördes under 1930-talet och Nazi-Tysklands storhetstid. Och det vi har i dag är alltså 'en gammal nazistisk lag som ligger kvar'.
Det är möjligt att historieskrivningen är rätt. Men nutids-analysen är däremot helt igenom fel. Det är inga nazistiska eller ens antijudiska föreställningar som ligger bakom dagens lagstiftning. Det är djurskyddet. Och det vet förstås Lena Posner Körösi.
Men Lena Posner Körösi ämnar förgrova debatten ännu ett steg. Hon berättar hur det i församlingen finns många överlevnade, och barn till överlevande , och att de när de går till sin kosherbutik där de kan köpa importerat koscherslaktat kött blir påminda om att de 'inte har samma rättigheter som våra trosfränder i Europa'. "
DN
Avgörandet vilar i de folkvaldas händer. Och med tanke på det och deras bekännelse till den mångkulturella ideologin, så fruktar jag att lagen kommer att ändras. Men kommer riksdagen även att gå kraven om slakt utan bedövning till mötes? Gissningsvis inte. Man kommer antagligen att nå en kompromiss av ett slag som många av världens muslimer enligt Djursskyddsmyndigheten accepterar: dvs. djuret skall el-bedövas innan det skärs upp för att förblöda.
Sydsvenska Dagbladet
Vilket gör önskemålet från Lena Posner Körösi, ordförande i Judiska Centralrådet, om att djuret inte skall bedövas så bisarrt, att man undrar över hur representativt det är för - märk väl! - religiösa judar?
Hon får dock stöd av Fredrik Malm, riksdagsledamot från Folkpartiet, som i en
riksdagsmotion hävdar att obedövad slakt är lika smärtfri och snabb som bedövning. Varför i så fall alls ha kvar kravet på bedövning i något slakteri?
Även Lars Leijonborg, Birgit Friggebo och en lång andra folkpartister samt Alf Svensson och hans kristdemokrater står bakom Malm och en av den borgerliga regeringens första åtgärder var att avskaffa Djurskyddsmyndigheten.
20 oktober 2007
Religiös slakt kommer att tillåtas?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 Kommentarer:
Jag vill instämma med föregående talare men också lämna några uppgifter om detta ämne som kommit bort i den inflammerade debatten. En debatt som blossat fram och tillbaka sedan 1887 då den första propositionen lämnades in till Sveriges Riksdag angående upprättandet av en svensk djurskyddslag. De som krävde denna reform ville dels stävja den omfattande djurmisshandel som förekom vid denna tid bland svenskarna och dels skydda djuren från ett onödigt lidande i samband med slakt. Djurmisshandeln var verkligen stor och i diskussionen som fördes i första kammaren under de följande åren kan man ta upp ett citat ur en av protokollen.
" En man hade i ren ilska ränt en stör rakt in i underlivet på en ko och orsakat henne svåra inälvskador, en annan man hade utom sig av ilska slagit en orkeslös nyss nedkommen ko tills hon var full av krossår och till sist stack han ut hennes ögon. Hästar vansköttes så till den milda grad att det var hemskt att skåda, de piskades till döds, tvingades stå ute i snö och kyla utan vare sig ryktas eller omhändertagas" (Inlaga till betänkande i Första Kammaren 1927)
Det bildades ideella djurskyddsföreningar runt om i landet i slutet av 1800 talet som inriktade sig på att utrota inställningen att djur varken kunde tänka eller känna, och att de var slavar under människan. Denna vidskepelse lyckades övervinnas inte genom straff utan främst genom upplysning och diskussioner. Man förstod att människornas frustration och ilska gick ut över djuren eftersom fattigdomen och superiet var mycket omfattande. Djurskyddsvännerna arbete grundades inte på någon religiös övertygelse utan på ett praktiskt och sunt tänkande. Det var djurens välbefinnande och känslor som var det viktiga, inte deras intelligens eller moraliska kapacitet.
Idag , hoppas jag, är detta en naturlig inställning bland de flesta människor, men när diskussionen om djurens rätt till att leva och dö smärtfritt nu åter flammat upp med så upprörda känslor verkar det som om om alla reformer varit förgäves. När vi ser bilder i tidningen som visar utmärglade hundar som äter sin egen avföring eller varandra, kor som växt fast i sin egen avföring och hästar som skurits i underlivet så förfasar vi oss över en sådan bestialitet bland dessa djurmisshandlare. Men när djuren ska slaktas har vi inte så mycket att tillägga, det är något vi vänder bort våra blickar inför, vad händer egentligen inom slakteriernas väggar. För några år sedan var det en stor debatt om slakteriförfarandet i Sverige och det bildades flera små slakterier s,k gårdsslakterier bland annat Kaprifolkött på Orust. Där föstes inte djuren in i flock utan en och en, inte med elektrisk stav som tvingade dem framåt utan istället av någon som djuret kände. Slaktdjuret fick inte känna blodlukt eller höra de andra djurens skrik och rop, allt skulle gå lugnt och värdigt till.
Numera finns inga stora länsslakterier kvar utan istället importerar vi kött från andra länder. Diskussionen om djurtransporter väcktes i samband med att Sverige gick med i EU. Plötsligt upptäcktes att "andra länder" hade en upprörande inställning till boskap, att de piskade dem och lemlästade dem innan man slängde upp de stora boxarna som skulle föra dem över gränserna. Hur de fick stå utan vare sig vatten och knappt luft i flera timmar. Huvudsaken var att de levde när de kom över gränsen till Sverige, då kunde vi säga att det var "Svenskt kött".
Att ställa sig på djurens sida verkar som en provokation på vissa människor, och djurvänner har till och med anklagats för antisemitism och rasism. Denna märkliga inställning har främst visat sig när djrens välbefinnande blir en relgiös matfråga som i debatten angående s.k skäktning (( den svenska översättningen på det judiska ordet Shechita (se Chaim Halevi "Att vara jude i vardag och helg") vilket betyder slakt.)) Kosher som även används i detta sammanhang betyder "ren" och är direkt hämtat ur femte mosebok i GT.
Diskussionen angående om Sverige skall tillåta judisk och muslimsk slakt dvs. låta djur dö utan bedövning har tagit ibland väldigt underliga proportioner. De som förespråkar den judiska församlingens rätt att själv upprätta slakterier i Sverige har i många år framfört anklagelser mot Sverige att man under nazitysklands piska genomdrev en svensk slaktlag 1937 som innebar att djur inte fick avlivas utan föregående bedövning. Det har till och med framförts påståenden att alla ockuperade länder i Europa tvingades att införa denna antisemitiska lag. Men det var bara tre länder som anammade denna slaktlag i Europa, det var Schweiz som redan 1892 infört förbud mot obedövad slakt, och Norge som genomförde detta i Folketinget redan 1929. Båda länderna krävde bedövning för all slags slakt utom fjäderfä. Tyskland införde samma lag 1933 och sedan kom Sverige 1937.
I alla de ockuperade länderna England, Nederländerna, Danmark, Tjeckoslovakien och Finland genomdrevs slaktlagar som införde dispens för sk rituell slakt. Dessa länder hade alltså redan innan Hitler kom till makten infört djurskyddslagar och ingen av dem ändrade sina lagar sedan de blivit ockuperade.
Ett mycket viktigt påpekande är också att den judiska slaktmetoden är inte och har aldrig varit förbjuden i Sverige, men det är däremot förbjudet att slakta utan bedövning. Det är alltså inte på något sätt förbjudet att utöva den judiska ritualen.
Före 1937 var det helt lagligt att slakta obedövade djur i Sverige men sedan infördes förbudet. Det innebar inte att den judiska församlingen slutade att slakta sina boskap, mellan 1938 till 1952 använde man bedövning, först lustgas och kvävgas och mellan 1952 och fram till 1976 var de något av pionjärer med att använda den nya elektriciteten.
I 1938 års lagförslag fastslås att " Då det gäller att avgöra om skäktning utan föregående bedövning bör vara tillåten har man uppenbarligen i första hand att taga ställning till frågan vilken grad av lidande som vid denna slaktmetod tillfogas djuret. Vad förberedelsen beträffar synes man kunna utgå ifrån att densamma med de resurser som finns
vid slakthusen i varje fall kan utföras utan att djuret tillfogas något lidande men dock kvarstår möjligheten att djuret därunder erfar ångestkänslor"(Westman 1937 prop. aa sid 59)
Justitieminister vid denna tid var Per Albin Hansson som skriver i sitt betänkande att man ska lägga stor vikt vid den judiska församlingens rätt att utöva sin religion "Men detta intresse får inte väga över det etiska intresse som uppbärs av en mycket betydande del av befolkningen och som kräver att djuren skyddas mot onödigt lidande samt intresse att undanröja förekomsten av en slaktmetod som i vida kretsar framstår som stötande och förargelseväckande". Man kan alltså konstatera att den svenska slaktlagen stöder sig på den paragraf i djurbalken från 1921 som slog fast att "varje behandling av djur, som av den allmänna uppfattningen stämplades såsom rättsvidrig skulle medföra straff" (Strafflagen 18 kap:16 Nisser a.a sid 1 f)
Från 1938 praktiserade de judiska slakterierna lustgas vid slakt ända fram till 1952 och anledningen till att den upphörde då var på grund av en bojkott som slaktare i Malmö genomförde för att slippa genomföra skäktning. Via livsmedelsförbundets avdelning i Malmö sändes ett cirkulär till samtliga avdelningar 1951(Protokoll från diskussionsmöte ang den mosaiska ritualslakten i Sverige hållet hos SV livsmedelsförbundet Avd 63 Stockholm 9 okt 1951 sid 19-20)
Men enskilda medlemmar i Malmö menade att en sådan bojkott skulle innebära att de blev arbetslösa och bad därför förbundet att istället lösa konflikten på den lagliga vägen. Under tiden hade man genomfört experiment med elektricitet och man kom till insikt om att man kunde använda denna metod även vid mosaisk slakt. I ett brev till Svenska Arbetarförbundet den 23 januari skriver rabbin A I Jacobsson att han "är uppriktigt glad över Eder förståelsefulla inställning, som kommit fram såväl vid våra förhandlingar som i ovannämnda brev" Som en uppskattning skickade han med två böcker Israels nutid och framtid och Talmud.
Men inte heller denna metod ansågs tillförlitlig av slaktare vid de svenska slakterier som skulle arbeta med skäktning. 1979 stoppades all slakt i Sverige som inte utfördes med bultpistol. Detta vägrade vissa bland de ortodoxa judiska medlemmarna att använda eftersom de ansåg att en sådan åtgärd skulle skada djurets kranium och istället började de judiska församlingarna importera kött från främst Danmark. När den stora mul och klövsjukan bröt ut stoppades all import och därmed utbröt diskussionen om skäktning som nu tagits upp till betänkande igen.
Tack för den ansträngning och den tid du offrat på ett fantastiskt inlägg. Jag ämnar spara det för egen del för framtida bruk.
Jag fick lära mig mycket som jag inte hade en aning om, dvs. det mesta var nytt för mig.
Nej, vi har verkligen inte skäl att slå oss för bröstet, men det är ju ingen ursäkt för ett än försämrat djurskydd.
Jag antar att du sett PETA-videon från USA:s största koscherslakteri.
Skulle uppskatta om du kunde uttala dig om huruvida videon visar normala förlopp vid koscherslakt eller om det vi ser med kor som försöker resa sig och halkar runt i blod är tecken på att man struntar i att följa koscherreglerna?
Jag förmodar att du menar videon från jordbruksverkets resa till England 1991 som sedan kom att ligga som grund för rapporten 1992:37. En rad motioner hade då lämnats in i ämnet att låta kosherslakt ligga under religionsfrihet istället för under djurskyddslagen, en tillämpning som förekom i Finland. Detta innebär således att lagen ligger inom det andliga rådet och inte inom det mänskliga.
Jordbruksverket inriktade sig främst på att undersöka om slaktmetoden som utfördes på ortodoxt sätt inte medförde någon smärta för djuret. Först begav de sig till universitetet i Bristol där de sammanträffade med experter inom det patofysiologiska området. Svenskarna ville där få svar på frågan om halssnittet påverkade djurets medvetande och andning, men på detta fick de inget tillfredställande svar. Däremot hade forskarna kunnat konstatera att enda sättet att kunna lägga ett så säkert halssnitt som möjligt är om djuret är ordentligt fängslat och helt orörligt. De kunde därmed konstatera att det fanns bara två tillfredställande metoder, det ena var att hänga upp djuret i bakbenet och låta det avblodas en metod som används i USA, och dels när man använde en mekanisk avrättningsmetod som kallades Elisabeth Pen. Där förs djuret in i en box med järngriptänger som klämmer fast offret och som vrider djuret huvud bakåt i ett grepp. Sedan läggs snittet och fångstarmarna öppnas varvid djuret tippas ner på ett löpande band där det får förblöda. Men denna metod användes inte i England eftersom de ortodoxa motsatte sig den då djuret inte lades på rygg. Istället användes i England en metod som kallas Weinberger Pen. Det är den som man ser på videon. Man drev fram boskapen med elpådrivare i en ca 10 meter lång gång där spärrades vägen av en järngrind. Ett och ett djur tvingas sedan in i en box försedd med hydralik som tvingar djuret så långt in i boxen som möjligt. Djurets huvud pressades uppåt och bakåt medan nacken trycktes neråt. När djuret sitter som ett skruvstäd läggs snittet som läggs några cm nedanför struphuvudet på halsens undersida. Kniven ska också skära av luftstrupe, nerver och de stora blodkärlen. Djuret trampar i luften med frambenen eftersom det är de enda lemmar som inte sitter fast. Svenskarna utgick ifrån att detta sannolikt innebar att djuret kände smärta och ångest, men man kunde inte heller förneka att det kunde vara en muskelreaktion. Det man mest reagerade på och som inte syns på videon är att slaktaren direkt efter snittet stack ner fingarna i blodkärlen och öppnade dem för att inget skulle hindra avblodningen. Märk väl att huvudet sitter kvar i den förlängda märgen där alla nerver leder direkt till storhjärnan och att luftstrupen är avskuren så djuret är stumt. Ångest och smärta kunde dock utläsas genom rullande ögon och blodets pumpande ur kärlen vilket tyder på en abnorm hjärtverksamhet. Arbetsgruppen konstaterade att djuret var vid medvetande i MINST 1,5 MINUTER.
Forskarna i Bristol hade studerat denna avlivningsmetod. De var ense om att om kniven går emot halskotpelaren gör det säkert ordentligt ont. Frågor som svenskarna ställde sig var vid hemkomsten dessa.
1. Hur påverkas storhjärnan när de stora nerverna är avskurna?
2 Hur upplever djuret att få blod i lungorna?
3. Hur upplevs den syrebrist som blir resultatet när lungkapaciteten försämras?
Man kom till den slutsatsen att allt detta måste kännas både smärtsamt och ångestladdat och man uppmanade därför de judiska församlingarna att istället använda slagpistolen Concussion Stunner som används av amerikansk polis och fungerar som ett knockoutslag. Efter hemkomsten sammankallade arbetsgruppen alla berörda parter trossamfund och djurskyddsorganistioner till en genomgång men varken de judiska eller muslimska representanterna uppenbarade sig. Efter ytterligar en inbjudan lämnade de judiska församlingarna återbud p.g.a förhinder medan de muslimska inte besvarade inbjudningen. (enligt inbjudan 34-8/92 1992-11-23 till den 7 dec 1992 för diskussion angående aktuella frågeställningar i samband med arbetsgruppens förslag)
Eftersom det verkade som om ingen hade något att invända så sändes därmed förslaget till regeringen.
Jordbruksverkets slutord 1992
1. I svensk djurskyddslag stadgas att djur då de förs till slakt och under själva slakten skall skonas från onödigt lidande. Den stress och ångest som djuret sannolikt erfar under skäktning strider mot denna bestämmelse. Att medge dispens i en tid då strävandena att humanisera våra slaktmetoder främst koncentreras på att skydda djuren från transport och fixeringsstress före bedövningen vore från djurskyddssynpunkt att ta ett stort steg tillbaka.
2 Huvudparten av skäktat kött blir ej godkänt och säljs alltså på den öppna marknaden utan någon hänvisning till var köttet kommer ifrån. Det skulle innebära att många av de människor som av etiska skäl motsätter sig en religiös slakt skulle komma att äta skäktat kött oinformerade om ursprunget och mot sin övertygelse.
----direkt citat ur en trebetygsuppsats i idéhistoria vid Göteborgs universitet 1992,av Carin Gustavsdotter
Skicka en kommentar
Vi uppskattar dina kommentarer men kan bara publicera dem om du skriver namn eller signatur! Det går annars inte att veta vilken Anonym man diskuterar med.